Nya, unga (S)-kommunalråd i Uppsala

I går kväll deltog jag och Birgitta i Uppsala arbetarekommuns årsmöte. Ingen av oss är ombud i representantskapet, men vi är trägna gäster vid månadsmötena.

I går var det extra spännande att vara med, detta eftersom Socialdemokraternas kandidater till posterna som kommunalråd skulle utses. De förutvarande hade aviserat sin avgång, och vi skulle alltså välja en ny uppsättning ledande kommunalpolitiker.

Den här processen började inte så bra. Till kandidat för posten som finanskommunalråd hade valberedningen föreslagit en man som visserligen hade stor samlad kunskap om kommunalpolitiken i Uppsala men som var ungefär lika gammal som Lena Hartwig, som med ålderns rätt önskade träda tillbaka. Reaktionen mot det här förslaget blev stark i partiorganisationerna, och vederbörande drog tillbaka sin kandidatur, varför valberedningen nu återkom med ett samlat förslag om vilka som ska få tre av kommunalrådsposterna, om Socialdemokraterna tillsammans med sina allierade, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vinner valet.

Valet, som var enhälligt, föll nu på Marlene Burwick, 37, som vår kandidat till posten som finanskommunalråd och på Erik Pelling, 32, och Ulrik Wärnsberg, 50, till de två övriga kommunalrådsposterna.

En närmare presentation hittar du på Peter Gustavssons blogg, här.

Till årsmötets uppgifter hör ju också att förrätta andra val, till exempel till arbetarekommunens egen styrelse. Jag noterade med gillande, att vår gruppordförande i kulturnämnden, Peter Gustavsson (vars blogg jag nyss hänvisade till), omvaldes till kassör för de närmaste två åren.

När det gällde valet av ordinarie ledamöter i arbetarekommunens styrelse fick det här årsmötet sin enda strid. Valberedningen hade petat Hilde Klasson, vilket uppenbarligen gjorde delar av representantskapet konfunderade. Till bilden hör att Hilde alltid i medlemsomröstningar (om kongressombud, placeringar på listor och liknande) brukar få mycket höga röstetal. I fråga om henne las det alltså ett motförslag till valberedningens förslag. En av förslagsställarna hade tagit reda på att Hilde hade haft hög frånvaro från sammanträdena med arbetarekommunens styrelse men att detta berodde på att hennes mor var svårt sjuk, dessutom att Hilde faktiskt var beredd att kandidera på nytt.

Alltså blev det sluten omröstning. Den förlorade Hilde, och man måste naturligtvis acceptera majoritetens beslut, men jag hade en obehaglig känsla av att det låg också annat bakom än den höga frånvaron, som även valberedningens ordförande hänvisade till. Hilde står till vänster och är dessutom EU-skeptiker, därav hennes popularitet i medlemsomröstningarna.

På ett sätt är det begripligt, att Uppsala och Uppsala län till sin kandidat i det förestående EU-valet har utsett förre SSU-ordföranden Ardalan Shekarabi: han har ju tidigare bott här i staden och varit aktiv i SSU här. Många socialdemokrater här kommer för den skull inte att kryssa just honom, och då tänker jag inte på de händelser i SSU, som ledde till hans avgång som SSU-ordförande.

Även om vi gamla EU-skeptiker i växande utsträckning inte längre kräver, att Sverige ska lämna EU – det går väl inte att börja om från början, nu när så många europeiska länder deltar i EU-samarbetet – tycker vi fortfarande, att Sverige med näbbar och klor bör arbeta för inte mer utan mindre av överstatlighet och mer, inte mindre, av nationell självbestämmanderätt. Jag noterade med vilken lätt hand Ardalan gled förbi den egentliga innebörden av Laval-domen, och mitt förtroende för honom stärktes inte.

Så jag, och väldigt många socialdemokrater med mig, kommer inte att rösta på vår lokala kandidat. I stället kryssar vi någon pålitlig EU-skeptiker. I förra valet lyckades vi, mot alla odds, rösta in Anna Hedh. I år har EU-skeptiska socialdemokrater också förstanamnet, Marita Ulvskog, att välja på.