När världen är närvarande på ett arbetarekommunmöte

I går var jag och Birgitta på Uppsala arbetarekommuns möte i Missionskyrkan. Mötena hålls där numera, eftersom vi inte har något Folkets Hus längre.

Det var ett vanligt månadsmöte, med fokus på landstingspolitik och sjukvård, men ändå intressant i ett alldeles speciellt avseende. Den politiska verkligheten i Uppsala och i Sverige har ändrats avsevärt sen jag för drygt femtio år sen blev medlem i den här arbetarekommunen:

Den som inledde både debatten om sjukvårdspolitiken och sedan var arbetarekommunstyrelsens föredragande i en motionsfråga var landstingsrådet Vivianne Macdisi, själv bördig från ett land vars fortsatta öde oroar oss varje dag, Syrien.

Och så presenterades en ny förening inom arbetarekommunen, en förening för och bildad av arabisktalande socialdemokrater. Bland dess medlemmar finns människor från hela det arabisktalande området i Västasien och Nordafrika, bland dem även kurder.

Pengar samlades också in till de katastrofdrabbade på Filippinerna. De kanaliseras vidare genom Palmecentrets solidaritetsfond, PG 570-2.

Skänk en slant du med – märk gåvan ”Filippinerna”.

Vaför tappar så många bloggare orken eller lusten att skriva?

Min bloggroll omfattar inemot trettio bloggar, som jag faktiskt dagligen kollar av. Att just de här bloggarna har hamnat där är ingen slump – jag har valt dem efter noggrann prövning. Några av dem har jag valt för att de har åsikter som jag sympatiserar med i vid mening, men min bloggroll innehåller också länkar till personer som jag vet inte röstar som jag men som har meningar, som jag finner intressanta, om fenomen som politik och kultur.

Fast den dagliga kollen av de här bloggarna gör mig just nu ganska besviken. Några gör så långa uppdateringsuppehåll, att normala bloggläsare hinner tappa lusten att återvända. Att inte skriva alls under veckor, ibland månader fungerar inte i bloggosfären.

Själv skriver jag oftast minst ett nytt inlägg per dygn och försöker då – även om jag utgår från mina egna intressen och preferenser – variera innehållet. Som jag tidigare har skrivit: det finns ju heller inga normala tidningsläsare, som skulle fortsätta att läsa en avisa som bara innehöll en ledarsida.

En del av er som jag här vänder mig till (utan att peka ut någon) hänvisar säkert till brist på tid. Och, ja: tid är en bristvara, åtminstone om man inte – som jag – är pensionär. Men att skriva en kort reflekterande bloggtext i valfritt ämne går faktiskt att tränga in i ett aldrig så trångt tidsschema.