Hårt arbete. Och nu åter i Öregrund

Seminariet om fenomenet 1968 på Runöskolan blev riktigt bra, och jag lyssnade också med stort intresse på Håkan Blomqvists inledande föreläsning, hade för övrigt ett långt och stimulerande eget samtal med honom innan folkrörelsearkivens jubileumsseminarium kom i gång. Vi var förvånansvärt ense om mycket trots vår olika politiska bakgrund: min vänstersocialdemokratisk, hans trotskistisk.

Under seminariet samspelade jag en hel del med kvinnohistorikern Christina Florin, som var väl medveten om att det fanns ett inte bara teoretiskt intressant utan också praktiskt mycket betydelsefullt jämställdhetsarbete inom socialdemokratin redan innan organisationer som Grupp 8 existerade. Med det här menar jag inte att förringa Grupp 8 med flera, men det arbete som utfördes till exempel av Socialdemokratiska studentförbundets så kallade sexutskott och av Alva Myrdals jämlikhetsgrupp kom faktiskt att i viktiga avseenden förändra Sverige.

Torsdag förmiddag tillbringade jag på sammanträden, först med kulturnämnden, sen med dess bidragsutskott. I kulturnämnden diskuterade vi bland annat hur Uppsala ska hedra och förvalta Ingmar Bergmans konstnärliga verk – Bergman har ju, milt talat, uppsalaanknytning. I bidragsnämnden fördelade vi de alltför knappa medel vi har för att stödja det livaktiga fria kulturliv som finns i Uppsala. Det var roligt att kunna lyfta bidraget till den också internationellt uppmärksammade kortfilmsfestivalen, och det var likaså roligt att kunna konstatera, att ett par gamla folkrörelseanknutna organisationer, Konstfrämjandet och Skådebanan nu tar nya tag efter att ha gått igenom en trött period: Konstfrämjandet höjer sin kvalitet genom samarbete med Uppsala konstnärsklubb och storsatsar på utställningar på nya platser som bibliotek; Skådebanan har framgångsrikt introducerat ett nytt it-baserat system för att komma i kontakt med gymnasieungdomar.

På kvällen deltog jag i Uppsala arbetarekommuns möte. Arbetarekommunmötena hålls numera i Missionskyrkan, eftersom Folkets hus har gått i konkurs – där ska nu krämarna ta över (medan det fortfarande alltså är rent från dem i templet). Vi diskuterade kyrkoval (jag är mycket tveksam till detta) och sjukvårdspolitiken i landstinget, och så fick nye kassören i arbetarekommunen, Peter Gustavsson, igenom en helt nödvändig höjning av medlemsavgiften. Vi måste vara beredda att betala mera, om det ska finnas en arbetarrörelse kvar! Dessutom måste vi alla vara beredda att gratis utföra en mängd praktiskt arbete; inte heller efter den här avgiftshöjningen kommer pengarna nämligen att räcka till för allt som måste göras.

På väg till arbetarekommunmötet var jag inne på Akademibokhandeln/Lundeq och köpte Lotta Grönings respektive Christer Isakssons böcker om Mona Sahlin. Jag ska så småningom skriva om dem men – i motsats till beklämmande många andra – först efter det att jag har läst dem.

I förmiddags tog jag bussen ut till Öregrund. Jag ska låsa upp tallgrinden, för nu kommer återuppbyggnaden av vår av mordbrännare nedbrända bod att påbörjas. Jag ska på nytt klippa gräs och pulvrisera löv. Eftersom Birgitta och jag ska stanna här ett par dar in i nästa vecka, tänker jag också omgärda alla våra fruktträd med rundlar av hönsnät, detta för att skydda träden för vinterangrepp av harar och rådjur.

Fast i morgon, lördag, kommer Bo till Öregrund med våra barnbarn, Viggo och Klara. De ska stanna hos morfar och mormor medan föräldrarna gör lite husrenovering och går på fest på lördag kväll. Förhoppningsvis går det här att genomföra, trots att Klara har blivit sjuk igen. När Birgitta hämtade henne på dagis i går, hade hon somnat sittande i sandlådan (hennes förklaring var att hon hade lekt så mycket), och sen somnade hon hemma igen, före middagen. Mamma Kerstin meddelade senare på kvällen, att Klara hade över 39 grader i feber.

Sånt här händer dess värre ständigt alla småbarnsföräldrar. Trots mina 71 år minns jag mycket väl hur det var, när våra egna barn var små. Fattas bara att morfar och mormor inte skulle ställa upp i en sån situation!