Sofia Karlsson med eget material

När Sofia Karlsson slog igenom med tolkningar av andras visor och ballader, låg det nära att jämföra henne med den unga Joan Baez. Nu när hon återkommer med en CD med eget material, ”Söder om kärleken” (Sally Wiola, distribution Playground, PGMLCDX 104, 2009), har jag sett henne jämföras med Alison Krauss. Inget av detta är fel, om man ser jämförelserna som musikaliska positionsbestämningar. Men Sofia Karlsson är en fin sångerska i sin egen egen kraft, och det duger mer än väl.

Hon gör tillsammans med de kompande musikerna urban folkmusik, vars texter påfallande ofta innehåller stockholmska miljöer: ”Skärmarbrink”, ”Visa från Kåkbrinken”, ”Blåsut”, ”Regn över Årsta”, ”Imma för fönstret” med dess anhalter vid Röda bergen, Norra Latin, Centralen och Gamla stan.

Men hon är inte svårt stockholmsfixerad: en av de bästa låtarna har titeln ”Dina händer (Göteborg)”.

Den senare titeln antyder ett annat och ännu viktigare tema i texterna, som alltså är Sofia Karlssons egna: kärleken. Kärleken finns som tema redan i den naturlyriska inledningssången ”Du var där”, som hon har skrivit tillsammans med Andreas Mattsson, dunkar som ett hjärta genom praktiskt taget samtliga låtar och finns där, mycket starkt, i den avslutande ”Alltid dig nära”, som har blvit en fin avslutning både genom Sofia Karlssons poetiska text och Roger Tallroths musik.

Musiken på CDn, utom i två fall skriven av Sofia Karlsson ensam, är jämn och bra men får då och då ett extra lyft genom medverkan av musiker, som tillför sin egen virtouositet och sitt eget temperament. På den nämnda ”Skärmarbrink” hörs till exempel Mike Marshall på mandola och Roger Tallroth på tolvsträngad gitarr – jag har tidigare hört dem tillsammans vid en konsert i Musikens hus här i Uppsala, Väsen plus gäster. I ”Blåsut”, med sin irländska touch, åstadkoms det där lyftet av samme Marshall på mandola plus Stuart Duncan på fiol.

Men med det vill jag inte säga, att det inte skulle duga med de musiker som ofta återkommer. Ett exempel är ”Visa från Kåkbrinken”, som lyfter tack vare Henrik Cederbloms gitarr, Gustaf Ljunggrens melodibanjo och Sofia Karlssons egen bouzoukigitarr.

Naturligtvis hör inte alla egenskrivna låtar till det allra bästa jag har hört Sofia Karlsson sjunga, men ”Söder om kärleken” är lika fullt ett bevis på att Sofia Karlsson också ”kan själv”, som min hustru brukade säga i mycket späd ålder, då när det ännu återstod åratal innan den kärlek Sofia skriver om drabbade oss.