Enn Kokk i brevväxling med Curt Hson

5 oktober 2006 13:19 | Barnkultur, Serier | 8 kommentarer

Via Tradera har jag köpt ett välbevarat exemplar av Alla Tiders Seriejournal nummer 17 1952.

Jag var en ivrig serieläsare i unga år, köpte i stort sett alla serietidningar som fanns i slutet av 1940-talet och i början av 1950-talet. Speciell kärlek hade jag fattat till Alla Tiders Seriejournal.

Dess ansavariga utgivare var enligt redaktionsrutan C Nilsson, som i meningsutbytet på samma sida med de unga läsarna kallade sig Kapten Curth. Långt senare än när jag ursprungligen läste det här numret fick jag reda på att den här mannen kom att bli betydligt mer känd – ryktbar – under namnet Curt Hson. Curt Hson blev den förste riktigt store och framgångsrike porrtidningsförläggaren i Sverige.

Men på den tiden var jag nyss fyllda femton, hade gått första året i realskolan, var medlem nummer 391 i Kapten Marvelklubben och skrev ofta brev till Kapten Curth. Jag hade massor av synpunkter på tidningen som jag bombarderade redaktionen med – och denna följde mina råd och belönade mig till och med med en bok som tack för hjälpen. Brevet till Kapten Curth sommaren 1952 är mer beskedligt: jag berättar att jag sommarjobbar som springsjas (i Berglunds handelsbod i Juniskär) och annat sådant.

Jag har gradvis (genom traderaauktioner) köpt på mig en bunt nummer av Alla Tiders Seriejournal, också läst dem för att se, hur jag i dag reagerar på serierna där.

Det nummer jag nu har köpt (17 1952) har skådespelaren Randolph Scott i fyrfärg (något jag hade tjatat om, fyrfärg i tidningen alltså) på omslaget: iförd västernmundering och med pistolerna skjutklara. Det här tilltalet har Alla Tiders Seriejournal sannolikt hämtat från det amerikanska serieförlaget Fawcett Inc, som levererade större delen av tidningens serier.

En av Fawcetts specialiteter var att göra serier av B-cowboyfilmer. I det aktuella numret finns som (uselt) exempel ”Bob Stål” (i original ”Bob Steele”) och den betydligt fartigare ”Rocky Lane”, som tecknades av Dick Giordano, Vince Alacia med flera.

En personlig favorit på den tiden det begav sig var den australiensiska äventyrsserien ”Rod Craig”, som teckandes av Syd Miller. Alla Tiders Seriejournal körde nästan genomgående med fortsättningsserier, och avsnittet i just det här numret är för kort för att jag ska kunna bedöma serien bara utifrån detta.

De slumpmässigt korta, dessutom ibland med fortsättningshänvisningssidnummer till någon plats längre fram i tidningen försedda serieavsnitten utgjorde ett av de ständiga irritationsmomenten i tidningen. Ett annat var otydliga eller obefintliga vinjetter: man såg liksom inte var en ny serie började. (På den punkten fick jag redaktionen att ändra sig.)

Tidningen hade också till att börja med mer än serieinnehåll: en äventyrsroman, ”Överste Jack”, av Robert Louis Stevenson (bra, tyckte jag) som följetong och avdelningen Teknik för ungdom (jag var måttligt intresserad). Det här var vid det här laget skippat till förmån för fler serier. men fortfarande fanns frimärkssidan (som jag var stor fan av), inlagan ”Barnens värld” (störande!) och Per-Arne Säwéns porträtt i bild och text av idrottsstjärnor (jag var ointresserad av sport) kvar.

Till det absolut oläsbara i Alla Tiders Seriejournal (tyckte jag redan på 1950-talet) hörde de så kallade skämtserierna, i det aktuella numret representerade av ”Glada Glytten” och ”Danny Dumbom”. Hur någon någonsin har kunnat gilla såna serier övergår mitt förstånd.

Tidningens bärande serie när den startade var ”Kapten Marvel”, vars story komponerades av Bill Parker och som tecknades av Charles Clarence Beck. ”Kapten Marvel” var en superhjälteserie: den unge radioreportern Billy Batson förvandlas, när han uttalar det magiska ordet ”Shazam”, till den stålmansliknande figuren – han flög omkring i röd pyjamas – Kapten Marvel. Billy hämtade, när han blev Kapten Marvel, sina krafter från antikens gudar. Han blev vis som Salomo, stark som Herkules, uthållig som Atlas, mäktig som Zeus, modig som Akilles och snabb som Merkurius. Kapten Marvel-historierna kunde ibland vara påhittiga men var lika ofta töntiga, vilket senare förstärktes av att Alla Tiders Seriejournals svenska redaktion ibland självsvåldigt och godtyckligt klippte ner avsnitten. Det avsnitt som finns i nummer 17 1952 är hopplöst töntigt, dessutom, på 1950-talsvis, med zigenare i bovrollerna. (Och vad hände med ”Kapten Marvel”? Fawcett la, efter en rättstvist med ”Stålmannens” förlag DC Comics, ner sin egen version av superhjältarnas superhälte.)

Men det fanns mycket bra serier också i Alla Tiders Seriejournal. En sådan var Chester Goulds suveräna ”Dick Tracy”, en serie i klass med tidens bästa kriminalfilmer, också originellt tecknad.

Andra serier, som förekom i Alla Tiders Seriejournal men som inte finns med i det nummer jag nu har köpt, är ”Prins Ibis” och ”Gyllene Pilen”. Åtminstone Ibis finns det anledning att återkomma till.

Pressgrodor

5 oktober 2006 11:16 | Citat | Kommentering avstängd

Hittat i Journalisten 26 2006:

”Efter 47 år på sjöns botten fick Maj-Britt Öster sin vigselring tillbaka.”

TT