På konsert i Blå hallen

19 december 2006 0:09 | Musik, Ur dagboken | Kommentering avstängd

I kväll var Birgitta och jag bjudna på festkonsert i Blå hallen i Stockholms stadshus. Inbjudare var norske ambassadören Odd L Fosseidbråten.

Norska ambassaden anordnar en sådan här konsertkväll varje år strax före jul; vi har varit med tidigare.

Nytt för i år var utdelandet av det 2005, till 100-årsminnet av unionsupplösningen instiftade Prins Eugens kulturpris. En norsk och en svensk konstnär eller artist får 50.000 svenska kronor vardera.

Priset gick till dels den unge svenske cellisten Andreas Brantelid, som ni kanske minns från nobelfesten, dels till den unga norska trumpetaren Tine Thing Helseth.

Brantelid spelade ett par satser ur Cellosonat i A-dur av César Franck och Helseth ”Legende” av Georges Enescu samt ett par satser ur Trumpetkonsert i Ess-dur av Johann G B Neruda; Helseth spelade på ett par olika stämda trumpeter, den ena delvis även med sordin.

Roligt att unga musikbegåvningar belönas. Roligt att få höra dem live också.

Båda solisterna ackompanjerades på flygel av Peter Friis Johansson.

Andra delen av konserten stod ett svensk-norsk samarbetspar för, Lill Lindfors, sång, och Ketil Bjørnstad, flygel.

Lill Lindfors känner ni alla till. Bjørnstad stod för ett kraftfullt pianospel, särskilt i ett solonummer, som uppskattades av mig men inte av min hustru. De här båda har samarbetat länge, visade det sig. Lill sjunger och Ketil spelar och, inte minst, komponerar. I det här fallet hade han bland annat tonsatt dikter av Edith Södergran.

En av de dikter Bjørnstad har tonsatt och som Lill Lindfors sjöng var Södergrans kanske mest kända och citerade dikt, ”Dagen svalnar”, den som slutar:

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ –
du är besviken.

Programmet började och slutade med Katarina kyrkas barnkör och aningen äldre ”cathrinor”. De startade med Georg Riedels ”Änglarna från himlens sal” och slutade med att backa upp den unisona sången – publiken deltog, dock inte jag – i psalmen ”Härlig är jorden” eller ”Deilig er jorden” som den heter på norsk. Publiken var blandad, så båda språken blandades.

***

Vi hade reserverade platser på första raden. Till vänster om mig satt två gamla laboremuskompisar, Anna-Greta Leijon och Karin Rudebeck, med vilka jag förstås utbytte information om vad som hade hänt sen sist vi träffades. Till höger om Birgitta satt Ingrid Dahlberg – jag hörde att damerna hjälptes åt att skälla på saker i politiken som båda ogillade. Också andra kulturvänner var där, till exempel Christina Mattsson.

Och så hade kronprinsessan Victoria bjudits dit för att dela ut Prins Eugens kulturpris.