Stefan Sundström: Fabler från Bällingebro

19 oktober 2006 23:46 | Musik, Politik | Kommentering avstängd

På omslaget till Stefan Sundströms nya CD ”Fabler från Bällingebro” (National NATCD 067, 2006) sitter Sundström omgiven av kor, och på CDns baksida finns en mjölkande fäbodstinta. På mittuppslaget i CD-häftet sitter Sundström i skogen; till höger om honom ser man ett par rävar.

Så fort jag börjar lyssna på första låten, ”Gässen på fälten”, tänker jag: En ny Dan Andersson är född! Och banne mig om inte tredje låten med sitt tunga komp, ”Den bängliga vägen till Bällingebro”, låter som en svart ballad (fast i modernare tappning).

Nej, jag skämtar inte. Och viktigare: Sefan Sundström skämtar inte.

I en tidningsartikel har jag fått en nyckel till att han, denne urstockholmare, har så mycket natur och så många djur i låtarna på sin senaste CD: Han har ärvt en gård i Dalarna (och har uppenbarligen där hittat en ny värld att foga till sin gamla). Han har gjort en Göran Greider.

Helt förvånad blir jag inte; Stefan Sundström har ju tidigare tagit Allan Edwall, också dennes jämtländska låtar, till sig.

Edwall är inte med, däremot Charlie Engstrand (som jag inte känner till) med ”En näve näring” och ”Haren” – märk de temata som finns i redan i titlarna.

Hästar, alltså andra djur, finns i en av Sundström tonsatt och bearbetad Cornelis Vreeswijk-dikt, ”Häst utan tyglar”, och i Sundströms egen storstadsanknutna ”Häst på Ekerö”.

Den senare är en mycket bra låt till tungt rockkomp – vilket utgör en häftig kontrast till föregående låt, ”Sabina går iväg längs Malecon”, en tango.

Men den här CDn rymmer ännu mer av musikaliska kontraster och nyvinningar. Både ”Vikmanshyttetrall”, vars musik Sundström har skrivit tillsammans med Martin Hederos, och Sundströms egen ”Dyrt att vara fattiglapp”, som jag strax ska återkomma till, är folkliga trallåtar.

Tro nu för all del inte, att ni inte kommer att känna igen Stefan Sundström på den här skivan. Ett exempel: ”Trägårn” har, trots den nya motivkretsen, mycket av just den associativa poesi, som man förknippar med hans sånger.

Den politiske Stefan Sundström då?

Jag har mycket ofta, när jag har gjort skivprogram om 1900-talets radikala svenska musik, spelat också Stefan Sundström.

På ”Fabler från Fällingebro” finns två mycket bra politiska låtar.

Den första är ”Dyrt att vara fattiglapp”, framförd i folklig trallton:

Dyrt att vara fattiglapp

Text och musik: Stefan Sundström (2006)

Det är dyrt att vara fattiglapp idag
Men billigt att va rik, ja då
köper man en bostadsrätt så klart
O håvar in profit, ja men
Om man är en fattiglapp idag
man får hyra nåt dyrt skit, ja

Och du ska passa dej att köpa på kredit
För jag vet ju hur det funkar Du
blir fast i ett modernt slags slaveri
Medans börsnissarna runkar

Sen får man slava som en slav för fem
Ja dom som inte har fått sparken Knegar
skiten ur sej innan dom kan knata hem
förbi fyllona i parken Som får
sitta där breve och skrämma dej
Tänk om jag får kicken
Dom ska sitta där och skrämmas Deras roll
är att ge folk nåt skrämt i blicken
Lite skam och lite tröst efter ditt slit
Nån film på tv och en baginbox Man kanske
skulle skaffa sej en ny tv
En plasmaskärm digitalbox Så trampar
man då lite längre ner
i skuld och GatoNegro-träsket
Så rullar kulorna så går det runt
Vi får skulorna och dom får fläsket, ja…

Lite Allan Edwall-influerat är det nog. Men förbannat bra. Helt utan skuld till att det har blivit så här är nog inte heller socialdemokratin – men nu blir det värre.

Den avslutande låten är helt makalös, redan i sin längd (16:21). Den heter ”1900” och är en en rundmålning, skarp i detaljerna, över hela vårt 1900-tal, med krig, revolutioner, kolonialism, Stalin och Hitler, den svenska socialdemorkatiska modellen. Och den ger inte mycket mer hopp om framtiden än det som till äventyrs uppstår genom att lyssnarna tar till sig texten och beslutar sig för att ändra på det som förefaller att vara historiens eviga upprepning:

1900

Text och musik: Stefan Sundström, 2006

Nu går larmet på detektorn i Svanhagens palats
Ingen ska få komma in där Bara Svanhagen får plats
Men larmet är så känsligt, ja det är översensitivt
Minsta katt får det att tjuta Sätter igång ett jävla liv
Han gjorde gården till en golfklubb
Ingen tupp numera gal
Han säjer Höns, det är så mycket nittonhundratal

Det är nån ny tid som har kommit Till vår lantliga avkrok
Här har man gått och lodat, ja man är fan inte klok
Vilken tur att förra seklet med allt
förtryck och krig och svält
äntligen har tagit slut Medans jag gått här och drällt
Och tänker man tillbaka Ja det var katastrofalt
Låt oss slippa vara med om ett till nittonhundratal

Europas alla makter hade dragit raka streck
över Afrika och spridit Jesu ord och namnlös skräck
Englands spinnerier dom spann loss på full effekt
av slavhandeln och Indiens skrädderier gick i däck
Europas överklass dom stal ihop allt sitt startkapital
Och när inget mera fanns att dela på börja vårt 1900-tal

Tysklands Junkrar dom var mästare
på att få folk att gå i takt
Englands lorder körde negerjakt
o hade skaffat massa makt
Britannien har kolonier Det vill vi också ha
Så starta första världskriget och folk dom skrek hurra
För dom körde propaganda då, med tidningar och tal
Det kallas numera reklam och det är tjugohundratal

Några miljoner dog, dom stod och sköt
lite håglöst på varann
Några år i leran och ingen av dom vann
Till slut sa dom till varann Att va är det här för skit
Dom vi skjuter på är ju som oss
Vem är det som sår split
emellan alla människor, jo det är vår general
Vi skjuter han så blir det fred och nittonhundratal

Ja, det var nånting i luften, det var revolution
När den fattige kan läsa, då blir han svag i tron
För första gången nånsin fanns maktens möjlighet
inom räckhåll för dom fattiga som
alltid varit dom som slet
Generaler direktörer och en och annan korpral
blev rädda att bli blåsta på sitt nittionhundratal

I Tyskland vart det uppror, i Finland blev det krig
Och Sveriges överklass sket på sej och skicka vapen dit
Åkte över och sköt torpare
i Tammerfors som tog sej ton
Torparna fick stryk men Ryssland fick revolution
Ja, i Ryssland drömdes drömmar
Aldrig mera nån grym Tsar
Men sen gick det som det gick
med vårt nittonhundratal

Redan innan Lenin dog hade nånting slirat snett
När man skippat själva tanken med arbetarnas sovjet
Stalin han tog över, gjorde mardröm av en dröm
Skillnaden mot förr var att den fattige blev dömd
till döden om han gnällde Resultatet blev rätt skralt
av försöket till ett lyckligare nittonhundratal

I Sverige var det mera lagom,
jag tror jag tycker det är bra
Överklassen tvangs att dila med sossedemokraterna
Om ni ger fan i våra företag så får ni bättre lön
Slipper ta av er mössan, ni slipper stryk och morgonbön
Folk fick det bättre ställt än nånsin
genom detta stilleståndsavtal
Så länge borgarna var rädda
och det är nittonhundratal

Men nu snackar vi 30-tal och Lenin låg där i sin borg
som ett spöke sömnlös, svarta duvor fanns på hans torg
Den sista bolsjeviken sköts i Stalins källare
Och i Tyskland dök det upp en kis
som inte var nåt snällare
Nej, nu ska vi ha ordning, sa en hatisk korpral
Det börja stinka mer på allvar nu vårt nittonhundratal

Sovjet dom spöa Hitler, det var dom och ingen ann
Men USA gick med på slutet
Nu säjs det att det va dom som vann
Men USA har aldrig gett sej på nån som är lika stark
Över en miljon ton bomber
släpptes över Vietnams mark
Och miljoner nya döda och en skog helt bränd och kal
Coca Cola Blod och Olja det är vårt nittonhundratal

Men rocknroll kom från Amerika, det var en jäkla tur
Och folk började drömma åter om att slippa ur sin bur
Uniformer och medaljer och tron på den starkes rätt
led bankrutt 45, man såg ju vart det hela lett
En del gav blommor till soldater, det kanske var banalt
Men ett försök att rädda vårt nittonhundratal

Men att 60-talet va så tyst
det är en myt, för jag var med
Farbror Sven o Hyland hade makten
i mitt plugg och på TV
Och 70-talet säjs ju va nåt slags hippiediktatur
Men slipsklädda stofiler såg till att göra livet surt
för mej och alla andra som flinade åt rektorns tal
Fullt av sagor och av myter är vårt nittonhundratal

Överklassen dom höll god ton av skräck för en revolt
Stormakterna dilade Höll världen i sitt våld
Men våldet härska inte här, ingen tiggde ingen svalt
Det var bara i vår TV men det känndes nästan ballt
här i Sverige, kommer ni ihåg vårt stilleståndsavtal
Överklassen bröt det plötsligt sent nittonhundratal

Nu finns det tiggare igen, dom rika tog tillbaks sin makt
Och dom gör reklam i DN för nån ny avlägsen slakt
Samma gamla girighet som 1900 kallt
när folk visste sin plats och teg
och slet och frös och svalt
Dom kallar tiden ny men det är bara nytt fodral
Vi är tillbaka där låten börja om vårt nittonhundratal

Och Svanhagen här bredvid kallar sig direktör
Fast jag vet fan inte riktigt vad det är Svanhagen gör
Ju mera deg han tjänar, ju mera blir han rädd
och sur och arg och misstänksam
och ensam i sin bädd
Svanhagen följer med sin tid, han är rå,
han är brutal
Var det han som vann på målsnöret
av vårt nittonhundratal

Svanhagen han jagas av en dröm han drömt en gång
Han vill svälja hela jordklotet Men svalget är för trångt
Han ser livet som en köttbit som han måste äta opp
Jordklotet är ett dibröst Han suger ut allt han får opp
Man blir jävligt rädd för döden om livets mening är att ta
Då fortsätter denna mardröm Vårat nittonhundratal

Ackord för gitarr och piano kan hämtas på internet.

En bitter dag

19 oktober 2006 10:43 | Citat, Politik, Prosa & lyrik | 2 kommentarer

Hösten är dyster och bister
glädjelös och sinister.
Politiken sin tjusning mister
när, trots ränker och lister,
ingen har hamnat i klister.
I dag har det inte avgått en enda minister.

SKOTT

(Staffan Skott på Dagens Nyheters Namn och Nytt 19 oktober 2006)