Norska kooperationen i överraskande samarbete

Det händer överraskande saker inom norsk detaljhandel.

Störst sedan länge, med en marknadsandel på 39,1 procent, att jämföra med 38,5 procent föregående år, är Norgesgruppen. Gruppen opererar under många olika butiksnamn.

Norska ICA (i vilken butikerna med namnet Rimi ingår) har tappat marknadsandelar, från 12,3 procent i fjol till 11,5 procent nu, och Norgesgruppen har passat på att ytterligare försöka stärka sin dominerande ställning genom ett omfattande samarbetsavtal, bland annat i fråga om inköp, med ICA. Avtalet innebär, att ICA överlåter 60 procent av distribution och inköp till Norgesgruppen.

Det här avtalet är ännu inte godkänt av konkurrensmyndigheterna, men nu kontrar de två återstående stora kedjorna på livsmedelsområdet med ett liknande avtal.

Den ena är Rema 1000, som nu med en marknadsandel om 23,2 procent har distanserat Coop som Norges livsmedelskedja nummer två.

Den andra är norska Coop som, med 22,3 procent, nu har halkat ner på tredje plats.

Remas ägare Odd Reitan har tidigare uttalat sig ganska föraktfullt om Coop men känner mot bakgrund av det konkurrenstryck det planerade samarbetet mellan Norgesgruppen och ICA/Rimi skapar behov av en effektiv motåtgärd. Alltså skulle Rema och Coop, om det planerade samarbetet mellan Norgesgruppen och ICA/Rimi godkänns av konkurrensmyndigheterna, göra något liknande, bilda ett gemensamt ägt inköpsbolag, vilket underlättas av att de båda kedjorna i stor utsträckning köper varor från samma leverantörer. Vitsen med det här är förstås att storleken på inköpen brukar ge prisrabatter.

Det återstår förstås att se om de norska konkurrensmyndigheterna tycker det är OK med två stora block i stället för som nu fyra inom livsmedelshandeln, men kanske skulle det här, om det går vägen, också öppna för nya samarbeten inom svensk detaljhandel, där ju ICA i dag är giganten.

Alltså: skulle KF (Coop Forum, Coop Extra, Coop Konsum) och Johnson-ägda Dagab/Axfood (Willys, Hemköp, Prisextra, Tempo, Närlivs, Handlarn) också kunna inleda ett inköpssamarbete för att på så sätt kunna pressa priserna? Både mycket av det privata märkessortimentet och av de egna så kallade märkesvarorna skulle förmodligen kunna köpas billigare om kvantiteterna blev större. Det är ju i dag ICAs relativa storlek som är nyckeln till att de ibland kan pressa priset på sina varor.

Omöjligt? Säg inte det. KF och Johnson har gjort affärer med varandra förut. En del av dagens Coop Forum-varuhus har tidigare varit Johnson-ägda, då under namnet B & W, och KF sålde sin kosmetikkedja Kicks till Johnson-koncernen.

Det här skulle ge ICA en match!

Och kanske rent av vara så pass bra för KFs ekonomi, att man kunde behålla sin nu säljhotade kultursektor, Norstedts, Rabén & Sjögren, Akademibokhandeln och nätbokhandeln Bokus.

Estland: Stabilt höga siffor för (S) men Centern är störst

Under det senaste året har sympatierna för samtliga partier i Estland förändrats kraftigt.

I TNS Emors decembermätning för ERR fortsätter Keskerakonds (Centerns) uppgång till hela 32 procent (+ 3), vilket gör partiet till Estlands ohotat största parti. Det är anmärkningsvärt mot bakgrund av att Socialdemokraterna, som vi ska återkomma till, under en period var jämnstora med, i några mätningar till och med större än Centern.

Just nu har Centern knappast gjort något som skulle kunna förklara denna markanta uppgång. Snarare rör det sig om en bandwagoneffekt efter det framgångsrika kommunalvalet i höstas, framför allt i Tallinn, men eftersom ryssar (många i Tallinn) utan estniskt medborgarskap hade rösträtt i kommunalvalet men inte har det i de riksdagsval de här mätningarna avser, måste nu också ytterligare ester ha dragits med av Centerns framgång. Det ledande regeringspartiet Reformpartiet, som vi också ska återkomma till, är just nu impopulärt, och folk söker efter ett effektivt alternativ. Och då förefaller centerledaren Edgar Savisaar att vara det mest profilerade alternativet.

Tvåa i den här mätningen ligger det andra oppositionspartiet, Sotsiaaldemokraatlik erakond (Socialdemokraterna), åter med 23 procent (20 i oktober men 23 i september). Jag har tidigare skrivit om att partiet i höstens kommunalval kom i skymundan i valstriden, framför all i Tallinn mellan Savisaar och IRLs Eerik-Niiles Kross. Men partiet klarade sig avsevärt mycket bättre på andra håll i Estland och har numera i landsgenomsnitt mycket högre siffror än i förra riksdagsvalet.

Står sig den rådande opinionstrenden, kan nästa val till Riigikogu (Riksdagen) mycket väl ända i en mitten/vänster light-regering med egen majoritet. Socialdemokraterna i Tallinn har gjort en del uppgörelser med Centern (som ju egentligen har egen majoritet där), men runt om i landet är bilden mycket mer splittrad: SDE har, om man ser på en rad städer/landskommuner, förhandlat sig fram till koalitionsstyren med de flesta andra partier. Det kan det förstås finnas olika (lokala) skäl för, men själv tror jag att det här bidrar till att en del väljare tycker att Socialdemokraterna har en för otydlig profil.

Det nationalistiska, kristna och socialkonservativa Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika) gick, på grund av koalitionspartnern Reformpartiets missgrepp och tillbakagång men också Kross’ (IRL) utstuderade valkampanj i Tallinn och den draghjälp han fick av Rysslands angrepp på honom, kraftigt framåt i kommunalvalet, inte bara i Tallinn. När nu stridslarmet har lagt sig, sjunker stödet för IRL från 22 procent i november till 20 procent i december.

Liberala, delvis nyliberala Reformierakond (Reformpartiet), som är det största partiet i riksdagen och som under långa perioder har verkat ha en fullkomligt ohotad ledning i opinionen, har skadats av en rad affärer och missgrepp i regeringsställning – nu senast har kulturminister Rein Lang kritiserats hårt av både kulturarbetarna och Socialdemokraterna, och inför hotet om misstroendeomröstning i Riigikogu har Lang beslutat sig för att avgå. Reformpartiet stöddes av 21 procent i september och 22 procent i oktober men hade i november halkat ner till 19 procent. I decembermätningen är stödet rekordlågt, 18 procent.

Jag vill dock, på tre punkter, hissa en varningsflagga för att ta de här siffrorna för givna.

Antalet tillfrågade är 906.

Av dessa har hela 31 procent inte kunnat peka ut något bästa parti.

I de här estniska opinionsundersökningarna gör man heller inga försök att bedöma åt vilket håll de osäkra väljarnas sympatier lutar.