Danmark: Borgerliga regeringspartiet Venstre på retur

Vi startar som vanligt med resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Voxmeters senaste mätning, för Ritzau den 12 juni, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 4,3 procent
Socialistisk Folkeparti 4,0 procent
Enhedslisten 8,3 procent
Alternativet 7,4 procent
Venstre 16,1 procent
Dansk Folkeparti 20,9 procent
Konservative Folkeparti 2,9 procent
Liberal Alliance 7,9 procent

Regerande borgerliga Venstre får även i den här undersökningen anmärkningsvärt lågt stöd.

Norstats senaste mätning, för Altinget den 13 juni, fördelar partisympatierna så här.

Socialdemokratiet 25,7 procent
Radikale Venstre 5,5 procent
Socialistisk Folkeparti 4,9 procent
Enhedslisten 8,7 procent
Alternativet 6,9 procent
Venstre 18,3 procent
Dansk Folkeparti 19,5 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 5,4 procent

Också här ligger Venstre under sitt valresultat, men nedgången är inte lika kraftig. Mer anmärkningsvärt är det då, att Liberal Alliance, som länge har legat märkbart över sitt valresultat, i den här mätningen har halkat tillbaka.

Ritzau Index, en sammanvägning av ett antal färska opinionsmätningar, gjord av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 4,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 7,3 procent
Venstre 17,9 procent
Dansk Folkeparti 19,9 procent
Konservative Folkeparti 3,2 procent
Liberal Alliance 7,3 procent

Norge: Röd-grön övervikt

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering.

I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

I Norfaktas mätning 11 juni för Nationen och Klassekampen fördelar sig partisympatierna så här:

Høyre 26,8 procent (+ 2,6 procentenheter)
Fremskrittspartiet 14,9 procent (- 2,5)
Venstre 5,4 procent (+ 1,0)
Kristelig Folkeparti 5,1 procent (+ 0,5)
Senterpartiet 6,8 procent (+ 0,1)
Arbeiderpartiet 35,0 procent (- 1,0)
Sosialistisk Venstreparti 5,0 procent (+ 1,3)
Rødt 1,0 procent (+- 0)
Miljøpartiet De Grønne 3,2 procent (- 1,5)

I den här mätningen ökar Høyre och minkar Fremskrittspartiet med ungefär lika mycket. MDG befinner sig även i den här mätningen under spärren, men det enda (lokala) mandat partiet då skulle få, skulle vippa över balansen till den röd-gröna sidan.

Den mätning Opinion Perduco har gjort för Avisenes Nyhetsbyrå den 15 juni ger följande resultat.

Høyre 24,4 procent (+ 1,0 procentenheter)
Fremskrittspartiet 14,5 procent (+- 0)
Venstre 3,5 procent (- 1,0)
Kristelig Folkeparti 5,2 procent (- 0,4)
Senterpartiet 5,4 procent (- 1,2)
Arbeiderpartiet 35,3 procent (+ 4,0)
Sosialistisk Venstreparti 4,4 procent (+ 1,0)
Rødt 2,6 procent (- 0,7)
Miljøpartiet De Grønne 3,2 procent (+ 0,1)

Här ligger både Venstre och MDG under spärren. Arbeiderpartiet ligger i båda mätningarna märkbart över sitt valresultat, och SV ser inte längre ut att drabbas av spärren.

Finland: Samlingspartiet har fått ny ordförande

Högerpartiet i Finland, Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), har i opinionsmätningarna reducerats till landets i storlek tredje största parti, och delar av partiet har uppenbarligen inte varit nöjda med hur ledningen av partiet har skötts. Detta ledde till att den sittande partiordföranden, finansminister Alexander Stubb, inför partikongressen under den gångna helgen fick flera utmanare, främst inrikesminister Petteri Orpo.

Stubb trodde sig kunna klara den här utmaningen, men i den avgörande omröstningen vann Orpo partiledarvalet med röstsiffrorna 441,4-361.

Den nye ordförande förklarade, att han tänkte ta över finansministerposten och erbjöd också Stubb annan plats i regeringen, men denne avböjde och förklarade, att han nu tänkte lämna regeringen. Tills vidare sitter han kvar i riksdagen men har också antytt att han har alernativa planer. Samtidigt har Stubb öppet visat, att han är ledsen över det som har hänt.

Orpo, född 1969, har också tidigare varit minister.

Varför har Forex bank märkliga och helt irrelevanta uppgifter lagrade om mig?

Måndagen använde jag för ärenden som, utöver provtagningen på vårdcentralen, måste utföras inne i stan. Jag hämtade ut kemtvätt, köpte ny länk till den trådlösa routern, handlade på ett apotek som ingår i den statliga Apoteket-kedjan samt på den intilliggande Pressbyrån och besökte två banker. Det är det senare det här ska handla om.

Jag har liksom Birgitta Handelsbanken som min bank, i mitt fall efter det att två andra banker där jag mycket länge har varit kund hade aviserat, att de skulle sluta med kontanthantering. Jag använder av princip inte kort utan kontanter, så jag tog fasta på att chefen för Handelsbanken i Uppsala i en intervju i Upsala Nya Tidning lovade, att de skulle fortsätta med kontanthantering.

Det funkade till att börja med bra, men det belopp man får ta ut per dag har sedan ändå reducerats till 5.000 kronor, vilket i december med sina många julklappsköp förorsakade mig problem och nu under sommarhalvåret då vi bor i det handelsbankslösa Öregrund ger mig ständiga problem.

I måndags hade både jag och hustrun ärenden till vår bank, där bara en enda öppen kassa vållade mycket lång köbildning. Fast sen, strax innan det var vår tur, meddelade kassörskan, att det av någon anledning inte längre gick att ta ut kontanter. Det visade sig, att deras automat ute på gatan också var ur funktion. Detsamma gällde, visade det sig, när Birgitta frågade, automaten vid Stora torget. Så till slut gick vi till S:t Per, där hustrun, som har kort, från sitt konto lyckades ta ut tillräckligt mycket pengar för att kunna låna också mig det jag behövde.

Sen skildes våra vägar.

Eftersom det i Handelsbanken inte längre går att betala räkningar med kontanter, har jag börjat gå till Forex med de inbetalningskort jag får från till exempel en bokklubb jag är medlem i. Det har hittills fungerat utmärkt, och kötiden har sällan varit något att irritera sig över. Forex’ kontor i Uppsala ligger dessutom mycket centralt vid Kungsgatan, mitt emot navet för stads- och länsbussarna samt Centralstationen.

Jag har egentligen inte vetat något om Forex bank, bara kunnat konstatera, att den fungerar bra och är specialiserad på valutaväxling – länge trodde jag att det rörde sig om en amerikansk bank, men när jag nu av skäl som jag ska återkomma till har kollat, visar det sig, att den är svensk, förr till och med statsägd.

I måndags var jag alltså på Forex för att sätta in en struntsumma på Journalistförbundets konto, två månadsavgifter för pensionär. (Jag har under hela mitt yrkesverksamma liv varit fackligt organiserad i Journalistförbundet.) Jag är en hyggligt social person, så jag sa också, att mitt i svenska öron kanske egendomliga namn har sin förklaring i att jag är född i Estland. Och när killen på andra sidan disken förklarade, att jag måste betala en avgift för min penningöverföring, sa jag glatt, att jag gärna betalade det, eftersom jag är en hängiven vän av kontanttransaktioner.

Den unge mannen i luckan knappade på sin dator, övervakad av en inte heller särskilt ålderstigen kvinnlig kollega – han var uppenbarligen under utbildning. Det senare kunde ju ha förklarat, att den här ytterst enkla transaktionen drog ut på tiden, men han såg brydd ut, så jag frågade, om det var några problem.

Då frågade han mig plötsligt, om jag var politiskt aktiv. Nja, jag har varit, förklarade jag, senast som ledamot i Kulturnämnden i Uppsala, men nu när jag snart är 80 år har jag inte längre några förtroendeuppdrag. Varför var jag då medlem av Journalistförbundet? Jag förklarade, att det här var ett seniormedlemskap som jag upprätthöll för att bland annat kunna läsa mitt gamla förbundsorgan, Journalisten.

Vid det här laget började jag bli både förbryllad och irriterad, men innan jag hann fråga mer, började han också ställa frågor om min hustru, som alltså i motsats till mig inte använder Forex bank. Jag förklarade, att hon heter Birgitta Dahl och bland annat har varit Sveriges miljöminister.

Men varför i all sin dar ställde han de här till synes helt irrelevanta frågorna? Jag fick ett ganska svävande svar, som gick ut på att det hela hade med bankens säkerhet att göra.

När jag till slut hade fått i väg mina pengar till Journalistförbundet, gick jag därifrån med dålig smak i munnen. Jag har alltid skött mina bankaffärer, och när blev det något tvivelaktigt att under hela sitt liv i vartenda val ha röstat på Socialdemokraterna och dessutom ha arbetat för och haft uppdrag för partiet, i hustruns fall dessutom ha varit Riksdagens talman?

Jag kan inte låta bli att jämföra med USA, eftersom jag alltså först felaktigt trodde, att Forex var ett amerikanskt företag.

Jag har några gånger, utan att ha några som helst problem att få visum, besökt USA (Los Angeles, New York, Washington). Jag har en gång i världen, på hans initiativ, träffat den amerikanske militärattachén, som ville träffa mig i min obestridliga kompetens om 1970-talets svenska kommunistsekter. Och nej, han ville inte ha namn – det skaffade sig amerikanerna säkert själva på annat sätt. Utan det här handlade mer om hur starka jag ansåg dem vara. Och på den punkten hade jag en föga alarmistisk hållning.

Men OK, hade Forex varit en amerikansk bank, kunde ju dess frågor ha bottnat till exempel i den ökande amerikanska muslimnojan.

Nu förstår jag ingenting. Kan Forex förklara sitt milt talat märkliga beteende?