Dan Andersson-film utan riktigt sammanhang

15 januari 2013 18:01 | Film | 11 kommentarer

Eftersom jag har en arbetarrörelsebakgrund, förvärvad i mycket unga år, har jag alltid varit medveten om den oerhört stora roll Dan Andersson (1888-1920) spelade i socialdemokratin på den tiden den fortfarande var en uttalad arbetarrörelse. Dan Andersson reciterades och sjöngs, detta trots att det han skrev inte var kamplyrik i traditionell mening. Men en del av hans dikter skildrade givetvis hårt arbetande och utsatta människor i proletära miljöer. Så när jag 1970 gav ut min mycket spridda och använda arbetarrörelsesångbok ”Upp till kamp! Sånger om arbete, fihet och fred” (Prisma), var det närmast självklart att den också skulle inkludera Dan Anderssons ”Helgdagskväll i timmerkojan”.

Dagens rest av arbetarrörelsen hyser väl inte samma intresse för Dan Andersson, och samma öde som dikterna och sångerna har väl överlag drabbat hans romaner, som inte längre speglar någon verklighet som dagens mer urbaniserade socialdemokrati kan relatera till. Ändå bärs det sångliga arvet efter Dan Andersson vidare av artister som Sofia Karlsson, och fler och fler dikter av Dan Andersson tonsätts och spelas in, kanske för att han skrev så sångbar poesi. En sångbok med både hans egna ganska få tonsättningar och andras – Gunnar Turessons, Sven Scholanders, Thorstein Bergmans med fleras – välkända gavs också ut av Prisma 1971, i ”Dan Anderssons vackraste visor” med Gösta Åberg som redaktör. Den vore värd en utökad uppföljare.

1957 gjorde Lars-Magnus Lindgren (1922-2004) en långfilm om Dan Andersson, ”En drömmares vandring”. Den fick ett uppmuntringspris av mitt dåtida rättesnöre Folket i Bild, men alla omdömena var verkligen inte nådiga, och jag förstår det.

Det bästa i den är Sven Nykvists foto, framför allt de många naturscenerna från Dan Anderssons uppväxtlandskap Dalarna. I övrigt är det enskildheter, som den mycket sensuella kyssscenen med Ziri Stuart (Inga Landgré) som fångar ens uppmärksamhet.

Problemet är att det är svårt att få sammanhang i filmhandlingen. Lars-Magnus Lindgren gör uttryckligen inte anspråk på att skildra Dan Anderssons hela liv och i kronologisk ordning, så man får väl acceptera det som utgångspunkt, men jag tycker att filmhandlingen har blivit för rapsodisk och, vad värre är, för svårbegriplig. Men enskildheter som hans tidiga vurm för nykterhetsrörelsen, hans erfarenhet av kolning (förstås illustrerad av ”Helgdagskväll i timmerkojan” och ”Jag väntar vid min stockeld”) samt de så småningom framgångsrika försöken att bli publicerad i bokform finns ju där, liksom – här lite abrupt påklistrat – slutet med cyanväteförgiftning. Det inslag av mystik som finns i Dan Anderssons diktning får också sin beskärda del.

Men jag önskar ändå att Lars-Magnus Lindgren hade lyckats göra en rakare och tydligare historia.

Nu ser jag mest ”En drömmares vandring” som ett arbetsprov för kommande mer genomarbetade filmer.

Så Marja-Lisas (Margit Carlqvists) nakna bröst var kanske en förövning för den betydligt bättre lindgrenfilmen ”Änglar, finns dom?”.

Och det är kanske när allt kommer omkring inte någon dum tankefigur: I den senare filmen spelade Jarl Kulle en av huvudrollerna. I den här spelar han huvudrollen som Dar Andersson. Faktiskt med bravur. Dessutom är han häpnadsväckande lik Dan Andersson, på riktigt.

Ur skivarkivet: Motståndssånger från och solidaritetsarbete för Chile

15 januari 2013 13:57 | Musik, Politik | 2 kommentarer

I Aktuellt i politiken (s) nummer 5 1975 (13 mars) kunde man på notissidan Apropå läsa följande:

Venceremos – vi ska segra

”Chile angår oss” heter en samlings-LP med kampsånger och folkmusik från Chile. Man får höra Violeta Parra, Angel och Isabel Parra, Victor Jara, Quilapayun och Inti-Illimani i sammnlagt elva sånger.

Med på skivan finns också Salvador Allendes sista tal (läst av Göthe Maxe) och tre dikter av Pablo Neruda (lästa av Adèle Lundvall).

Utgivare är Arbetarrörelsens bokkafé med Tidens bokhandel, Slottsgatan 19, 703 61 Örebro. (Postgiro 88 21 91-0. Telefon: 019/13 34 45).

Skivan kostar (inklusive moms och porto) 30 kronor. Beställer man tio skivor eller fler får man dem för 27 kronor styck.

Utgivningen av skivan är ett led i arbetarrörelsens Chile-insamling. 10 kronor från varje skiva går till Chile-insamlingen.

Som bilaga får man svenska översättningar av texterna. Översättningarna har gjorts av Lena Molin, Jacob Branting och Jan Hammarlund.

Så res dig nu
och se på dina händer,
och för att växa
grip din broders hand

sjunger Victor Jara i en fram till nu outgiven inspelning av ”Bön till en arbetare”, utsmugglad ur Santiago de Chile av Rapports Jan Sandström.

Jara, vars fingrar militärerna bröt på den beryktade fotbollsstadion, uppmanades att spela på sin gitarr med sina stympade händer.

Jara sjöng och dödades.

* * *

Den här skivan finns naturligtvis inte längre att köpa – kanske hittar man den dock antikvariskt men knappast till det priset. Och Arbetarrörelsens bokkafé är väl, antar jag, som alla andra sådana ställen nedlagt.

Men skivan är värd att påminna om, inte bara för innehåll och musik. Den är ett vittnesbörd om det breda och radikala internationella engagemang som fanns i sjuttiotalets mer folkrörelsartade socialdemokrati. Arbetarrörelsen hade en egen chileinsamling, och dess solidaritetsarbete med det chilenska folket var mycker omfattande.