Sommar med Bengt Palmers

Bengt Palmers, producent, kompositör med mera, är ett ankare i kommersiellt svenskt musikliv. Hans samarbete med framför allt Björn Skifs men också många andra artister vore svårt att gå förbi, om man vill skildra det senaste halvseklet i svenskt musikliv. Han har säker känsla för det som slår, är ett veritabelt proffs.

Mot den här bakgrunden vore det närmast obegripligt om Palmers inte hade spelat en del av den musik han har varit inblandad i, till exempel USA-hiten ”Hooked On a Feeling” med Björn Skifs och Blåblus. Till annat han spelade la han nya dimensioner – ett exempel är hur ”Let’s Start Again” med Lotta Engberg egentligen kom till.

Ändå blev det kanske väl mycket som blev lite väl tekniskt för att roa vanliga Sommar-lyssnare, om syntar, pålägg och annat sådant. Många av lyssnarna – bland dem jag – hade nog väntat mig fler historier om personer i branschen, som den om Jimi Hendrix som inte ens visste var han var.

Brände till – man kände hur Palmers’ adrenalin steg – gjorde det egentligen bara i avsnittet om den svenska proggen – den tyckte Palmers inte om. Jag kan hålla med honom om att det under det tidiga sjuttiotalet fanns ett onödigt skyttegravskrig mellan den kommersiella musiken och proggen. Men även om jag håller med Palmers om att det görs en hel del bra kommersiell musik och att listor av typen Svensktoppen har sin funktion, tycker jag att han gick mycket för långt i att skåpa ut den proggrörelse, som bland annat åstadkom nedläggning av radions listprogram. Allt som gjordes inom ramen för proggrörelsen var verkligen inte så amatörmässigt som han i sin fortfarande kokande ilska ville göra gällande. Proggen rymde många bra musikskapare, sångartister och band, och proggarna var inte överlag så politiskt korkade som han framställde det som – det var väl knappast några som stod på barrikaderna för just Östtyskland, som Palmers använde som ett av sina argument.

Därmed inte sagt att jag skulle ha något till övers för DDR.