Sommar i P1 med Sara Danius

Jag har med stor uppskattning läst Sara Danius på Dagens Nyheters kultursidor, kände också till att denna nya ledamot av Svenska akademien är dotter till Anna Wahlgren.

Modern figurerade förvisso i hennes Sommar-program – i ett ruckel till bostad någonstans i södra Sverige, som maka till en ny man på den egyptiska landsbygden (!) – och jag tyckte nog att hon skildrades med ett mycket välvilligt överseende.

Men fokus i det här programmet låg, kanske mot mångas förväntningar, i stället på fadern, Lars Danius, som förvisso skildrades med sina egenheter men framför allt med stor kärlek – det var hos honom Sara och en syster bodde mellan tio-elvaårsåldern och fram till studenten. Sara Danius’ berättelse var humoristisk och känslomässigt påtagligt behärskad, men det fanns inget tvivel om att det här var ett äreminne över den nu döde fadern – han var mycket äldre än modern, Anna, som var hans elev i gymnasiet.

Det märktes att det här sommarprogrammet var gjort av en person som är van att handskas med ord; Sara Danius är utöver att vara kritiker även litteraturvetare.

Också med musiken i sitt Sommar hade hon god hand. Klassisk musik, aldrig pliktskyldigt inlagd, varvades med mycket dansanta låtar. Flera gånger – ett par exempel är Franz Schuberts ”Die Forelle” och George Gershwins ”Summertime” – spelades musiken på precis rätt ställe i programmet.

Det ser illa ut för den norska regeringen

Norge har stortingsval i höst, och trots sommaren görs det därför opinionsmätningar. Sommarmätningar är alltid mer osäkra, men i den mätning, som InFact har gjort för VG har över 3.000 personer intervjuats, vilket borde minska osäkerheten.

Det ser illa ut för den sittande rödgröna koalitionsregeringen under ledning av Jens Stoltenberg (AP).

Hans eget parti, Arbeiderpartiet, backar med 2 procent och hamnar på 27,5 procent.

Senterpartiet håller ställningarna med 5,3 procent (+ 0,1), medan Sosialistisk Venstreparti med bara 3,3 hamnar under spärrgränsen.

En del av förklaringen till det senare är ett par småpartiers framryckning i Oslo, där de båda skulle kunna tänkas ta var sitt mandat. Det gäller dels Miljøpartiet De Grønne, som i den här mätningen får 2,9 procent (+ 0,8), dels det socialistiska Rød Valgallianse med 2,0 proccent (+ – o).

Överlägset störst är Høyre med 31,9 procent (+ 0,7).

Fremskrittspartiet, med 14,2 procent, lider fortfarande av utøyaeffekten, men dess framgång med o.6 procentenheter får kammen att växa på partiet, och om det ställer alltför extrema krav på en kommande høyreregerings politik, innebär väl detta åtminstone ett litet hopp om att ett regeringsskifte inte blir av.

Särskilt om Fremskrittspartiet också ska ingå i regeringen, hamnar nämligen de två mittenpartier, som lutar åt en høyreledd regering, i svåra själskval – jag talar här om Kristelig Folkeparti med 6,6 procent (+ – 0) och liberala men relativt gröna Venstre med 5,6 procent (+ 0,4).

I en given situation skulle de ju, likt Senterpartiet, också det ett mittenparti, kunna tänkas byta sida.

(S) först på tredje plats i ny dansk opinionsmätning

Danska Socialdemokratiet, vars ledare Helle Thorning Schmidt är statsminister, har nu under lång tid varit extremt impopulärt bland väljarna, och i en ny opinionsmätning frän Greens kommer partiet med 17,3 procent först på tredje plats. (Enligt några andra opinionsinstitut har partiet tidigare under sommaren haft en liten men dock uppgång.)

Största parti är sedan länge borgerliga Venstre med 28,1 procent, men i den här undersökningen är också den närmaste motsvarigheten till vårt Sverigedemokraterna, Dansk Folkeparti, större än (S) och får 17,9 procent.

Små marginaler och resultat i enstaka undersökningar ska inte övertolkas, men det är uppenbart att dansk socialdemokrati befinner sig i en djup och långvarig kris.

Socialdemokratiet har tappat en del av sina traditionella väljare till Dansk Folkeparti – många av dessa ser helt uppenbart invandrare och flyktingar som ett hot mot jobb och trygghet. Till de här väljarnas främlingskap bidrar säkert också den eleganta socialdemokratiska ledaren, som har fått öknamnet Gucci-Helle.

Till Socialdemokratiets kris bidrar också en väljarflykt åt andra hållet, åt vänster. Periodvis har (S) tappat väljare till Socialistisk Folkeparti, ett parti med vissa likheter med svenska Vänsterpartiet.

SF har i sin tur, på grund av att det delar regeringsansvaret med (S), haft ett läckage av väljare till det rödgröna och feministiska Enhedslisten, som står utanför regeringen och ibland opponerar mot dess politik. Enhedslisten är inte ett parti i traditionell bemärkelse utan en valkoalition av mindre partier på vänsterkanten.

Men inte ens om man räknar med Enhedslisten, får vänster-mittensidan enligt Greens ihop mer än 42,5 procent.

De borgerliga oppositionspartiena får sammanlagt 57,3 procent.