Sånger på internationella kvinnodagen

8 mars 2009 16:40 | Musik, Politik | 4 kommentarer

Röda bönor hette en, tyvärr alltför kortlivad, tjejsånggrupp på 1970-talet. LPn med samma namn, ”Röda bönor” (MNW 74P) från 1976 innehöll ”Det ska bli slut på rumban”, som jag ofta har spelat i mina mötesprogram med politisk musik. I gruppen ingick Charlotte Adlercreutz-Carlsson, sång, tvärflöjt, rytm, Mona Eklund, sång, dragspel, piano, syntheziser, trummor, rytm, Marianne Giselsson, sång, gitarr, trummor, rytm, tal, Annbritt Kronlund, sång, fiol, rytm, tal, Kjerstin Norén, sång, blockflöjt, gitarr, rytm, tal, Gunilla Szemenkar, sång, trummor, trumpet, rytm, Eva Vahlne, sång, trummor, rytm, Eva Westerberg, sång, gitarr, rytm, och Kaya Åhlander, sång, bas, gitarr, mandolin, trummor, rytm. Den här gruppen var väl inte helt musikaliskt perfekt i allt den företog sig – men allt gjordes medryckande och med gott humör, och så gillade jag tendensen i sångerna.

Det ska bli slut på rumban

Text: Louise Waldén, bearbetad av Röda bönor, 1976
Musik: Kaya Åhlander, 1976

Caesar kastar tärningen vid Rubicon
Hustrun ligger hemma, föder son efter son
När Caesar står och kastar tärning vid en flod
Då står hans hustru för ett annat hjältemod

– vad gjorde kvinnorna när männen skrev historia – HA?
Stod dom och putsa’ på hans gloria VA?
Ay ay ay ay ay
DET SKA BLI SLUT PÅ RUMBAN – si señor!

Napoleon tågar mot Rysslands tsar
Mamma med flera lämnar han kvar
Alla stora pojkar dom ska ut i krig
Alla stackars flickor ska be Gud bevara sig

– vad gjorde kvinnorna när männen drog i strid?
Stanna’ dom hemma och blev våldtagna därvid?
Ay ay ay ay ay
DET SKA BLI SLUT PÅ RUMBAN – si señor!

Shakespeare skriver nåt som heter Trettondagsafton
Systern ska bli bortgift med en änkeman från Shaffron
William får arbeta med pjäser och teater
Syrran får dras med gamla gubbar som har later

– vad gjorde kvinnorna när männen skrev sin världslitteratur?
Höll barnen borta från hans middagslur?
Ay ay ay ay ay
DET SKA BLI SLUT PÅ RUMBAN – si señor!

Rembrandt målar sin kökspiga
Döttrarna lär han niga och tiga
Rembrandt är en riktig målarkludd
Frun kommer efter med en tavelsudd

– vad gjorde kvinnorna när männen måla’ damporträtt?
Lät svetten drypa i hans älsklingsrätt?
Ay ay ay ay ay
DET SKA BLI SLUT PÅ RUMBAN – si señor!

Beethoven skriver en ödessymfoni
Husan tvättar huset med största energi
Ludwig är duktig och han komponerar
Och det är husan också som aldrig protesterar

– vad gjorde kvinnorna när männen skrev odödliga verk?
Stod dom och tvätta’ hans förgängliga särk?
Ay ay ay ay ay
DET SKA BLI SLUT PÅ RUMBAN – si señor!

Freud står och begrundar sin avundsvärda kuk
Frun ligger ensam och blir älskogssjuk
Freud blir berömd för en fin teori
Men sin egen hustru henne skiter han i

– vad gjorde kvinnorna när männen ejakulerade?
Låg dom trånande ostimulerade?
– vad gjorde kvinnorna när männen topp-presterade?
Låg dom blånande och simulerade?
Ay ay ay ay ay
DET SKA BLI SLUT PÅ RUMBAN – si señor!

Genius at work och kvinnorna vid dörren
Själv kan hon aldrig tänkas komma innanför den
Därinne diktar han om Cleopatra och Lady Macbeth
Men verklighetens kvinna har han aldrig nånsin sett

– det har blott kvinnorna och när dom inser det
Då är det också slut på manssamhället
DÅ ÄR DET SLUT PÅ RUMBAN – si señor
DÅ ÄR DET SLUT PÅ RUMBAN – si señor
Ay ay ay ay ay
DÅ ÄR DET SLUT PÅ RUMBAN – si señor!

En variant av den här sången, ”Historisk tango”, finns i ”Kvinnosångboken” (redaktör Kjerstin Norén, Hammarström & Åberg, 1983).

* * *

Kata Dalström” med Margareta Söderberg har jag spelat många gånger, när jag har gjort program om politisk musik. Den väcker alltid jubel. ”Kata Dalström” finns på Margareta Söderbergs LP ”Käringtand” (YTF 50121, 1976).

Här kommer texten, inklusive sångingressen i Fritz Gustaf Sundelöfs bok:

Kata Dalström (1858-1923) är en av den svenska arbetarrörelsens stora pionjärer, en legend redan under sin livstid, kvinnan av börd och bildning som steg ner till massorna. Hon blev den verkliga agitatorn, “landsvägspredikanten”, den första kvinna som på heltid ägnade sig åt politiken. Hon blev snabbt ryktbar, och sin stora insats gjorde hon under arbetarrörelsens kampår, den tid då det verkligen kostade något att sätta “socialist” på visitkortet. Hennes språk var drastiskt, slagfärdigt och buret av en glödande hänförelse. Det var inte bara myndigheterna som hyste rädsla för Kata, men det var från myndigheterna som hon fick utstå många övergrepp. Det var nästan lönlöst för henne att försöka hyra lokal för sina föredrag; varken de så kallade arbetarföreningarna eller godtemplarlokalerna vågade öppna dörren för Kata. Hon fick inte heller tillstånd att hålla möten i det fria, men Kata visste råd. Medan Kata promenerade fram och åter på landsvägen satt åhörarna vid vägkanten. Länsmän, stadsfiskaler och polis var uppbådade, men de hade ingen befogenhet att hindra folk att gå på landsvägen. Men det budskap Kata hade att framföra noterades noga. Det var vid ett sådant “landsvägsmöte” i Åmål under strejkåret 1909 som författaren Bo Granhammar inspirerades till visan “Kata Dalström”.

Melodin påminner om “Amanda Lundbom” som ingick i Emil Norlanders revy “Konstgjorda Svensson” 1909.

Kata Dalström

Text: Bo Granhammar, 1909
Musik: “Amanda Lundbom”, 1909

Proletärens idealdröm,
hoppsan, slangsan, ding-e-linge-e-dangsan,
det är faktiskt Prata Dalström,
Kata Dalström menar jag.
Varje länsman står på vakt,
hoppsan, slangsan, slimsam sej, tjohej,
och skriver opp vad Kata sagt,
hoppsan, slangsan, ding-e-linge-e-lej.

Krut och ruter finns i Kata,
hoppsan, slangsan, ding-e-linge-e-dangsan,
hon är bland de mest kavata,
och hon vet att sjunga ut.
Hon är inte oerfar´n,
hoppsan, slangsan, slimsam sej, tjohej,
hon har ju fött sju stycken barn,
hoppsan, slangsan, ding-e-linge-e-lej.

Kommen från den burgna klassen,
hoppsan, slangsan, ding-e-linge-e-dangsan,
går hon nu i vardagsstassen,
som en arbetsklassens vän.
Hon vill störta kung och tron,
hoppsan, slangsan, slimsam sej, tjohej,
och segerrik hon framåt drar,
hoppsan, slangsan, ding-e-linge-e-lej.

I de olika distrikten,
hoppsan, slangsan, ding-e-linge-e-dangsan,
myndigheterna vet plikten,
plikten att få Kata tyst.
Men hon skinn på näsan har,
hoppsan, slangsan, slimsam sej, tjohej,
och segerrik hon framåt drar,
hoppsan, slangsan, ding-e-linge-e-lej.

Ifrån alla landsvägsdiken,
hoppsan, slangsan, ding-e-linge-e-dangsan,
lägger hon ut politiken,
borgar´n ser av ilska rött.
Till och med i Folkets Hus,
hoppsan, slangsan, slimsam sej, tjohej,
där dörren stänger man burdus,
hoppsan, slangsan, ding-e-linge-e-lej.

Men det hindrar inte Kata,
hoppsan, slangsan, ding-e-linge-e-dangsan,
som från landsvägen kan prata,
hata svenska styresmän.
Kata hade sina knep,
hoppsan, slangsan, slimsam sej, tjohej,
talade så folk begrep,
hoppsan, slangsan ding-e-ling-e-lej.

Det där med Folkets Hus bör kanske också förklaras: Kata Dalström hörde till dem som vid partisplittringen 1917 gick till Socialdemokratiska vänsterpartiet, det som senare blev Sveriges Kommunistiska Parti. Flertalet av de mer kända avhopparna återvände sedan, i omgångar, till socialdemokratin. Hur Kata skulle ha agerat, vet man inte; hon dog redan 1923.

Text, noter och ackord hittar man i Fritz Gustaf Sundelöfs sångbok “Arbetets sånger” med undertiteln “Kampsånger, strejkvisor, yrkesvisor och politiska visor under 130 år” (Prisma, 1973).

Fritz Gustaf Sundelöf (1895-1974) var egentligen mest känd som schlagermakare (under signaturen Fritz Gustaf), men samlade också på politiska visor. Jag hjälpte förlaget, Prisma, med att ur hans väldiga samling vaska fram det mest publiceringsvärda.

Text och noter finns också i ”Kvinnosångboken” (redaktör Kjerstin Norén, Hammarström & Åberg, 1983).

* * *

Ett genombrott för kvinnokamp i musikalisk form skedde 1974, med Margareta Garpes och Suzanne Ostens pjäs ”Jösses flickor” med musik av Gunnar Edander. Året därpå, 1975, resulterade den i LPn ”Jösses flickor Befrielsen är nära” (YTF 50190).

Där fanns också den sång som här i Sverige har blivit kvinnorörelsens kampsång framför alla andra:

Befrielsen är nära!

Text: Margareta Garpe och Suzanne Osten, 1974
Musik: Gunnar Edander, 1974

Befrielsen är nära
tiden är nu mogen.
Nu vaknar vi kvinnor.
Å, alla kära systrar
dagen är äntligen här
då vi ger varandra stöd
att ta det stora steget
att klara av vårt sista prov
fram till rosor och bröd
åt var och en efter dens behov.

Men, kan vi? Vill vi? Törs vi?
Ja, vi kan! Vi vill! Vi törs!
Men, kan vi? Vill vi? Törs vi?
Ja, vi kan, vi vill, vi törs.

Och en dag ska barnen säga
tack mödrar det gjorde ni bra.
Ja en dag ska barnen säga
denna mänskliga värld vill vi ha.

Text och musik finns i ”Kvinnosångboken” (redaktör Kjerstin Norén, Hammarström & Åberg, 1983).

En hörvärd senare inspelning med Maria Lundqvist finns på CDn ”Trots… En samling sånger” (Satellite Records SAT 008, 2004).

2006 gav Stockholms stadsteater, där ”Jösses flickor” uruppfördes 1974, en fortsättning, ”Jösses flickor Återkomsten”. Det gavs då också ut en CD med det nya materialet.