Sommar i P1 med Cecilia Edefalk

Jag är inte särskilt väl förtrogen med Cecilia Edefalks konst (inom olika genrer), men hon är förvisso en stjärna inom både svenskt och internationellt konstliv. Det intressantaste med hennes Sommar-program var enligt min mening just det yrkesmässiga: hur hon själv arbetar, hennes samarbete med olika kanaler för att visa och sälja hennes konst och så vidare.

Svårare hade jag för ett par andra inslag i hennes program, umgänget med den döde August Strindberg och upplevelserna i Rom, de som utgick från Jesu liksvepning. Men inte heller Strindbergs ockulta dagbok sänker honom i mina ögon från positionen som en av våra största författare.

Musiken i programmet var både varierad och innehöll överraskande inslag. Vi fick höra Evert Taube och Brian Eno, Lars-Erik Larsson och Bryan Ferry, och så två varianter – båda uruppföranden – av ett verk av hennes far, Martin Nilsson. Fast allra roligast tyckte jag själv att det var att få höra ”Let My Baby Ride” med R L Burnside.

Spännande och rolig serie för yngre skolbarn

Jag är inte längrfe i åldern för att läsa Kamratposten, så följaktligen har jag inte kommit i kontakt med Katten Nils & Morris innan jag nu köpte albumet ”Den mystiska ön” (Kartago, 2013). Men det blev en trevlig ny bekantskap, skapad av kollektivet Johanna Kristiansson och Joakim Gunnarsson.

Det tar en stund innan handlingn blir mer äventyrlig. Nils och Morris är till att börja med upptagna av det kortspelande Nils är helt fixerad vid. Morris slits, liksom pojkar i den åldern, mellan rädsla för tjejbaciller och en oemotståndlig lust att bli ihop med kattflickan Semlan.

Semlan är samtidigt jätteförälskad i Morris och ser sin chans när hennes mormor tar med henne på en båtresa till ön med plantagen varifrån hon får sitt älskade kaffe, som nu är på upphällningen. Med sig på resan får Semlan ta också en kompis, och hon väljer då förstås att fråga Morris men skarvar lite med sanningen för att locka honom: expeditionen till ön är en skattjakt, inte en kaffejakt.

Morris i sin tur lurar henne genom att i en stor koffert smuggla med också Nils. De här båda tillbringar, till Semlans stor förargelse, nästan all tid i Morris’ hytt, där de fortsätter att spela kort.

Väl framme ser de uppe på öns centrala bergstopp mystiska strålar upp mot himlen – det här fenomenet har tidigare skrämt i väg kaffeplantagens alla arbetare från ön. Mormor tar ensam en båt i land för att leta kaffebönor, och trots att hon har tillhållit småkatterna att stanna kvar på skutan, smyger de i en livbåt och ror i land.

Nils lämnas att vakta roddbåten, och Morris och Semlan går uppför en stig och in i en gång i berget – när detta plötsligt får ett nytt utbrott. Samtidigt som de förstår att de är med om ett vulkanutbrott och måste fly ner till båten, upptäcker de att berget innehåller mängder av jättelika diamanter.

Under den panikartade flykten tappar de dock alla diamanterna. Mormor är redan på väg ut till skutan – men var är Nils och ders egen livbåt? I sista stund dyker han upp, och även de tar sig tillbaka till skutan. Mormor får inte ens reda på att de har varit i land.

Några diamanter fick de alltså inte med sig, men plötsligt kommer det en jättelik sådan och landar på Nils’ svans. Nils, som inget vet utan tror att det bara är en lavasten, slänger diamanten i havet!

Till det här långa äventyret har man i albumet lagt en rad korta, mer komiskt inriktade fyrarutorsserier om de här tre och deras vänner och fiender,