Melodikrysset nummer 23 2013

Solen lyser över vår blommande trädgård i Öregrund, och man frestas att skriva under på GES’ – Anders Glenmarks, Thomas ”Orup” Eikssons och Niklas Strömstedts – budskap i en av dagens låtar i Melodikrysset, ”Stanna världen en stund”.

Nej, i dag var krysset inte särskilt svårt. Det enda jag inte klarade utan att googla var artisten från Melodifesivalen 2010, detta trots att jag lyssnade mig igenom hela uttagningsomgången. Men inte kom jag ihåg Sibel och ”Stop” för det.

Inte för att jag har lyssnat särskilt mycket på Toto heller, men det var ganska lätt att hitta bandets namn när man hade första och sista bokstaven. ”Don’t Change My Heart” hette låten.

Hjärta och smärta är ju välkända ingredienser i all slags populärmusik. I dag fick vi flera exempel.

”Sad Songs Say So Much” sjöng Elton John.

”All You Need Is Love” förkunnade John Lennon och Paul McCartney i en beatleslåt från 1967.

”Ta mig tillbaka nu”, vädjade Arvingarna.

Och till den här kategorin får man väl också föra BAOs ”Vår sista dans”, i dag dock med Monika Bring.

Lars Molin, mycket saknad, gjorde en oförglömlig film om ”Tre kärlekar”- (Jag såg förresten att Ted Ström, som gjorde ledmotivet, framträder i Lars Molins och mina trakter, Södergården i Långalma, den 4 juli klockan 11.00-13.00. Välkomna till Roslagen!)

Men vi byter både miljö och tid.

Ruben Nilson själv sällsynt på skiva – läs mer ovan under Kulturspegeln – bedsjöng ofta det Stockholm han bodde i, så i ”Balladen om Eken”. Många av Rubens visor gjordes kända för en ny generation av Fred Åkerström, och i dag fick vi också höra hans dotter, CaisaStina, sjunga den nämnda sången.

I en annan stad i ett helt annat land, England, verkade länge Georg Friedrich Händel. I dag fick vi höra ett smakprov ur Händels ”Water Music”, vilket skulle leda oss till det sökta ordet, vatten.

Inte lika gammal, men ändå i dag en del av den svenska revyhistorien, är Ernst Rolf.
Ur hans repertoar hörde vi ”En är för liten och en är för stor”.

Avslutningsvis stannar vi till ännu en stund i den gröna värld där jag startade dagens melodikrysskåseri. ”Grön kväll i Margretelund” är en underbar visa. Undra på att jag har allt med dess skapare, Olle Adolphson.

En dag med solsken och vita mössor – och den student vi firade hade gjort ett imponerande jobb

Annas mellanflicka Amanda är en ganska ovanlig person. Inte för att hon tog studenten i dag – det gör väldigt många. Men den här Amanda är en osedvanligt begåvad och dessutom strävsam tjej. Jag tittade på hennes studentbetyg och häpnade: en hel lång beygssida i stort sett bara med betyget MVG i ämne efter ämne. En gång i världen tog jag själv studenten med skolans bästa betyg det året, men Amandas betyg slår mitt med hästlängder. Man kan i och för sig säga, att hon har haft ovanligt lätt för sig – hon fick hoppa över en årskurs – men fysiska och andra problem, främst reumatism, har sen gjort att hon fick gå om sista gymnasieåret.

Sen finns det en bredd och en intelligens hos henne, som gör det möjligt för henne inte bara att komma in på vilken utbildningslinje hon ville; här om året vann hon till exempel en mycket kvalificerad svensk skoltävling i matematik. Men den här tjejen har i stället växlat in på ett helt annat spår: hon vill gärna bli violinist, och hon tog följaktligen studenten vid Nordiska musikgymnasiet på Liljeholmen.

Vi samlades på skolgården för att ta emot de nybakade studenterna, främst förstås Amanda. Solen brände över väntande anhöriga och vänner, men när de vitmössade unga trädde ut, sjöng de först för oss – givetvis ”Studentsången”, men i det här fallet med professionell bravur.

Men sen var det dags för den här skaran att springa ner för trappan och möta anhöriga, som väntade med skyltar och blommor. Jag och Birgitta hade med oss blommor från vår egen trädgård i Öregrund. Birgitta hade komponerat en bukett med vitblommande körvel, allium, midsommarblomster och akleja. Min bukett gick främst i blått – också akleja, trädgårdsklint, lupin och bondsyren – men också några kvistar vit syren.

Bland oss som firade Amanda fanns förstås hennes systrar Ella och Sara, samt flickornas numera frånskilda föräldrar, Anna och Cai. I vår familj har vi aldrig låtit skilsmässor övergå i livslång fiendskap; vi själva hade till exempel sällskap från och så småningom tillbaka till Uppsala med Annas far Bengt och hans fru Inger.

Cai skjutsade i sin bil Amanda till Annas hus i Rinkeby, men vi övriga åkte tunnelbana mellan Liljeholmen och Rinkeby. Där anslöt gradvis allt flera, bland annat vår son Matti med sin dotter Ella. Lill-Ella verkade vara mest begeistrad i Annas hund Sudden.

Alla gästerna bjöds på mat, med på grill hemlagade hamburgare som huvudrätt.

Samtalen flöt samtidigt bland oss som satt vid uteborden. Jag och Birgitta hittade sittplatser alldeles bredvid Amanda och hennes pojkvän Fritiof Palm, en studie- och studentkamrat från samma skola. Vi fick omedelbart en bra kontakt med honom, kanske för att också vi är mycket musikintresserade.

Så småningom skulle Fritiof gå hem till sitt eget studentfirande, som hade lagts lite senare, och efter ytterligare en stund åkte också Amanda dit.

För Amanda väntar nu en välförtjänt utlandsresa tillsammans med mamma. Anna har aldrig gjort vanliga charterresor med sina flickor, men hon har lovat var och en av dem en långresa efter studenten. Snart åker Anna och Amanda således till Kina, dit Anna själv gärna länge har velat komma, eftersom hennes bästa vän från hennes egen gymnasietid, också en Anna, arbetade och var gift i Kina – tyvärr dog den här Anna i alldeles för unga år. Jag är samtidigt alldeles säker på att den mycket kloka och nyfikna Amanda kommer att få ut mycket ur mötet med den kinesiska kulturen, mycket att minnas hela livet.

Estland: Reformpartiet i kris och Socialdemokraterna gör ett nytt försök att vinna ryssarnas förtroende

Estland skakas just nu av en riktigt stor politisk skandal: Det ledande regeringspartiet, det nyliberala Reformierakond (Reformpartiet), har beslagits med ett ganska omfattande valfusk i sina interna partival.

Vidden av det här blir begriplig för utomstående betraktare, kanske inte för att två partimedlemmar har uteslutits för valfusk, men för att den ena av de utslutna heter Kristina Ojuland och bland annat har varit utrikesminister och nu sitter i europaparlamentet. Den estniska region hon representerar är det starkt ryssdominerde Ida-Virumaa.

Reformpartiets styrelse har försökt visa handlingskraft genom de här uteslutningarna, men valfusket visar sig vara mer utbrett än man har gjort gällande. Estniska media publicear nu uppgifter om att partiets interna e-poströstning har missbrukats i högre grad – bland annat finns det medlemmar i andra partier som, sig själva ovetande, har rgistrerats som röstande i Reformpartiets interna val.

Det ska bli spännande att se om den här präktiga skandalen ger utslag i nästa opinionsundersökning. Hederligare partier borde ju gynnas, men det finns naturligtvis en risk att det media nu har grävt fram mer generellt undergräver förtroendet för de politiska partierna.

I den senaste mätningen var Eesti sotsiaaldemokraatlik erakond (Estlands socialdemokratiska parti) största parti, men om den placeringen tävlar partiet med det lätt vänsterpopulisisk Keskerakond (Centerpartiet).

Centerpartiets starka ställning har främst att göra med att partiet har kommit att bli ryssarnas i Estland parti. Så för att mer bestående bli största parti behöver Socialdemokrterna fler ryska röster – 383.000 av dem som bor i Estland har ryska som modersmål. ESP har redan vidtagit åtgärder för att i högre grad attrahera ryssarna; bland annat har ett litet ryskt socialdemokratiskt parti upptagits i ESP, och det finns ryssar både i partiets ledning och parlamentsgrupp.

En ung rysk socialdemokratisk riksdagsledamot, som representerar det starkt ryssdominerade östra Estland, Jevgeni Ossinovski, har just nu tagit ett lovvärt initiativ. Många yngre ryssar, särskilt sådna med högre utbildning, talar en oklanderlig estniska, medan andra ryssar har lärt sig hjälpligt att kommunicera på estniska. Men de flesta ryssars språkförståelse är inte så djup, att de klarar att läsa till exempel lagtext. Så Ossinovski föreslår att cirka 400 lagar ska översättas till ryska.

Korta meningar

Kristdemokraterna ligger fortsatt under spärren, meddelar Sadistiska centralbyrån.

* * *

Vore inte Krisdemokraterna ett mer adekvat partinamn?

* * *

Siffrorna för Fredrik Reinfeldts parti är allt mer moderata, men han ser lika ledsen ut som vanligt.

* * *

I Stockholm sjunker Moderaterna som en Sten.

* * *

Centerledaren står allt mer avlööfad, bland annat efter förhören i Konstitutionsutskottet.

Arbeiderpartiet förbi Høyre i Norge

I en opinionsundersökning, gjord av TNS Gallup för norska TV2, går Arbeiderpartiet kraftigt framåt (+ 3,4) och blir med 31,6 procent åter Norges största parti. Partiet har dels hämtat hem väljare från soffan, dels fått ett visst tillskott av väljare från Kristelig Folkeparti och Venstre, två mittenpartier som kan tänka sig regeringssamarbete med Arbeiderpartiet men inte med det högerpopulistiska Fremskrittspariet.

Høyre får 30,6 procent (- o,7) och halkar därmed ner på andra plats.

Arbeiderpartiets koalitionspartners backar båda en smula.

Sosialistisk Venstreparti får 3,8 procent (- 1,2)

Och Senterpartiet får 4,4 procent (- 0,2).

Att de båda mittenparier som står utanför den arbeiderpartiledda regeringen backar lite kan således förklaras av övergångar till Arbeiderpartiet.

Kristelig Folkeparti får i den här undersökningen 3,8 procent (- 1,0) och Venstre 3,2 procent /- 1,9).

Fremskrittspartiets tuffa hållning gentemot Høyre tycks inte ge utdelning. I den här undersökningen backar FrP med 1,3 procentenhgeter och hamna på 15,5. Kanske har detta också att göra med att en del høyrepolitiker har valt att ge uttryck för FrPs mycket invandrarkritiska hållning.

Rød Valgallianse får i den här mätningen 2,8 procent (+1,2) och Miljøpartiet De Grønne 1,8 procent (+0,6).

Kommunalval i Lettland

Uppdaterat:

I Lettland genomfördes kommunalval den 1 juni, men för en icke lettiskspråkig person är det inte alldeles lätt att få veta något om resultatet. I mitt fall har jag – eftersom jag är estniskspråkig – tagit omvägen över det lilla jag har hittat på estniska nyhetsbyråers siter. Senare har jag också hittat lettisk statistik (på lettiska) över utfallet i de större städerna i Lettland.

På den tiden då jag var de svenska Socialdemokraternas nordiske och baltiske sekreterare, hade jag både uppgiftslämnare i Lettland och besökte själv landet i samband med val. Men det faktum att jag då lärde mig det viktigaste om de någorlunda stora partierna hjälper mig bara i ringa utsträckning numera. Partikartan ritas ständigt om, och i kommunalval förekommer det myriader av lokala listor och valkoalitioner.

Jag var med om att återetablera ett socialdemokratiskt parti i Lettland, och dessutom gjorde ett antal kommunister comeback, också under socialdemokratisk beteckning. Men trots en fusion har det aldrig lyckats att återetablera socialdemokratin som en politisk kraft av den storlek som de socialdemokratiska partierna i både Estland och Litauen har lyckats uppnå. Det med reformkommunisterna – om de nu var reformerade – fusionerade gamla socialdemokratiska parti, som jag var med om att återuppväcka, Latvijas sociāldemokrātiskā strādnieku partija (Lettlands socialdemokratiska arbetareparti), lever i dag ett tynande liv. I huvudstaden fick det här partiet 0,21 procent, och resultaten i de öviga större städerna är lika magra. Också där har Harmonicentern gjort goda valresultat om än inte på samma nivå som i huvudstaden. Men här varierar utfallet i övrigt mycket mer, och ofta får lokala partier eller kanske snarare listor höga siffror.

I ett tidigare val till saema (parlamentet) noterade jag att några företrädare för det socialdemokratiska parti jag hade varit med om att återetablera i stället kandiderade för det av ryssar dominerade Saskaņas Centrs (Harmonicentern) – och jag vet att många av dem inte kände sig hemma i det parti, som bar deras partis gamla namn men nu styrdes av folk som hade varit med i kommunistpartiet. De här gamla socialdemokraterna har säkert spelat en viss roll för att föra in Harmonicentern i SI och socialistgruppen i EU-parlamentet.

Harmonicentern samlar de flesta ryssars röster, och ryssarna är proportionellt långt flera än i de baltiska grannländerna. Det här partiet har länge gjort trevare för att accepteras som ett socialdemokratiskt parti – jag minns till exempel ett frukostmöte där Ingvar Carlsson och jag vid ett besök i Rīga uppvaktades i denna fråga av den dåvarande ledaren för Harmonicentern. Ett bestående problem har dock varit att Harmonicentern av majoriteten letter uppfattas som ett ”ryssparti”.

Av det lilla jag har hittat om det lettiska kommunalvalet i estnisk press och på estniska nyhetsbyråers siter framgår att Harmonicentern har gjort ett kanonval i Rīga, där partiet leds av Nils Ušakovs. I huvudstden har Harmonicentern bildat valkoalition med ett för mig okänt lettisk parti, Gods kalpot Rīgai, med Andris Ameriks som ledare – Ameriks har för övrigt tidigare varit invald i saema på Harmonicenterns lista, men har senast lett LPP/LC i fullmäktige i Rīga, en nu upplöst koalition av ursprungligen två partier, Latvijas Prima Partija (Lettlands första parti) och Latvijas Ceļs (Lettlands väg), en center-höger-koalition.

Den här valkoalitionen har lyckats med det som Harmonicentern inte har förmått på egen hand, att också få många röster bland Rīgas letter. Sammanlagt fick den 58,54 procent av rösterna i Rīga, där också valdeltagandet, 55,54 procent, var högre än i landet i snitt, 46,99 procent. Den här valkoalitionen fick 39 mandat i fullmäktige i Rīga, en mycket stor egen majoritet.

Bara två andra partier kom in i fullmäktige i Rīga, dels det konservativa och nationella Nacionālā apvienība (Nationella alliansen) ”Vīsu Latvijai!/LNNK med 17,86 procent, vilket gav 10 platser, dels det högercentristiska Vienotība (Enhet), som fick 14,13 procent och 9 platser.

Jag har också hittat uppgifter om valutgången i de övriga större städerna i Lettland, och också där har Harmonicentern gjort goda valresultat om än inte på samma nivå som i huvudstaden. Men här varierar utfallet i övrigt mycket mer, och ofta får lokala partier eller kanske snarare listor höga siffror i val. Och går man till de många mindre kommunerna, ökar – antar jag – antalet lokala listor ytterligare. Att försöka sammanställa begriplig landsomfattande valstatistik känns därför meningslöst.

Melodikrysset nummer 22 2013

Jag börjar med att avslöja luckorna i mitt musikkunnande, de ljudillustrationer där jag har fått ta nätet till hjälp.

Jag begrep visserligen att det sökta svaret skulle bli rött, men vad hette den här låten, och vem gjorde den känd? Jo, ”Lady In Red” respektive Chris de Burgh.

Amanda Fondell minns jag vagt från Melodifeswtivalen, men hennes Idol-bidrag ”All This Way” har jag inget som helst förhållande till.

För att hålla fast vid melodifestivaltemat gillade jag mycket bättre ”Dover-Calais”, som Style kom trea med 1986. Eldeman hade förresten med den här låtens skapare, Tommy Ekman och Christer Sandelin, också i förra krysset.

Martin Stenmarck har däremot aldrig vunnit mitt öra, och jag har därför all förståelse för att hans ”Las Vegas Show” hamnade på 19de plats i Eurovision Song Contest 2005 i Kiev.

Nu tror ni förstås att min musiksmak premierar sådant som den gamla Ernst Rolf-schlagern ”Se farfar dansar gammal vals”.

Men min musiksmak är ganska varierad.

Jag gillar Chubby Checkers ”Let’s Twist Again” – har dansat till den också i yngre dar.

Jag gillar likaså Dana Dragomirs panflöjt-version av ABBAs ”Chiquitita”.

Jag har inte ens något emot att se gamla västernserier som ”High Chaparral”.

Och jag hör till kategorin som gärna lyssnar både på opera och operett, den förra genren i dag representerad av Jacques Offenbachs ”Hoffmans äventyr”.

Jag har tidigare varit inne på Anders Eldemans fäbless för upprepningar. Ytterligare ett sådant fall inledde dagens kryss: I dag fick vi höra ”Jag drömde i natt att jag hade en katt” ur den första filmatiseringen av Astrid Lindgrens historia ”Luffaren och Rasmus” (1955). Där spelade Åke Grönberg luffaren och Eskil Dalenius Rasmus.

Ur en av Walt Disneys filmklassiker fick vi höra Pinocchio själv sjunga. Den som kan den hisorien vet, att den här lilla figuren fick liv trots att han var tillverkad av trä.

Jag har inget mot välskrivna deckare heller – jag har samlat ett hyggligt stort urval av de bättre i genren i ett antal bokhyllor här i Öregrund. Där finns också Gösta Unefält representerad – jag gillar småstadstämningen i hans serie om polisen i Strömstad. Och jag har sett filmatiseringarna också, där Stefan Ljungqvist spelar den något valhänte hjälten Evald Larsson. Fast just i dag hörde vi Ljungqvist sjunga ”Med en gnutta flax” ur ”My Fair Lady”.

En gnutta flax önskar jag också mig själv när det blir dags att åtgärda det ögonproblem jag skrev om i går.