Sommar i P1 med Lisa Nilsson

11 augusti 2013 17:10 | Media, Musik, Ur dagboken | 16 kommentarer

Jag gillar Lisa Nilsson som sångerska, allt från ”Himlen runt hörnet”, signerad Mauro Scocco, till hennes brasilianskt inspirerade inspelningar.

Det kanske bästa i hennes Sommar-program i dag handlade om inspelningen av en låt, som jag för övrigt har på skiva, Evert Taubes ”Som stjärnor små”, som hon gjorde tillsammans med Sven Bertil Taube på hans CD ”Alderville Road” – jag har skrivit om den; ni hittar texten ovan under Kulturspegeln, Musik, Taube, Sven Bertil.

Den historien sticker nämligen ut genom sin detaljrikedom och närvaro – kul att få höra historien bakom en skivinspelning.

Ibland, som i några historier frän Värmland, finns den mycket speciella värmländska verkligheten närvarande – det skildras också roligt – men som helhet blev Lisa Nilssons sommarprogram aningen abstrakt, lite för lite utlämnande. Varför nämnde hon till exempel inte sina män vid namn? Själv har jag via Google hittat namnet på åtminstone ett par av dem. Och liksom de människor hon berättar om blir namn- och ansiktslösa, blir också mycket av det hon berättar om sitt eget liv översiktligt i stället för konkret. Fast på en punkt, som säkert förklarar en del av hennes samlevnadssvårigheter, var hon faktiskt utlämnande: hon berättade om sina plågsamma premenstruella besvär.

Musikurvalet i programmet var, bortsett från inslag som var knutna till de värmländska skrönorna, ofta överraskande och hade en bredd som vittnar om att Lisa Nilsson själv har en musikalisk bredd. Vad sägs om en mix av Keith Jarret, Joni Mitchell (två låtar), Santana, Earth. Wind and Fire, Hank Williams, Frédéric Chopin, Elvis Presley, Stan Getz och några till?

Och så spelade hon Sven Bertil Taube och då inte bara den låt de hade gjort tillsammans.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^