Sommar med Owe Wikström
4 augusti 2011 15:59 | Media, Musik, Ur dagboken | 2 kommentarerOwe Wikström är professor i religionspsykologi i Uppsala, också författare. Det senare bör ha bidragit till att hans Sommar-program var så välformulerat.
Innehållsligt var det, framför allt i den inledande delen som startade med en hjärtinfarkt, också mycket tänkvärt: hur det här att ha fått livet till skänks en gång till får en att se och glädjas också åt dess många och till synes betydelselösa detaljer. Med honom besjunger jag gärna långsamhetens lov, för att citera titeln på en av hans böcker.
Den här religionspsykologen har också skrivit boken ”Att älska livet mer än dess mening”, även det en slutsats jag delar med honom. Han sa till och med att frågan om Guds existens åtminstone i vetenskaplig mening är och förblir obesvarad också för honom, men i motsats till mig dras han uppenbarligen ändå till frågeställningar av det slaget. Också jag ser, inte minst sommardagar som denna, mig själv som en del av den märkliga natur som omger mig. Men jag inser också att mitt liv liksom allt annat har en ände.
Nå, jag har flera gånger när jag har skrivit om årets Sommar-program markerat, att jag inte måste dela sommarpratarnas alla värderingar och slutsatser för att ha utbyte av att lyssna på deras program.
Till min uppskattning av just det här programmet bidrog också Owe Wikströms val av musik. Bra klassisk musik – verk av Bach med flera – blandades med Sting, Koop, Bo Kaspers orkester och Lillebjørn Nilsen. Jag ber särskilt att få tacka för John Coltrane med ”My Favorite Things” och Paris Combo med ”Fibre de Verre”.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^