Sommar i P1 med Martin Schibbye och Johan Persson

10 augusti 2013 16:22 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 5 kommentarer

Martin Schibbye (journalist) och Johan Persson (fotograf) blev allmänt kända, när de under en reportageresa till Ogaden, en etiopisk provins där Lundin Oil har verksamhet, illegalt tog sig över gränsen från Eritrea tillsammans med gerilla och väl inne i Ogaden-provinsen under dramatiska former fängslades av etiopisk militär – till de första mycket dramatiska händelserna där ingick, berättade Martin Schibbye, en skenavrättning.

De greps den 30 juni 2011 och dömdes så småningom, trots sina bedyranden att de var ute på ett journalistiskt uppdrag, till elva års fängelse. Reaktionen både från Sverige och från annat håll var hård mot den här domen, men den etiopiska regimen ville uppenbart statuera exempel och lät i alla fall Schibbye och Persson sitta av 14 månader – först i ensamcell, sedan i gemensam cell – innan de släpptes.

Mycket av det Schibbye berättade om det här i dagens Sommar-program är tidigare känt (och mer kommer i en kommande bok), men den här radioberättelsen gav ändå en del spännande detaljer om kommunikationen mellan fångarna och om hur man psykologiskt klarar att hantera en förvaring i ett etiopiskt fängelse, en förvaring vars längd man egentligen inte vet något om.

Schibbye gav också glimtar av andra reportageresor i Asien, några även av dem företagna utan myndigheternas tillåtelse.

Jag har inte samma politiska utgångspunkter som de här båda världsreportrarna – Schibbye har ett mycket aktivt förflutet i KPMLr – men när det gäller innebörden av det journalistiska uppdraget, har jag ingen annan uppfattning än de.

Schibbye berättade också några saker med mer personlig anknytning, till exempel om sitt bröllop – och jag visste faktiskt inte att hans far, nu död, var Sture Karlsson, som jag känner till som egensinnig skribent och författare; ursprungligen var han officer, lika obstinat då.

På Johan Perssons lott hade det fallit att välja musiken som spelades i programmet.

Det blev ganska mycket hårdrock och annan näraliggande musik, och jag tyckte att den musiken passade den militanta tonen i pratdelen av programmet. Black Sabbath och Rihanna hör kanske inte till det jag brukar lyssna på, men Patti Smith går förvisso an, och jag har allt med Imperiet och Nationalteatern.

Men programmet innehöll också en del mjukare musik: Sofia Karlssons insjungning av Gunde Johanssons tonsättning av Dan Anderssons ”Omkring tiggarn från Luossa” och Bob Dylan’s ”Percy’s Song”, här i Fairport Convention’s tappning. Leonard Cohen hör jag också ganska ofta på, senast här om kvällen.

Melodikrysset nummer 32 2013

10 augusti 2013 12:24 | Barnkultur, Musik, Politik, Ur dagboken | 2 kommentarer

Dagens kryss hörde inte till de svårare, men att tyda mina egna anteckningar och sen skriva rätt blir allt svårare med min allt klenare syn. Kommande vecka ska jag till Akademiska för ett mindre ingrepp i mitt tidigare opererade högeröga. Hoppas att synen på det ögat åtminstone inte blir sämre av det.

Bara en av artisterna i dag, Mike Rosenberg med ”Passenger”, har inte spelats tidigare i krysset.

I gengäld fick vi åter igen också höra en repris på ”Hotel California” med The Eagles.

Ganska mycket var över huvud taget material med tryggt välkända artister och grupper, mycket av det faktiskt svårutslitligt.

Nog föredrar jag själv Paul Simon och Art Garfunkel framför Thorleifs, men det är ju ett bevis på de förras storhet, att ett svenskt dansband spelar in deras låtar, ”Mrs Robinson” med flera. Fast i mina skivhyllor finns allt av Simon & Garfunkel och inget med Thorleifs.

The Beatles har jag också komplett. Detta apropå att vi i dag fick höra ”Hey Jude”.

Allt som Olle Adolphson har gjort på skiva har jag också i våra skivhyllor. Däribland inspelningar av ”Nu är det gott att leva”.

Nu är det gott att leva

Text och musik: Olle Adolphson

Nu är det gott att leva på en sommardag
Här står Adam och Eva, här står du och jag

Du kan tro att här varit jävligt att gå runt omkring utan dig
Du kan tro att nu är det härligt, för du kom hit till mig
Göken han gal i dalen, gal i tröst och bäst
Tänk att vi kom på balen, att vi två kom på fest
Nu är det slut på gråt och gräva, vi ska dansa du och jag
För nu är det gott att leva på en sommardag

Nu är det gott att sjunga kärlekens refräng
Häggen viftar och gungar över våran äng
Du kan tro att här varit fasa att gå runt omking utan dig
Nu kan rubbbet ta sig i brasan för du kom hit till mig

Nu är det gott att skratta att det blev vi två
Att du kom hit gamla kratta, att du kom ändå
Vi ska streta, vi ska sträva, genom livet du och jag
Men, nu är det gott att leva på en sommardag
På en sommardag.

Det är en trösterik sång för oss gamla krattor av båda könen!

Också en annan kär gammal skivbekant – jag har det mesta av honom också – är Povel Ramel. Men i den text som börjar ”Bara en enda ros på ett evigt klänge” varnar han oss: ”Underbart är kort”.

Kärlek av mer handgripligt slag sjunger Monica Zetterlund om i Hasses och Tages ””Vad en liten gumma kan gno”, som här skulle ge oss ordet för det hon bokstavligen gör på scenen, gnor.

Också The Real Group finns i vår skivsamling. I dag hörde vi dem i psalmen ”En vänlig grönskas rika dräkt”, och inte nog med det: de dirigerades av ingen mindre än Eric Ericson, kär gammal bekant från ODs fester, nu tyvärr död.

Svante Thuresson har jag liksom till exempel Monica Zetterlund hört live på socialdemokratiskt valmöte. I dag hörde vi honom exekvera en låt av en annan av mina favoriter, också han med vänstervårderingar, Ulf Lundell, ”Rom i regnet”.

Alla de här finns i vår skivsamling, och där finns också Alice Tegnér, bland annat i insjungning av Alice Babs. Så ”Bä, bä vita lamm” känner jag förstås igen, inte bara därför utan också för att vi fick sjunga den i småskolan.

Charlotte Perrelli har jag mest hört i samband med Eurovision Song Contest och de svenska uttagningsomgångarna. I dag hörde vi henne i ”The Girl”. Ta det förresten försiktigt nu efter nya babyns ankomst!

Sen börjar vi avrundningen med något som inte brukar innehålla så mycket musik, ”Rapport”. Det är klart att en gammal journalist och fortfarande politiskt intresserad människa som jag dagligen ser det här programmet och då också hör signaturen.

Detta fastän jag inte längre har några politiska plikter utan, för att citera titeln på den låt vi hörde med Bo Kaspers orkeser, ”Semester”, numera förfogar fritt över min egen tid.