Ett ovanligt och ett ovanligt intressant konsertprogram

26 januari 2013 17:57 | Mat & dryck, Musik | Kommentering avstängd

Birgitta och jag har årsabonnemang på konsertserien med Uppsala kammarorkester i stadens konserthus, populärt kallat Musikens hus.

Oftast rör det sig om konserter, utmärkta sådana, ledda av kammarorkesterns ordinarie dirigent Paul Mägi, men då och då bjuds det på gästspel av olika slag. Nu i torsdags leddes orkestern av en gästdirigent, Eva Ollikainen från Finland, som var här också för några år sedan. Och som solister framträdde Roland Pöntinen, piano – också honom har vi tidigare hört live – och så Bengt Fagerström, trumpet.

Också programmet var ovanligt – två av tonsättarna var helt okända för oss.

Programmet började med Konsert för stråkorkester (1948) av den polska tonsättaren Grażyna Bacevics (1909-1969). Här var det framför allt olika stråkinstrument som satte sin prägel på musiken.

Som andra nummer, i programmet inlagt närmast före pausen, fick vi höra ”Konsert numero 1 för piano, trumpet och stråkorkester” (1933) av Dmitrij Sjostakovitj (1906-1975), en kontrastrik musik, framförd med briljans inte bara av solisterna utan också orkestern.

Sist, och det var alltså en omkastning i programmet, var det dags för Roland Pöntinen att visa upp sin virtuositet i ”Ballade numero 2” (1853), ett både dramatiskt och lyriskt verk av Franz Liszt (1811-1886).

Efter pausen fick vi åter höra musik som var helt ny för oss, ”Symfoni numero 2 för stråkar” (1941) av schweizaren Arthur Honegger (1892-1955). (Honegger var trots sin schweiziska börd född i Le Havre och avliden i Paris, men han kunde på grund av sitt schweiziska medborgarskap under den tyska ockupationen resa mellan Schweiz och Frankrike.) Också det här var en intressant musik att ta del av, inte minst genom trumpetens roll.

* * *

Applåderna var vid flera tillfällen starka i Stora salen i Konserthuset. Tyvärr kan jag inte applådera det vi för andra gången råkade ut för i samband med en konsert. Restaurangen, där vi hade tänkt äta, var stängd, och i stället hänvisades vi till en bar på konsertsalsvåningen där det serverades kall plockmat – och vi som hade längtt efter något varmt att äta denna mycket kylslagna kväll.

Melodikrysset nummer 4 2013

26 januari 2013 12:05 | Film, Musik, Teater | 4 kommentarer

Helt lätt var inte dagens melodikryss. Anna Bergendahl hör till exempel hemma i för mig tämligen okända musikaliska domäner, och jag missuppfattade också andra ordet i den låttitel Anders Eldeman angav. ”Rolling Dice” skulle det i alla fall vara. Men med lite pussel och hjälpbokstäver fick jag i alla fall till slut fram rätt namn.

Genren sjungnde idrottsstjärnor intresserar mig inte särskilt mycket – hos mig ligger dock själva idrotten ännu risigare till. Ricky Bruch har jag i alla fall lagt på minnet, men varför han också släpptes in i en skivstudio förtår jag inte. Hade ”Mig fångar ingen brud” bäring på hans omfång?

Nils Landgren känner jag förstås till, men för mig är han inte Nisse Landgren. Men han fick väl kanske heta Nisse i dag för att man spelade en för honom lite ovanlig låt, temat ur ”Macken”.

Vi fick i dag också höra ”Blommornas vals” ur ”Nötknäpparen”, vars kompositör är Pjotr Tjajkovsij. Fast i dag skulle vi skriva hans förnamn Peter.

Peps Persson känner vi dock inte som Per-Åke. Han sjöng ”Inga vargar jagar mig”. Nä, dom har väl inte hunnit ner till Skåne än.

Honom har jag allt av på skiva, men Lasse Stefanz och dansbandsmusik över huvud taget förekommer inte i min skivsamling. Däremot gillade jag Alf Robertson, som gjorde ”I mina
skor” i original.

Mer dansbandsmusik: I dag var det Vikingarna, som spelade ”När vi rör varann” (i original ”Sometime When We Touch”), som jag hellre hör med Susanne Alfvengren.

Jag har inte direkt något horn i sidan till Per Gessle, och hans och Gyllene Tiders ”Kung av sand” är väl någorlunda OK, men inte får den mig att störta i väg till skivaffären.

För egen del gillar jag vida mer Bo Sundström och Bo Kaspers orkester, som vi i dag fick höra i ”Världens ände”.

Inte till världens ände men till Finland förde oss Charlies med ”Marja Leena”. De flesta kände väl igen den som ”Jag vill vara din Margareta”.

Ernst Rolf levde före min tid, men visst har jag lyssnat mycket på honom, framför allt i forna tiders radio. Och ”Min kärlekssång”, som vi hörde i dag, ingick ju i en operettklassiker, ”Vita hästen”, med musik av Ralph Benatzky.

Och så var det väl bara en låt kvar, passande nog (för den här bloggen) en med två kockar, i TV kända som Werner & Werner men privat under namnen Sven Melander och Åke Cato.

Har ni för övrigt besökt Åkes blogg? Länk finns här intill.

* * *

En läsare påpekar att jag har glömt att redovisa svaret på filmfrågan. Som så ofta hade Eldeman valt en James Bond-film, ”Skyfall”, den sista av de tre bondfilmer, där Daniel Craig hade huvudrollen.