Sista sammanträdet med gamla gänget

14 december 2006 22:39 | Konst & museum, Mat & dryck, Politik, Ur dagboken | Kommentering avstängd

I dag hade kulturnämnden sitt sista sammanträde för 2006 och därmed också det sista sammanträdet, innan högeralliansen tar makten även över kulturpolitiken.

På dagordningen fanns inga omvälvande frågor men väl beslutsärenden av stor betydelse för dem som verkar inom kulturlivet här i Uppsala, till exempel årliga verksamhetsbidrag och produktionsbidrag för 2007 inom områden som teater, dans, film, musik, kulturmiljövård och kulturhistoria, konst och fotografi och allmän kultur (det senare sådant som Folkrörelsearkivet och Dag Hammarskjöldbiblioteket). Vi beslöt också att från 2007 öka stipendiesummorna för Gösta Knutsson-stipendiet och Uppsala kommuns hedersstipendium till vardera 20.000 kronor.

Vi från den röd-gröna gruppen ställde avslutningsvis också en skriftlig fråga till den nya högeralliansmajoriteten om de oroande uttalanden kommunalrådet Cecilia Forss (m) har gjort i P4 Uppland om att det av oss och kulturkontoret planerade nya stora kultur- och bildningscentret i Stenhagen – förskola, skola, sporthall, bibliotek och lokaler för kultur- och fritidsaktiviteter – kan komma att bantas genom att en del av lokalytorna i stället hyrs ut.

Lite vemodigt var det, inte bara för att majoriteten skiftar. Det blir mycket stora personförändringar i nämnden, både på grund av valresultatet och på grund av att högerpartierna minskar antalet ledamöter i nämnden, också för att så många av kamraterna i den röd-gröna gruppen har valt att sluta. Jag gav dem i gruppen, som slutar men som var närvarande, var sin blå julhyacint.

Extra passande – han är nämligen holländare – var det att ge en lökväxt till ordföranden, Kees Geurtsen (s), som i dag gjorde sitt sista sammanträde.

Kees avtackades först av tillträdande ordföranden, Jan-Erik Wikström (fp), sedan för den röd-gröna gruppens räkning av mig med ett bokpaket och Margret Kihlén med en limerick. Dess förinnan hade även personalen, anförd av Lisen Hessner och Fia Söderberg, avtackat Kees med en dikt och ett bildspel.

Jag startade mitt tacktal med att påminna om att kulturen är en ömtålig planta, som alltid behöver stöd. Jag läste som en utgångpunkt upp en vers av Alf Henrikson:

Att Mozart ej skulle lida nöd
hade man kunnat begära
med wienerschnitzel och wienerbröd
och wienerkorvar så nära.

Det var inte lätt för Mozart att klara sig, men än i dag skulle majoriteten kulturarbetare inte klara sig utan stöd, konstaterade jag och noterade också, att kulturnämnden under den period då den har letts av Kees Geurtsen har åstadkommit ovanligt mycket: Reginateatern och kulturpolitiska programmet till exempel. Och snart kommer mycket mer av det vi har slitit med under hans ledning: Musikens hus, Linné-jubileet och det nyrenoverade Biologiska museet.

Inte så att Kees har åstadkommit det här ensam. Vi är många som har drivit på och bidragit med idéer. Ibland har vi varit överens över blockgränserna, ibland oense – så måste det ju vara i en demokrati.

Jag påminde om att att ordförandens (Kees Geurtsens alltså) roll ju är att leda debatten; han kan inte tala så mycket själv men tvingas åhöra allt som sägs från salen. Kanske har han upplevt det så här, menade jag, och travesterade Alf Henrikson:

I debatten i nämnden hörde jag pladdret flöda.
Åsikter kostar ingenting men kunskaper kostar möda.

Kees avgång har ingenting att göra med valutgången. Han hade, långt innan man kunde ana den, beslutat sig för att sluta, efter tolv intensiva år i kommunalpolitiken.

Kanske hade han, föreslog jag, resonerat som Alf Henrikson diktade:

Av trettiotusen dagar
kan ett människoliv bestå.
Den som fått leva i åttio år
såg dock inte så många som så.
Vi har färre tillfällen än vi tror
att se dagarna komma och gå.

För min och gruppens del, sa jag, hoppades jag nu, att Kees skulle få möjlighet att se dagarna komma och gå, också att tillfredsställa egna böjelser, till exempel få mer tid till det egna konstnärliga skapandet. Eller till att sjunga Cornelis – Kees är en utmärkt cornelistolkare och sjunger på sitt och Cornelis´ språk, holländska.

Eftersom Jan-Erik Wikström hade talat för hela nämnden, tackade jag Kees för hans sätt att leda den röd-gröna gruppen. Vi har fått gott om tid att diskutera igenom frågorna på nästa dagordning, också framtidsfrågorna. Kees har varit lyssnande och lyhörd, låtit alla komma till tals. När jag konstaterade, att Kees ordförandeskap i gruppen har inneburit, att vi egentligen aldrig har haft partipolitiska skiljelinjer på våra gruppsammanträden, i stället alltid har resonerat oss fram till en gemensam ståndpunkt, nickade också vänsterpartiets och miljöpartiets representanter.

Jag nämnde tidigare, att vi höjde summan för kommunens hedersstipendium.

Vid föregående nämndsammanträde tilldelades konstnären Ulla Fries hedersstipendiet för 2006. Motiveringen, formulerad av kulturnämndens stipendieutskott, lyder:

Ulla Fries har ett namn som konstnär långt utanför vår stad och är en av vår tids stora grafiker, som, till all lycka, valt att stanna och verka här. En konstnär man med stolthet hänvisar till när någon undrar om Uppsala som konststad.

Ulla Fries har framgångrikt prövat olika tekniker och koncept men alltid varit sitt huvudinstrument kopparstickeln trogen.

Med oändligt tålamod och tidskrävande omsorg mejslas de ömtåligaste växter och varelser fram i det finaste precisionsarbete som senare, satt under press, får betraktarens ögon att se med nyklarnad blick. Man drabbas helt enkelt av förundran och undran över sådant man tidigare tagit för givet i livet, som så ofta när man ställs inför det vi kallar verklig konst.

Och inte nog med det: Vid dagens sammanträde med kulturnämnden gav vi Ulla Fries dessutom i uppdrag att, för 300.000 kronor (vilket inkluderar samtliga ingående kostnader) utföra ett konstverk i mönstrat glaslaminat för glasväggen i den nya receptionen till Biologiska museet, den vägg som vetter in mot Vasaparken.

Medförande även detta besked stegade vi efter sammanträdets slut i väg till lunchen på Walmstedtska gården för årets hedersstipendiat, Ulla Fries. Jag kan lugna skattebetalarna med att det är årets enda lunch på deras bekostnad, en ganska enkel lunch med ett glas mousserande vin under prisutdelningen, då stipendiekommitténs ordförande, Bo-Östen Svensson (s), talade, och ett glas vin (vitt vin i år, eftersom vi åt fisk) till huvudrätten.

Den som är nyfiken på Walmstedtska gården kan gå in på upplandsmuseets hemsida och där klicka på Walmstedtska gården.