Sommar med Daniel Adams-Ray

9 augusti 2011 15:26 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | Kommentering avstängd

Daniel Adams-Rays Sommar-program producerades av hans faster Kerstin Adams-Ray, under årtionden en känd radioröst – själv har jag träffat henne en gång, på radion, när jag och Ingvar Söderström runt decennieskiftet 1960-tal/1970-tal gjorde ett program om Joe Hill.

Hon är ett superproffs, och kanske spelade det en roll för att Daniel Adams-Rays program flöt så bra. Att programmet ändå blev en smula kaotiskt i uppläggningen – det pendlade mellan Kenya, där han tillbringade sina yngsta år, och Stockholm och tog upp så vitt skilda ämnen som musikskapande och skivproduktion, skolkaos och T-banevåld, grafitti och hiphop samt östafrikanska och amerikanska erfarenheter – tror jag har att göra med en livshållning som drar många unga just till grafitti och hiphop.

Åtminstone en sida hos honom – jag känner honom inte men han berättade själv om den i programmet – känner jag mig befryndad med. Han ingrep i en misshandel i tunnelbanan där ett gäng hade gett sig på en ensam kille. Sånt har jag själv gjort flera gånger utan att ens först riktigt ha tänkt mig för.

Jag kände också stor sympati för hans envishet och tro på sig själv, när han efter att ha refuserats av tre skivbolag själv gav ut sin skiva och ”Gubben i lådan” blev 2010 års mest sålda singel.

Jag är 74 år och Daniel Adams-Ray 27, men trots nästan 50 års åldersskillnad lyssnade jag också gärna på hans muskival, och då tänker jag alls inte bara på Monica Zetterlund och Rolling Stones eller ens afrikansk musik. Jag lyssnade också gärna på det som mer var hans musik och inskränker mig då inte bara till Latin Kings.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^