Galago åter i stort format

Jag har, serieälskare som jag är, följt Galago nästan från början. För svenskt serieskapande, det som inte främst drivs av kommersiella motiv, har tidskriften varit ett forum, vars värde inte nog kan uppskattas.

Sedan Ordfront tog över utgivningen av Galago och dess albumutgivning, har tidskriften haft både toppar och vågdalar. Man har också experimenterat med format. Under den senaste perioden har Galago utkommit i pocketform, detta vad jag förstår för att kunna säljas också på pocketförsäljningsställena. Det ytmässigt relativt begränsade pocketformatet har dock inte riktigt lämpat sig för serier, där det finns bilder som fordrar en stor yta.

Med nummer 1 2009 (nummer 95 räknat från starten) är Galago tillbaka i större format. Omslag och mittensektion trycks i fyrfärg, resten i svart-vitt, sammanlagt 102 sidor. Det är klart att alla serier inte måste publiceras i fyrfärg, men det finns serier där färg är ett måste. Ett exempel i det aktuella numret är John Anderssons ”Månen & silverslanten”. (Jo, titeln är knyckt från W Somerset Maugham.) En annan känd serieskapare, Sara Granér, har också ett par, som vanligt pricksäkra, teckningar i färgsektionen.

Av de svart-vita serierna uppskattar jag särskilt Lars Sjunnessons ”Åke Jävel”. Tyvärr har det aktuella avsnittet, ”Statsministerns lista”, råkat ut för något som måste vara ett ombrytningsfel.

Förgäves spanar jag dock efter nya stjärnskott på seriehimlen; för att vara en nylansering är numret förvånansvärt tamt. Men det kanske kommer överraskningar i kommande nummer.

Galago är rimligen för att i längden kunna överleva beroende av nya prenumeranter, men till min förvåning hittar jag inga aktuella uppgifter om periodicitet och prenumerationspris. I redaktionsrutan hänvisas i stället (för prenumerationsärenden) till hemsidan, www.galago.se. Går man dit, hittar man uppgifterna: tre nummer à 202 sidor per år för 349 kronor, 249 kronor om man är under 25 år. För det här priset får man då också en bok eller en T-shirt.