Två dikter av Karin Lannby

I höstas skrev jag en text med anknytning till Anders Thunbergs spännande artikel i Dagens Nyheter (15 november 2007) om Karin Lannby. Du kan hitta min text här – i den finns också en länk till Thunbergs artikel. Min text, eller egentligen Thunbergs artikel, föranledde många kommentarer här på bloggen.

I Folket i Bild nummer 28 1935, nyss inköpt på Tradera, hittar jag två dikter av Karin Lannby:

Dröm om sommaren

Mina fötter längtar efter att gå barfota
i hetstrålande sand
bärande en kropp med fria porer
och ett huvud utan tankar
blott med ögon storöppna
mot den grymt klarblå himlen.

Bildgalleri

I mitt hjärtas vinklar
sitta många deliciösa miniatyrer.
Men då jag väntar avtäckandet
av mittsalens monumentalstaty
i skoningslös marmorskönhet
går jag ej i de dammiga sidogångarna.

Oskar Eklunds förlag

Med några dagars mellanrum anländer två försändelser med bok respektive tidskrifter, båda inköpta på Tradera. Det finns en intressant tråd mellan boken och ett av tidskriftsnumren.

I Folket i Bild nummer 11 1935 finns en artikel, som nog skulle intressera min dotter Kerstin, anställd på IOGT/NTOs centrala kansli i Stockholm: Artikeln har rubriken ”IOGT-fanan vajar över Stockholm från den nya ordensborgen vid Vasagatan”. Texten inleds så här: ”Godtemplarorden har skaffat sig en ny verkligt ståtlig ordensborg vid den centrala Vasagatan i Stockholm, där den stora fastigheten mitt för centralpostkontoret, där Stockholms Dagblad förut residerade, inköpts och grundligt omändrats för ändamålet. Dit har i dagarna överflyttats Storlogens expedition och alla till rörelsen anslutna företag – Oskar Eklunds förlag, tryckeri etc. Därjämte har i fastigheten inflyttat en hel rad andra kulturella och ideella organisationer, bland annat Motorförarnas Helnykterhetsförbund, Svenska Filmsamfundet, Film A.-B. Victoria, Försäkringsbolaget Motorförarna, Nykterhetsfolkets Medlemsskydd, Nya Målarskolan m. fl.”

Artikeln toppas av IOGT-fanan, som vajar över hustaken i hjärtat av Stockholm. Man får se interiörer från lokalerna: ordensexpeditionen respektive ordensskattmästarens domäner. Och så får man på bild se hur det införskaffade huset aktualiter ser ut respektive hur det är tänkt att se ut efter en omfattande om- och tillbyggnad.

Jag har tidigare stött på Oskar Eklunds förlag. Jag har inga exakta årtal för förlagets självständiga existens, men vad jag förstår, fanns det från slutet av 1800-talet fram till en bra bit in på 1950-talet; om man googlar på förlagsnamnet, hittar man utgåvor från förlaget för hela den perioden.

Framför allt är jag intresserad av vad det sen blev av förlaget. Det andra Tradera-paketet innehåller en bok, utgiven 1959: Lisa Tetzners ”Flickan i sjuglasvagnen”. Själva förlagsangivelsen är det intressanta just i det här sammanhanget: Eklund/Tiden.

Boken är översatt av Arne Holmström, och jag har tidigare berättat om att det av socialdemokratiska partiet ägda Tidens förlag tycks ha tagit över utgivningen av både Tetzner och andra fina författare (B Traven med flera) från det lätt anarkistiskt orienterade Axel Holmströms förlag, när Axel Holmström la av.

Jag har en vag aning om att något liknande kan ha skett med arvegodset efter Oskar Eklunds förlag men har inte tillgång till källor, där jag skulle kunna verifiera eller falsifiera denna hypotes. Vet någon av er från nykterhetsörelsen – jag vet, att många av er läser min blogg – något mer om den här saken.

Oskar Eklund, född 1861, dog 1940, och hans förlag fortlevde således även efter hans död och en bra bit in på 1950-talet.

Eklund, som då var godtemplare, kom under ett besök i England 1882 i kontakt med den kristna Blåbandsrörelsen och bildade ganska snart en avläggare i sitt hemland. Han var bland annat redaktör för och utgivare av tidningarna Svenska Good Templar 1881-1887, Blå Bandet 1883-1888 och Reformatorn 1888-1906 samt 1920-1925. Utöver att driva ett eget förlag var han också 1900-1924 VD för Svenska nykterhetsförlaget.

Oskar Eklund valdes in i riksdagens andra kammare 1895 och anslöt sig då till folkpartiet, som år 1900 gick upp i liberala samlingspartiet. I denna första omgång satt han kvar i riksdagen fram till 1905. 1910 återkom han till riksdagen, nu till första kammaren och som vänstervilde; 1912 anslöt han sig emellertid åter till liberala samlingspartiet. Sen blev det första kammaren igen, för samma parti och fram till 1918.

Hur han skulle ha ställt sig till att hans förlag (eventuellt alltså) efter hans död skulle överlåtas till socialdemokraternas Tidens förlag vet jag inte. Men vad man inte får glömma bort är att det i alla de gamla folkrörelsepartierna, så väl folkpartiet, vilket på den tiden måste räknas dit, som hos socialdemokraterna och de olika yttervänsterpartierna fanns starka nykterhetsfalanger, som i sakfrågor av gemensamt intresse samarbetade med varann. I Folket i Bild, en vänstersinnad men starkt ekumeniskt folkrörelseinriktad tidning, tog sig detta i det enskilda nummer jag ovan hänvisar till (jag kunde annars hitta hur många exempel som helst) uttrycket att FiBs porträttgalleri från de svenska folkrörelserna, Ansikten, den här gången som en av fem presenterar Carl H Sjögren, förutvarande ordförande i Järnvägsmannaförbundets Hässleholms-avdelning samt, aktualiter, redaktör för Järnvägsmännens Helnykterhetsförbunds Månadsblad.

Så om nu Oskar Eklunds livsverk i förlagsbranschen gick till socialdemokratiska Tidens förlag, så kanske han ändå inte vände sig i sin grav.