På tisdag morgon intervjuas jag i P1 morgon om Mona Sahlin

19 december 2006 15:41 | Politik, Ur dagboken | 5 kommentarer

Som jag tidigare har skrivit, tycks folk från centrala media läsa min blogg. Den har citerats på ledarsidor, och några journalister från bland annat stockholmstidningar har sagt till mig, att de läser vad jag skriver.

I förmiddags ringde P1 morgon och ville ha mig med i tisdagens sändning. Ämne: partiledarfrågan.

Jag avböjde (liksom jag på sista tiden har avböjt en massa annat) – jag har helt enkelt för mycket kvar att göra före jul för att hinna med mer.

P1 morgon återkom emellertid i eftermiddags och ville nu i stället banda en intervju med mig. Jag sa OK. Intervjun visade sig nästan helt handla om vad jag anser om Mona Sahlin; frågorna utgick konsekvent från vad jag själv har skrivit om henne här på bloggen.

Nå, jag står för vad jag har skrivit. Försökte vidareutveckla det också.

Jag fick en avslutande fråga om vem jag för min del skulle vilja se som partiledare.

För regelbundna läsare av den här bloggen är det ingen nyhet: I första hand förordar jag LOs ordförande, Wanja Lundby-Wedin. Vill man satsa på en radikal föryngring, bör valberedningen göra ett energiskt försök att övertala Carin Jämtin.

Mare Kandre och The Global Infantilists

19 december 2006 12:13 | Musik, Prosa & lyrik | Kommentering avstängd

Mare Kandre (1962-2005) är en alltför tidigt – för egen hand, har jag förstått – bortgången författarinna. Hon skrev på svenska, en lysande svenska, men hade av namnet att döma en helestnisk familjebakgrund.

Efter sin död har hon rönt än mer uppmärksamhet, nu senast i ett temanummer av tidskriften 00-tal.

Mare Kandre slog igenom redan med debutboken, ”I ett annat land” (Bonniers, 1984). Jag har läst henne mycket men inte recenserat böckerna, eftersom de kom ut efter min redaktörs- och recensentperiod.

Böckerna utöver debutboken (samtliga utgivna på Bonniers) är:
Bebådelsen” (1986)
Bübins unge” (1987)
Det brinnande trädet” (1988)
Aliide, Aliide” (1991)
Deliria” (1992)
Djävulen och Gud” (1993)
Quinnan och Dr Dreuf” (1994)
Bestiarium” (2001)
Xavier” (2002)

Ett stilsäkrare författarskap får man leta efter!

Själv kom jag först i kontakt med Mare Kandres skapande inte genom någon bok utan genom MPn ”The Global Infantilists”, som kom 1982.

The Global Infantilists var Mare Kandre, sång och piano, Olle Schedin, piano och synth, Sven Ohlman, bas, och Mats Wigerdal, trummor.

I Aktuellt i politiken (s) nummer 20 1982 (18 november) skrev jag följande:

En närmast reservationslös entusiasm känner jag inför The Global Infantilists´ debut-MP ”The Global Infantilists” (MNW 7 M). Vilken fantastisk sångerska (dessutom pianist) är inte Mare Kandre! Lyssna till exempel på hennes ljuvligt vackra röst i Jim Morrisons ”Chrystal Ship”. (In med henne i skivstudion igen, MNW. Hon kommer att göra vad som helst – jazz, rock, blues – bra som själva fan.) Musiken i övrigt är gruppens egen. Jag faller även för den – äntligen något riktigt begåvat i nya vågens efterföljd. Den kan mycket väl karaktäriseras som ”monotont melodiös” som det står i MNWs pressmeddelande, och jag håller också med om att ”de avsiktliga dissonanser som uppstår förstärker skönhetsintrycket”.

På omslaget till skivan finns en målning av Mare Kandre.

Sång, musik, bildkonst och prosa – hon var alltså rikligt begåvad på en rad konstnärliga områden. Varför ville hon dö så ung?

På konsert i Blå hallen

19 december 2006 0:09 | Musik, Ur dagboken | Kommentering avstängd

I kväll var Birgitta och jag bjudna på festkonsert i Blå hallen i Stockholms stadshus. Inbjudare var norske ambassadören Odd L Fosseidbråten.

Norska ambassaden anordnar en sådan här konsertkväll varje år strax före jul; vi har varit med tidigare.

Nytt för i år var utdelandet av det 2005, till 100-årsminnet av unionsupplösningen instiftade Prins Eugens kulturpris. En norsk och en svensk konstnär eller artist får 50.000 svenska kronor vardera.

Priset gick till dels den unge svenske cellisten Andreas Brantelid, som ni kanske minns från nobelfesten, dels till den unga norska trumpetaren Tine Thing Helseth.

Brantelid spelade ett par satser ur Cellosonat i A-dur av César Franck och Helseth ”Legende” av Georges Enescu samt ett par satser ur Trumpetkonsert i Ess-dur av Johann G B Neruda; Helseth spelade på ett par olika stämda trumpeter, den ena delvis även med sordin.

Roligt att unga musikbegåvningar belönas. Roligt att få höra dem live också.

Båda solisterna ackompanjerades på flygel av Peter Friis Johansson.

Andra delen av konserten stod ett svensk-norsk samarbetspar för, Lill Lindfors, sång, och Ketil Bjørnstad, flygel.

Lill Lindfors känner ni alla till. Bjørnstad stod för ett kraftfullt pianospel, särskilt i ett solonummer, som uppskattades av mig men inte av min hustru. De här båda har samarbetat länge, visade det sig. Lill sjunger och Ketil spelar och, inte minst, komponerar. I det här fallet hade han bland annat tonsatt dikter av Edith Södergran.

En av de dikter Bjørnstad har tonsatt och som Lill Lindfors sjöng var Södergrans kanske mest kända och citerade dikt, ”Dagen svalnar”, den som slutar:

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ –
du är besviken.

Programmet började och slutade med Katarina kyrkas barnkör och aningen äldre ”cathrinor”. De startade med Georg RiedelsÄnglarna från himlens sal” och slutade med att backa upp den unisona sången – publiken deltog, dock inte jag – i psalmen ”Härlig är jorden” eller ”Deilig er jorden” som den heter på norsk. Publiken var blandad, så båda språken blandades.

***

Vi hade reserverade platser på första raden. Till vänster om mig satt två gamla laboremuskompisar, Anna-Greta Leijon och Karin Rudebeck, med vilka jag förstås utbytte information om vad som hade hänt sen sist vi träffades. Till höger om Birgitta satt Ingrid Dahlberg – jag hörde att damerna hjälptes åt att skälla på saker i politiken som båda ogillade. Också andra kulturvänner var där, till exempel Christina Mattsson.

Och så hade kronprinsessan Victoria bjudits dit för att dela ut Prins Eugens kulturpris.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^