På midvinterbesök i Öregrund

Efter julens intensiva umgänge med barn och barnbarn söker vi lugnet och tvåsamheten: packar ett par väskor med ombyten och förstås böcker, filmer och musik och tar bussen till Öregrund. Där har sommarhuset nu stått tomt och oanvänt i ett par månader – men det är inte helt utkylt, eftersom vi konstant, bland annat för att skydda vattenledningssystemet, har svag grundvärme på.

Vi kommer ut en bit in på eftermiddagen, så det börjar snart skymma. Här blir det mycket mörkare än inne i Uppsala. Efter en snabb måltid – estniskt surbröd bakat av Kerstin, med skivor av Birgittas julskinka och lite apotekssenap till nybryggt kaffe – gör Birgitta en runda utanför det vi kallar tallgrinden och återvänder med enris, som hon ställer i ett stort höganäskrus med vatten. Hon berättar att det verkar ha blåst mycket vid något tillfälle: här och där ligger nedfallna grenar.

Själv går jag runt i huset, drar upp persiennerna, sätter tillfälligt på elelementen på högt temperaturtal och tänder alla lampor – det senare tränger inte bara undan mörkret utan bidrar även en smula till uppvärmningen. Jag sätter också i gång datorn vi har här ute i sommarhuset.

Och så diskar jag efter smörgåslunchen. Samtidigt passar jag på att diska de mattallrikar Kerstin gav oss i julklapp. Det är ytterligare några i Arabias serie Flora, som vi sedan länge har som huvudservis i vårt sommarhus. Det senare är ingen tillfällighet – den här servisen har ett mycket somrigt blommönster. Vi har lite olika många av delarna av den här servisen – delarna är köpta under lång tid, några i taget. Det blir fint att ha flera, nu när familjen har förgrenat sig. Men vid det här laget tillverkas Flora inte längre. Man måste hålla utkik efter fler delar på antikvariat.

Finland: Centern leder fortfarande, och Socialdemokraterna ligger kvar på fjärde plats

Svenska media verkar knappast alls vara intresserade av det som rör sig på det politiska fältet i vårt grannland Finland. Detta trots att de politiska styrkeförhållandena i vissa avseenden drastiskt skiljer sig från dem i Sverige.

På en punkt har de politiska styrkeförhållandena i vårt östra grannland skilt sig från våra ganska länge: Finland har under lång tid haft tre stora partier, som inbördes har skiftat plats med varann i storleksligan – Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokraterna), Suomen Keskusta (Centern) och Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet).

Det nya är att de tre stora nu har blivit de fyra stora: På tredje plats med 17,4 procent (+ 0,2 i Taloustutkimus’ decembermätning för Yle) finns numera populistpartiet Perussuomalaiset (Sannfinländarna) med Timo Soini som ordförande. Soini är duktig på att föra småfolkets talan, och han och hans parti seglar på grund av sin EU-skepsis också i medvind under den pågående eurokrisen.

Det är helt uppenbart att det här har gått ut över Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokraterna), ett parti som ibland har varit det största men nu har halkat ner på fjärde plats. SDP går visserligen upp med 0,5 procentenheter i den aktuella mätningen men kommer därmed inte upp i mer än 15,9 procent.

Det intressanta är att i det finländska fallet heller inte Vasemistoliitto (Vänsterförbundet) förmår suga upp det missnöje som pyr bland småfolket. Partiet hamnar i den här mätningen på sin lägsta nivå någonsin, 7,0 procent (- 0,4).

Men det är inte bara Sannfinländarna som har stulit röster från Socialdemokraterna och Vänsterförbundet.

Suomen Keskusta (Centerpartiet) har, också i den här mätningen, där partiet får 23,9 procent (- 0,2), erövrat ställningen som Finlands största parti. Naturligtvis har finska Centern samma rötter i jordbruksnäringen som den svenska Centern, men Suomen Keskusta har också vårdat bilden av sig själv som ett mer allmänt småfolksparti, berett att populistiskt exploatera både sociala missnöjesfrågor och, framför allt med hjälp av vissa företrädare, skepsisen mot EU. (För mig som nära följer också estnisk politik är likheten med Edgar Savisaars Centerparti slående.) Men det faktum att Centern står utanför den breda samlingsregering som styr Finland och som inte har gjort helt klockrena val i frågor som vården och kommunstrukturen har säkert också ökat partiets popularitet.

Det parti som har varit mest oberört av de här rörelserna i politiken är högerpartiet Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet). Det ökar något (+ 0,8) i den här mätningen och hamnar på andra plats med 19,1 procent.

Vihreä Liitto (Gröna förbundet) backar med 0,8 procentenheter och landar på 8,2 procent. Partiledaren fick för inte så länge sedan på grund av egenmäktigt förfarande lämna regeringen.

Också de minsta partierna i regeringskoalitionen backar en smula.

Kristillisdemokraattit tappar 0,1 procentenheter och får i den här mätningen 3,1 procent.

Mer oroat borde dock Svenska Folkpartiet vara. I och för sig är heller inte ett tapp på 0,3 procentenheter stort, men partiet är nu nere på 3,8 procent och har tappat terräng sen förra riksdagsvalet. Kanske går det att öka andelen sympatisörer igen, men svenskans gradvis allt mer försvagade ställning i Finland kan också bidra till en nedförsbacke, som man inte riktigt ser något slut på.

Mätningen är ganska stor, drygt 2.000 personer. 35 procent av de tillfrågade kunde/ville inte uppge vilket parti de stöder.