Oktober skäller som en raggig hund

13 oktober 2008 15:54 | Politik, Prosa & lyrik, Trädgård, Ur dagboken | 9 kommentarer

I går flyttade vi in till Uppsala. Naturligtvis kommer vi att åka till Öregrund några helger till, men vårt sju månader långa boende i sommarhuset är slut för den här gången.

Den senaste veckan har vi förberett oss för flytten på olika sätt.

Jag har i omgångar klippt det vid det här laget mycket långa gräset och samtidigt pulvriserat alla löv som har fallit ned. (Men det dalar ständigt ner nya, så det blir till att klippa mera under kommande helger.) Vår gamla gräsklippare förstördes i den mordbrand vi utsattes för, när vi var på väg till New York, och vi har köpt en ny, den här gången med elektrisk självstart.

Birgitta har rensat och höstgrävt land, beskurit rosor och eldat upp rosenkvistar och trädgrenar, även några gamla rönnar som behövde tas ner.

Vi har tillsammans lagt presenningar över trädgårdsmöbler och cyklar. Eftersom boden de brukar vinterförvaras i blev nedbränd och den nya blir klar först under november, måste vi göra så.

Jag har plockat äpplen – vi har en del härligt röda vinteräpplen, som fortfarande är så hårda, att de inte har fallit rov för fåglarna. Fast de översta klarade jag inte att nå – trappstegen och en mycket ändamålsenlig, blåmålad trästege gick också åt i mordbranden. En stor papperskasse med vinteräpplen har jag ställt kvar i duschrummet till bastun; de ska få stå där till nyår-trettonhelgen då vi som vanligt åker ut till huset i Öregrund. Resten av äpplena, många kassar fin frukt, står nu i matkällaren i Uppsala.

De här äppelkassarna, alla krukväxterna, kläder och skor, böcker och skivor, barnbarnens inneleksaker (uteleksakerna brann upp i mordbranden) och mycket annat packade vi i söndags in i en stor skåpbil från Öregrunds taxi och fick dem hemskjutsade med oss själva till lägenheten på Idrottsgatan. Vi gör en sån här flytt i betald bil två gånger per år: en gång från Uppsala till Öregrund vid påsktid och en gång tillbaka från Öregrund till Uppsala så här års. Det kostar en slant (det är fast pris) men är värt pengarna, eftersom ingen av oss har körkort eller bil och vi gör hela säsongsflytten på ett rationellt sätt. Annars åker vi buss mellan Uppsala och Öregrund.

Vi hade förberett återflytten genom att för någon vecka sen grundligt städa lägenheten i Uppsala. Ändå är det här en jobbig process: det är mycket arbete innan allt kommer på plats.

På söndag kväll var vi därför rätt slaka, men naturligtvis bänkade vi oss efter middagen framför TVn och såg partiledardebatten. Ingen av oss har förstås något till övers för alliansen och dess politik, men vi kunde – föga förvånade – konstatera, att de borgerliga partiledarna givetvis grep den gratischans de hade fått genom den helt onödiga debatten om vilka som ska få vara med i en röd-grön regering respektive inte. Lars Ohly (V) var både offensiv och på gott humör i den här debatten, och jag har svårt att tro att han förlorade poäng på den. Maria Wetterstrand hanterade mycket skickligt för Miljöpartiet svåra frågor som bensinskatten.

I dag står jag åter igen inför ett uppbrott, om än kort och tillfälligt: Birgitta åker på UNICEF- möte i Vilnius, en av mina älskade städer. Men jag ska inte följa med. Hon kommer tillbaka på onsdag kväll. Under tiden ska jag göra mer tråkigt men nödvändigt papperssorteringsarbete i mitt arbetsrum.

Oktober kan vara vacker, som när vi i går i solsken åkte förbi gulnande lövträd på vägen mot Uppsala.

Hösten har dock helt andra sidor, som jag verkligen inte är någon vän av. Men även det kan man göra poesi av, som Werner Aspenström i ”Litania” (1952):

Oktober

Spindlarna lappar sina trasiga nät
– du dröjer dig kvar i sommaren.

Men vinden vrider sig sakta mot norr,
även för astrarna återstår endast att dö.

Och fastän elden knastrande brinner,
känner du lukten av syra och svart gräs.

En morgon vaknar du vid hundskall:
oktober skäller som en raggig hund.