Sommar med Håkan Juholt

I dag debuterade Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt som Sommar-värd, med den äran. Inte så att det här programmet som helhet hörde till de yppersta i serien – jag saknade en genomgående röd tråd – men många av de enskilda avsnitten i hans berättesle var mycket hörvärda. Några av dem var dessutom roliga; historien om mötet med Kenny Rogers, på scen, i Las Vegas är ett exempel.

Det är närmast självklart att en ledande politiker i sitt sommarprogram måste komma in på politik och värderingar, men jag noterade med gillande att Håkan Juholt inte nyttjade sin programtid till partipropaganda. I det inledande avsnittet om massakern på Utøya försökte han i stället blottlägga mekanismerna bakom det oerhörda som hände. För många kom säkert hans långa engagemang för människorna i förtryckets Vitryssland som en överraskning. Många blev säkert också överraskade över att denne mångårige försvarspolitiker talade så engagerat om samförstånd i försvarspolitiken, inklusive så väl om flera namngivna borgerliga och miljöpartistiska försvarspolitiker.

Långt innan han hade bekänt att han är en känslomänniska – så väl lättrörd som lättroad – hade jag för egen del dragit just den slutsatsen. När jag hade hört honom berätta om sina reaktioner ögonblicken före framträdandet i Visby i somras, kände jag stark frändskap med honom.

Hans musikval var också det känslostarkt, ibland känslosamt. En del, men inte allt, hör till det jag själv gärna lyssnar på: Monica Zetterlund i ”Gröna små äpplen”, Ella Fitzgerald och Louis Armstrong i ”Summertime”, Cornelis Vreeswijk i ”Bruna bönor complet”, Bruce Springsteen i ”Back In Your Arms”, Ulf Lundell i ”Två gamla hundar”. Och så fick jag, genom ”I Won’t Back” med Johnny Cash och Tom Petty, en nyckel till ett uttryck som återkom i hans installationstal på den socialdemokratiska partikongressen.

Dem som inte är lika Elvis- eller Ray Charles-frälsta som Håkan Juholt vill jag påminna om att den här mannen på ett annat område, konst, i sitt sommarprogram visade upp både bredd och djup. När Juholt talade om skulpturerna i Västertorp, var det helt uppenbart ett ämne han var djupt engagerad i och också visste mycket om.