Nya, unga (S)-kommunalråd i Uppsala

10 mars 2009 13:35 | Politik, Ur dagboken | 26 kommentarer

I går kväll deltog jag och Birgitta i Uppsala arbetarekommuns årsmöte. Ingen av oss är ombud i representantskapet, men vi är trägna gäster vid månadsmötena.

I går var det extra spännande att vara med, detta eftersom Socialdemokraternas kandidater till posterna som kommunalråd skulle utses. De förutvarande hade aviserat sin avgång, och vi skulle alltså välja en ny uppsättning ledande kommunalpolitiker.

Den här processen började inte så bra. Till kandidat för posten som finanskommunalråd hade valberedningen föreslagit en man som visserligen hade stor samlad kunskap om kommunalpolitiken i Uppsala men som var ungefär lika gammal som Lena Hartwig, som med ålderns rätt önskade träda tillbaka. Reaktionen mot det här förslaget blev stark i partiorganisationerna, och vederbörande drog tillbaka sin kandidatur, varför valberedningen nu återkom med ett samlat förslag om vilka som ska få tre av kommunalrådsposterna, om Socialdemokraterna tillsammans med sina allierade, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vinner valet.

Valet, som var enhälligt, föll nu på Marlene Burwick, 37, som vår kandidat till posten som finanskommunalråd och på Erik Pelling, 32, och Ulrik Wärnsberg, 50, till de två övriga kommunalrådsposterna.

En närmare presentation hittar du på Peter Gustavssons blogg, här.

Till årsmötets uppgifter hör ju också att förrätta andra val, till exempel till arbetarekommunens egen styrelse. Jag noterade med gillande, att vår gruppordförande i kulturnämnden, Peter Gustavsson (vars blogg jag nyss hänvisade till), omvaldes till kassör för de närmaste två åren.

När det gällde valet av ordinarie ledamöter i arbetarekommunens styrelse fick det här årsmötet sin enda strid. Valberedningen hade petat Hilde Klasson, vilket uppenbarligen gjorde delar av representantskapet konfunderade. Till bilden hör att Hilde alltid i medlemsomröstningar (om kongressombud, placeringar på listor och liknande) brukar få mycket höga röstetal. I fråga om henne las det alltså ett motförslag till valberedningens förslag. En av förslagsställarna hade tagit reda på att Hilde hade haft hög frånvaro från sammanträdena med arbetarekommunens styrelse men att detta berodde på att hennes mor var svårt sjuk, dessutom att Hilde faktiskt var beredd att kandidera på nytt.

Alltså blev det sluten omröstning. Den förlorade Hilde, och man måste naturligtvis acceptera majoritetens beslut, men jag hade en obehaglig känsla av att det låg också annat bakom än den höga frånvaron, som även valberedningens ordförande hänvisade till. Hilde står till vänster och är dessutom EU-skeptiker, därav hennes popularitet i medlemsomröstningarna.

På ett sätt är det begripligt, att Uppsala och Uppsala län till sin kandidat i det förestående EU-valet har utsett förre SSU-ordföranden Ardalan Shekarabi: han har ju tidigare bott här i staden och varit aktiv i SSU här. Många socialdemokrater här kommer för den skull inte att kryssa just honom, och då tänker jag inte på de händelser i SSU, som ledde till hans avgång som SSU-ordförande.

Även om vi gamla EU-skeptiker i växande utsträckning inte längre kräver, att Sverige ska lämna EU – det går väl inte att börja om från början, nu när så många europeiska länder deltar i EU-samarbetet – tycker vi fortfarande, att Sverige med näbbar och klor bör arbeta för inte mer utan mindre av överstatlighet och mer, inte mindre, av nationell självbestämmanderätt. Jag noterade med vilken lätt hand Ardalan gled förbi den egentliga innebörden av Laval-domen, och mitt förtroende för honom stärktes inte.

Så jag, och väldigt många socialdemokrater med mig, kommer inte att rösta på vår lokala kandidat. I stället kryssar vi någon pålitlig EU-skeptiker. I förra valet lyckades vi, mot alla odds, rösta in Anna Hedh. I år har EU-skeptiska socialdemokrater också förstanamnet, Marita Ulvskog, att välja på.

26 kommentarer

  1. Ja, jag hade också hoppats på Hilde Klasson som ledamot i arbetarkommunenens styrelse. Hon har alltid verkat ärlig i sin socialt demokratiska framtoning både i de e-postbrev och telefonsamtal jag har haft med henne under årens lopp. Ja, att det finns (fanns) kvar en hel del gamla högerstötar både hos den gamla sosseledningen och hos valberedningen har jag också förstått under årens gång.
    Så det var skönt att dessa ungdomar ändå till sist blev valda för att eventuellt bli kommunalråd.

    Bengt Nilsson, sosse i Uppsala kommun

    Comment by Bengt Nilsson — 2009 03 10 14:06 #

  2. Nu vet jag inte vem du tänker kryssa (om någon) av Ulvskog och Hedh. För mig är det valet enkelt. Det blir Hedh. För hur intellektuell och kritisk Ulvskog än är så har hon varken nu till valet eller på många år profilerat sig som kritiker. Jag förstår att hon som partisekreterare har haft ett utsatt uppdrag och hon är inte populär hos partihögern, men det är viktigt att vår, vi EU-kritikers, röst inte splittras. Låt oss gemensamt sluta upp kring Anna Hedh. Jag är djupt oroad över att partiledningen med Ulvskog som förstanamn annars får sin vilja igenom och genom ett minskat stöd för Hedh kan slippa henne.

    (Helst vill jag naturligtvis ha in både Ulvskog och Hedh, men för Ulvskogs plats är jag inte orolig – till och med Segelström fick i kraft av sin placering i toppen flest kryss av alla kandidater 2004.)

    Comment by Daniel J — 2009 03 10 15:12 #

  3. Till Daniel J: Naturligtvis är det bra om vi får in så många EU-kritiker som möjligt. I princip är jag beredd att följa ditt resonemang, men det finns förstås en hake med det också: Om Marita Ulvskog får få kryss, försvagas hennes ställning som gruppledare.

    Comment by Enn Kokk — 2009 03 10 15:42 #

  4. Länge leve internationalismen, sa han och krävde mer nationellt självbestämmande.
    Jean V

    Comment by Jean Vaddeau — 2009 03 10 18:38 #

  5. Allt får faktiskt inte sin bästa utformning genom ökad överstatlighet.

    Comment by Enn Kokk — 2009 03 10 18:52 #

  6. Nej, men vill man åstadkomma något måste man vara beredd at betala lite själv också, inte bara plocka åt sig de goda russinen och strunta i andra. Solidaritet brukar ju annars också vara ett positivt begrepp inom den demokratiska arbetarrörelsen. Lojaliteten mot de egna slagorden verkar dock inte längre vara så vanlig på en del håll.

    Comment by Jean Vaddeau — 2009 03 10 22:21 #

  7. Till Jean Vaddeau: Betyder ”överstatlighet” att Frankrike och Renualt mer kommer att ta hänsyn till de slovakiska bilarbetarnas behov? Du får ge mig en lektion så jag bättre begriper innebörden av dina slagord.

    Comment by Anders Thunberg — 2009 03 10 22:33 #

  8. EU är ur flera avseenden ett europeiskt solidaritetsprojekt. Speciellt tydligt är detta nu när våra ekonomier rammar och den nationella småskurenheten finner sin grogrund. Utan EU hade inte de slovakiska bilbyggarna haft en chans att stå emot den franska nationalismen och storkapitalismen med presidenten i spetsen. Tack vare EU så blev det nu ett rejält motstånd mot de franska planerna och fransoserna är redan på reträtt.

    Sedan måste jag tycka att det är patetiskt att socialdemokrater debatterar vem av (S)-kandidaterna i EU-valet som är mest negativ till den församling man aspirerar att få komma in i. Som gammal sosse och stark vän av demokratin så känns det fullständigt meningslöst att rösta på (S) i EU-valet när den första kandidaten egentligen vill lägga ned alltsammans. Varför kandidera om man tycker så illa om något. Stanna heller utanför och verka inom den svenska parlamentarismen för ett utträde ur EU. Lockar de feta traktamenten i Bryssel kanske för mycket? Enn Kokk gör någon taktiskt kommentar om att man inte skall förringa betydelsen av att EU-hataren Marita U kanske kan bli gruppledare. Man tar sig för pannan minst sagt!

    Comment by Lennart J — 2009 03 10 23:05 #

  9. Till Lennart J: Vad du bortser från är att även socialdemokrater som jag är för frihandel, för miljösamarbete och en hel del annat som ryms inom EU. Vad du också bortser från är de allvarliga demokratiska komplikationerna med att långt borta från medborgarna fatta överstatliga beslut om snart sagt allt, dessutom från att det ofta är ickedemokratiska instanser som reglerar dessa i form av beslut från till exempel jurister. Begränsa EUs makt till det nödvändiga men låt i övrigt många blommor blomma!

    Eftersom EU ser ut som det gör och EU-parlamentet finns, måste ju rimligen även människor med åsikter liknande mina få lov att göra sina röster hörda där.

    Om nu ett par balanserade och kloka personer som Marita Ulvskog och Anna Hedh bringar dig så nära blodstörtning, så står det dig naturligtvis fritt att rösta på ett annat parti än det som, enligt dig själv, står ditt hjärta närmast. Fast det ökar ju å andra sidan Marita Ulvskogs och Anna Hedhs chanser att komma in med de flesta kryssen…

    Comment by Enn Kokk — 2009 03 11 12:04 #

  10. Vad gör en EU-positiv sosse som absolut inte kan tänka sig att lägga sin röst på Marita Ulvskog?

    Comment by arne engkvist — 2009 03 11 16:43 #

  11. Enn, jag har läst din blogg under några månader och har stor respekt för din minst sagt traditionella socialdemokratiska uppfattning. Jag är nästan säker på att du och jag har samma uppfattning i de flesta samhällsfrågor. Vad som skiljer oss åt är förmodligen kärnkraften och EU. I dessa frågor går en stor och farlig spricka inom (S). Jag är säker på att majoriteten av S-väljare tycker som jag. Du har naturligtvis den motsatta uppfattningen. Men för mig är den viktigaste frågan just nu att att vinna alla val som vinnas kan. Därför skal vi på listorna till EU-valet ha våra bästa röstmagneter. Dit hör inte Marita U. Vill hon verka för ett utträde ur EU så förtjänar hon mer respekt om hon verkar internt inom partiet och kanske riksdagen för en sådan linje.

    Snart är det riksdagsval och det känns som en mardröm om vi inte kan gå in i en valkampanj där vi själva inte ens är enade. Om så inte är fallet hur skall vi lyckas ena oss med (V) och (MP). Mot oss står en mycket stabil enad borgerlighet som växer sig allt starkare. Idag blåser snåla vindar. Människor permitteras i en omfattning som aldrig förr. Facket tvingas skriva på avtal om sänkta löner. Massarbetslöshet med sinande arbetslöshetskassor står för dörren samtidigt som direktörerna får lönelyft som motsvarar åtskilliga årslöner för normala arbetare eller anställda inom vården. Allt borde vara upplagt för att driva hela batteriet av gamla socialdemokratiska paradfrågor. Men då måste vi vara någorlunda enade. Min uppmaning till alla aktiva partiarbetare är att sätta de frågor, som hotar att spränga partiet, i kylskåpet tills vidare. Där har ju (S) sedan länge framgångsrikt förvarat t.ex. republikkravet. Det viktigaste är nu att driva en solidaritetspolitik som ger människorna hopp och framtidstro. Inte att försöka riva upp vårt EU-medlemskap.

    Comment by Lennart J — 2009 03 11 17:24 #

  12. Till Anders Thunberg: Om EU haft riktiga överstatliga tänder skulle Frankrike inte ha kunnat använda det nationella självbestämmandet för att dribbla bort arbetstilfällen för de slovakiska arbetarna. Och solidaritet tror jag är ett begrepp som inte borde behöva förklaras i den här kommentarspalten. Enn Kokk kan nog annars utveckla begreppet i bloggen.

    Comment by Jean Vaddeau — 2009 03 11 17:56 #

  13. Till Jean Vaddeau: ”överstatlighet” för
    demokratiska socialister det kan väl inte betyda något annat än att kapitalet ställs under en demokratisk folklig kontroll… ? En sån överstatlighet kan vi alltså räkna med att du ställer upp på? Och att du också stödjer Europafackets krav på att begränsa kapitalets marknadsfriheter inom EU?

    Comment by Anders Thunberg — 2009 03 11 22:17 #

  14. Till Lennart J: Men Marita Ulvskog är ju inte en EU-motståndare i den meningen. Hon är inte för svenskt EU-utträde. Hon vill ha EU-samarbete men inte överstatlighet till döds.

    Comment by Enn Kokk — 2009 03 11 22:47 #

  15. Till Arne Engkvist: Hela listan består av människor som vill att Sverige ska fortsätta att vara med i EU. Två av dem – Marita Ulvskog och Anna Hedh – är dock mer försiktiga i sin attityd mot att ytterligare öka överstatligheten.

    Comment by Enn Kokk — 2009 03 11 23:12 #

  16. Till Lennart J: Vi måste ”vara någorlunda enade” skriver du. Men nu handlar det ju inte bara om (s) utan om hela den röd-gröna alliansen. Framträder inte oppositionsalliansen som ett trovärdigt regeringsdugligt alternativ får vi fortsätta att dras med dagens borgerliga regering. Och vad gäller kärnkraften står (mp) och (v) som bekant på en linje 2 och 3 -plattform, alltså avveckling. Skulle kärnkraftskramare inom (s) ställa krav på att (s) nu ska inta en kärnkraftsvänlig linje 1-linje, så får vi räkna med att motståndarna kommer att peka på en sådan oenighet. Samma sak gäller om (mp) och (v) nu skulle driva linjen att Sverige skall lämna EU. Det vore ett givet självmål. Så det är nog inte bara republikfrågan som får ställas i kylskåpet om vi skall få ett regeringsskifte.

    Comment by Anders Thunberg — 2009 03 12 14:11 #

  17. Till Anders Thunberg: Överstatliget är en form, en tom påse som ska fyllas med innehåll. Jag har inga problem med att ”kapitalet ställs under en demokratisk folklig kontroll”, som du uttrycker det. Om folket vill det, vill säga. Chansen/risken att ett överstatligt EU med maktbefogenheter klarar att kontrollera kapitalet är större än att staterna ska kunna göra det på egen. Det är ju knappast en tillfällighet att det är finanskapitalister och inte industrikapitalister,finns bland de de häftigaste motståndarna till euron och EU i allmänhet. En miljardär i Schweiz som satsat miljoner på att landet ska stå utanför EU, en miljardär som satsats miljoner på en nej-kampanj på Irland för att behålla ett handlingsförlamande beslutssystem inom EU. Samme miljardär som försökte köpa Wibes Junilista. Hade irländaren försökt på den gamla ledningens tid hade det nog gått bättre för honom. Du kanske minns ledningen som då bestod av en gammal riksbankschef och en ”socialdemokratisk” ekonom som efter avgången från sitt bankjobb ägnade sig åt rådgivning i valutafrågor. Att de här två herrarna och en del inhemska finansmatadorer var/är EU-negativa är inte förvånande.
    Jag har inget emot ”Europafackets krav på att begränsa kapitalets marknadsfriheter inom EU”. Men man kan ju undra varför de nationellt självbestämmande staterna inte ordnat det. Hemska tanke: Det kanske behövs överstatlighet med bett för att ha en chans mot det transnationella kapitalets agerande på den fria marknaden.

    Comment by Jean Vaddeau — 2009 03 12 19:43 #

  18. Till Jean Vaddeau: Om det vore så att EU fungerade som en demokratisk, representativ organisation (med en gemensam öppen offentlighet) villig att sätta stopp för det transnationella kapitalets heliga rätt att spela ut de anställda mot varandra… ja då så skulle jag vara en stark tillskyndare av överstatlighet…precis om jag i dag är det på t ex miljöområdet… men tyvärr ser jag inga tecken på att EU-systemet utvecklar sig åt det hållet.. tvärtom verkar EU:s inriktning gå i motsatt håll; i det läget kan de anställda inte göra annat än att slå vakt om vad man under decennier av kamp har uppnått av välfärd och självbestämmande inom de nationella systemen. Men historien har tagit många oväntade krumpsprång.. så kanske kan vi i finanskrisens kölvatten få ett annat Europa. Lissabon-fördraget inger dock inte mycket av hopp… Man kunde dock föreställa sig ”ett nytt 1989″…….en startpunkten för ett nytt miljövänligt, jämlikt… frihetligt Europa med socialistiska förtecken… då kapitalets murar raseras…

    Comment by Anders Thunberg — 2009 03 12 22:30 #

  19. Till Enn: Du som jobbat på Sveavägen i många år vet naturligtvis mycket mer om Marita U än vad jag gör. Men jag som är en tämligen politisk engagerad (S)-väljare, men inte så aktiv, har ingen aning om det finns någon nyans i Maritas avståndstagande från EU. Jag följer debatten och då kan man inte undgå att dra slutsatsen att hon helst vill att Sverige lämnar EU. Varför får vi icke-initierade väljare inget veta om vad hon egentligen tycker. Jag tycker att det vore inte bara klädsamt utan det är också nödvändigt att hon ger väljarna omgående besked var hon verkligen står. Om det bara handlar om avarter beträffande överstatlighet så är det ok för åtminstone mig. Jag upprepar att det bästa vore att (S) lade EU-frågan i frysboxen. Det näst bästa vore om Marita kom ut ur hennes box och talade om vad hon tycker om EU och om hon inte vill att vi skall dra oss ur så får hon klämma ut vad anser om EU. Om tre månader har vi val och vår ledande kandidat har inte sagt ett pip om varför vi skall lägga vår röst på henne.

    Till Anders Thunberg: Jag håller helt med dig i din slutkläm. Det är inte bara ”rebublikfrågan som får ställas i kylskåpet om vi skall få ett regimskifte”. Vi behöver också låsa in EU och kärnkraften. Men framförallt behöver vi vara enade inom (S). Det var detta jag menade med någorlunda enade. När väl detta är uppnått så är det dags att förhandla med våra samarbetspartners. Jag, som av dig föraktfullt kallas ”kärnkraftskramare”, skulle med glädje acceptera nästan vilket som helst förhandlingsresultat. Bara det blir något! Detta under förutsättning att vi vet vad vi förhandlar om. Att gå in i förhandling med (V) och (MP) utan en någorlunda enad (S)-linje leder till katastrof och valförlust. Och det brådskar att enas!

    Någon opposition kring de stora handgripliga ödesfrågor som våra potentiella väljare brottas med dagligen förekommer ju knappast inte alls idag. Jag vidhåller att (S) kan inte hålla på med taktiska aspekter på EU-valet när så många människor hotas att slås ut. Varje dag lägger regeringen uppför straffspark och oppositionen kan inte enas om vem eller om överhuvudtaget någon skall skjuta.

    Comment by Lennart J — 2009 03 13 17:04 #

  20. Till Lennart J: Marita Ulvskog intervjuades i radio här om dagen – det var ett längre inslag under eftermiddagen. Där framgick det tydligt att hon inte alls företräder linjen att Sverige borde lämna EU utan i stället på en rad för oss socialdemokrater viktiga områden ska flytta fram positionerna. Detta är väl förenligt med den EMU-skepsis som hon delar med mig.

    Comment by Enn Kokk — 2009 03 13 17:19 #

  21. Till Enn: Tack för tipset! Jag skall leta upp SR-inslaget och med nyfikenhet äntligen lyssna på Maritas åsikter om EU. Spännande!

    Comment by Lennart J — 2009 03 13 18:31 #

  22. Till Anders Thunberg: Den reformistiska arbetarrörelsen har aldrig (tidigare) dragit sig för att försöka påverka system den sett nackdelar i. Att hålla fast vid EUs nuvarande beslutsmodell är att låta de motsträvigaste länderna bestämma vad som ska genomföras och i vilken takt.
    Arbetarrörelsen motsatte sig inte, vad jag vet, att den första mer allmänna rösträtten infördes i Sverige. Den var begränsad men reformismen arbetade för att den skulle utvidgas. Så borde SAP, tillsammans med likasinnade, agera i förhållande till det demokratiska underskottet i EU.
    Att ständigt och jämt lyfta fram EUs brister får man inga bundsförvanter med i ett Europa som i första hand ser EU som ett sätt att förhindra krig, inte som verktyg för sociala reformer.
    Med det önskar jag alla eventuella läsare ett gott veckoslut och återkommer kanske nästa vecka, om min tid medger det.

    Comment by Jean Vaddeau — 2009 03 13 22:01 #

  23. Till Jean Vaddeau: Den ”sociala dumpningen”, Jean, är tyvärr inbyggd i EU-systemet, det visar inte minst mängder av marknadsliberala domar i EG-domstolen. Vad beträffar arbetarrörelsens kamp visavi den nationella suveräniteten läser du och jag nog inte samma historieböcker. För mig förefaller det som det var en fördel att man förde kampen på det nationella planet och inte yrade så mycket om den internationella revolutionen. Vad gäller t ex den norska arbetarrörelsen, demokratikampen där, är jag relativt väl inläst och vågar påstå att det var tack vare kampen mot överstatlighet och monarkisk makt som man där så tidigt vann fram – man behövde inte vänta på att de demokratiskt efterblivna svenskarna skulle vara med på vagnen. Genom sitt nationella exempel kunde norrmännen sedan bli till ett exempel för svenskarna. Hade arbetarrörelsen i olika europeiska länder t ex haft att kämpa mot ett mäktigt
    franskt-tyskt kejsardöme (med en jättelik militärmakt) hade man på sina håll förmodligen inte vågat vara så sturska.
    Vad gäller den kommunistiska arbetarrörelsen så hade den kanske gått en mer demokratisk, västerländsk väg om den i det Sovjet-styrda Komintern sluppit anpassa sig till de efterblivna, despotiska förhållandena i Ryssland och de interna maktstriderna där?

    Kontrafaktisk historia
    är kul att ägna sig åt , men ska nog inte utan vidare användas som tvärsäkra historieargument inför framtiden. För övrigt tycker jag också att man kan sätta frågetecken bakom ditt argument att EU främst är och varit ”ett sätt att förhindra krig”!. Ja vi har inte haft europeiskt storkrig efter 1945. Men vi har haft ett kallt krig. Detta krig ledde till ömsesidig upprustning och skapade misstro mellan de forna allierade segrarstaterna från världskrigets allians. Det kalla kriget låste fast situationen i Europa för många decennier. Priset för det fick befolkningarna i tidigare fria stater i Östeuropa betala tillsammans med medborgarna i öst och väst, som fick se pengar som i stället kunde ha gått till välstånd och utbildning etc gick till försvarsändamål.
    Kol och stålunionen, som var embryot till EG, var ett led i västs försvarsberedskap, och alltså ingen oskyldig pascifistisk idé, även om det brukar sägas vara den s k sanningen. Annika Ström Melin tar upp den här kopplingen mellan NATO och Kol- och stålunionen i boken ”Europeerna: Arvet efter EU:s pionjärer” (2004)
    Vi får hoppas att EG i framtiden kan fungera som den goda ”fredsbevarande organisation”, som du talar om. Men risken finns också att den kan komma att fungera på motsatt sätt, nämligen att det komplicerade åttagandesystemet långt utöver Europas geografiska gränser gör att vi europeer dras in i och skaffar krut och kulor (även soldater) till andra konflikter och på sätt bidrar till att ge dem en global dimension (jmfr med Irak, Afganistan och forna stormakters svårigheter att befria sig från det imperalistiska 1800-talsarvet).
    Det finns en positiv sida av den traditionella försiktiga svenska utrikespolitiska linjen och vaktslåendet kring folkrätten. Vi får bara hoppas att EU-politikerna också vågar hävda de folkrättsliga principerna, t ex som varande en grund till en lösning av MÖ-konflikten.Ja det här blev långt, men kontrafaktiska resonemang är lockande att ge sig in på.

    Comment by Anders Thunberg — 2009 03 16 15:18 #

  24. Både Hedh och Ulvskog är nog bra Eu-kritiker, men då (S) stödjer Lissabonfördraget har jag beslutat att ge ex-sossen Wibe och hans Junilistan min röst.
    (Jl) är en bra medelväg mellan (V) och (S) och lyckas samla alla partiers kritiker!

    Comment by Björn H-K — 2009 03 21 14:00 #

  25. Till Björn H-K: Problemet med Junilistan är just dess partipolitiska spännvidd: Där finns definitivt människor vars åsikter jag inte vill främja genom att ge partiet min röst. Hos (S)-kandidaterna finns spännvidden i federalism-frågan, men även de socialdemokratiska federalisterna, som alltså inte får min röst, har i många viktiga frågor ståndpunkter, som jag vill stödja.

    Comment by Enn Kokk — 2009 03 21 14:35 #

  26. Till slut föll rösten på Eva-Britt Svensson.
    Själv är jag tillbaka i (S).

    Comment by Björn H-K — 2010 02 12 13:28 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^