Norge: Spretiga resultat – men MDG klarar kanske spärren

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering.

I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

I TNS Gallups mätning 6 juni för TV2 fördelar sig partisympatierna så här:

Høyre 23,9 procent (- 1,2 procentenheter)
Fremskrittspartiet 14,7 procent (- 0,9)
Venstre 4,8 procent (+ 1,0)
Kristelig Folkeparti 4,1 procent (- 0,5)
Senterpartiet 5,9 procent (- 0,4)
Arbeiderpartiet 34,9 procent (- 1,0)
Sosialistisk Venstreparti 4,5 procent (+ 1,9)
Rødt 2,2 procent (+ 0,4)
Miljøpartiet De Grønne 4,1 procent (+ 1,1)

Jag konstaterar åter igen, att norska opinionsmätningar sällan är samstämmiga, så när det gäller den långsiktiga trenden för de olika partierna, måste vi kolla olika mätningar under en längre period. En intressant sak med den här mätningen – om den nu är korrekt – är att MDG för första gången på ett tag klarar spärren.

Ísland: Politiskt obunden kandidat favorit inför presidentvalet

Den sittande isländske presidenten, Ólafur Ragnar Grimsson, kandiderar inte för en ny period.

Sammanlagt åtta kandidater har anmält sitt intresse för att bli Íslands nästa president, men striden kommer av opinionsmätningarna att döma att stå mellan två av pretendenterna.

Leder, nu senast i en mätning från MMR, gör Guðni Th Jóhannesson, historiker med inriktning på modern isländsk politik med visst fokus på just presidenter. Jóhannesson, som har blivit känd genom medverkan i TV, är inte medlem i något politiskt parti.

Den andre att räkna med är Davíð Oddsson, tidigare under en lång period statsminister och hemmahörande i Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt liberalt och konservativt parti.

Med drygt tre veckor kvar till valet leder Jóhannesson med 59,2 procent av väljarna bakom sig.

Oddsson har visserligen ökat något sen förra mätningen men stöds ändå bara av 20,1 procent.

Oddssons sympatisörer är främst anhängare till de båda borgerliga regeringspartierna, medan Jóhannesson stöds av en majoritet av samtliga oppositionspartiers väljare.

Ísland: Nytt liberalt parti ritar om partikartan

Jag skrev här om dagen om det politiska läget i Ísland, men eftersom den undersökning jag där refererade inte var helt färsk och det just har kommit en ny undersökning med mycket intressanta opinionsförändringar, tar vi alltsammans, även bakgrundsinformationen, från början igen:

Ísland leds av en borgerlig koalitionsregering, bestående av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, och Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, lett av Sigmundur Davíð Gunnlaugsson. Båda partierna har 19 mandat i Alltinget (Riksdagen).

Statsminister Gunnlaugsson hamnade i våras i ett orkanliknande blåsväder, sedan media hade avslöjat, att han och hans hustru hade gömt undan pengar i ett skatteparadis i Karibien. Han har förnekat att han skulle ha gjort något olagligt och sa, att han skulle sitta kvar på posten som statsminister, men avdelningar i hans eget parti och ungdomsförbund samt desamma i koalitionspartnern krävde hans avgång, allt detta under det att jättestora demonstrationer med kanske så mycket som 20.000 deltagare genomfördes utanför Alltinget

Statsministern retirerade först så långt, att han sa, att han skulle ta time out. Nästa steg var att be presidenten, Ólafur Ragnar Grimsson med politisk bakgrund i koalitionspartnern Sjálfstæðisflokkurinn, upplösa parlamentet och utlysa nyval men Gunnlaugsson fick stöd varken från presidenten eller dennes gamla parti, som man ju sitter i koalition med. Och till sist tvingades statsministern slänga in handduken och meddela sin avgång.

Till ny statsminister föreslås vice ordföranden för Framsóknarflokkurinn, Sigurður Ingi Jóhannsson.

Sigmunður Davíð Gunnlaugsson meddelade då, att han tänkte stanna som ordförande i Framsóknarflokkurinn.

Mandatfördelningen i Alltinget är sedan det senaste valet (27 april 2013) den här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 19 mandat, 26,7 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, lett av Sigmunður Davíð Gunnlaugsson, 19 mandat, 24,4 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, lett av Árni Páll Árnason, 9 mandat, 12,9 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 7 mandat, 10,9 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, numera lett av Óttarr Proppé, 6 mandat, 5,1 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 3 mandat, 5,1 procent

De här siffrorna har ändrats mycket, inte bara under den nu pågående krisen, och i den allra senaste opinionsmätningen, gjord av Félagsvísindastofnun för Morgunblaðið, tagit sig över femprocentsspärren och det med råge.

Det nya partiet heter Viðreisn (Renässans) och får stöd av hela 7,9 procent. Inrikespolitiskt är det borgerligt och liberalt, likt Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), utom på en punkt – dess ledare, Benedikt Jóhannesson, har för övrigt själv varit medlem i Självständighetspartiet. Här är det bärande skälet till att bilda ett nytt parti att den sittande borgerliga regeringen inte har uppfyllt sitt vallöfte om folkomröstning i EU-frågan. Jóhannesson är nämligen en mycket övertygad EU-anhängare.

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), det regeringsparti som för egen del inte har varit berört av den pågående politiska krisen, till och med ökat en aning, backar nu med hela 4,3 procentenheter och hamnar då på 23,9 procent. Uppenbarligen har partiet tappat EU-entusiastiska anhängare till Renässans.

Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), som har varit nere på rekordlåg nivå, stöds nu av 11,8 procent, en ökning om 3,6 procentenheter.

Raketen i isländsk politik har under lång tid varit Píratar (Piratpartiet), som från att ha varit minsta parti i valet sedan har tävlat med Självständighetspartiet om positionen som största parti. I den aktuella mätningen stöds partiet av 28,3 procent (+ 2,5 procentenheter). Den senaste utvecklingen gör Piratpartiet till Íslands utan konkurrens största parti.

Det andra nya partiet i det isländska Alltinget, Björt framtíð (Ljus framtid), har haft ledarkris och länge legat under landets femprocentsspärr men såg nu ut att klara den. I den aktuella mätningen ligger partiet dock på 3,8 procent (- 0,6 procentenheter), alltså under spärren. Det förefaller nu vara allt mer osannolikt, att det här partiet skulle finnas kvar i Alltinget efter nästa val.

Återstår landets två vänsterpartier.

Socialdemokratiska Samfylkingin (Samlingsfronten) gjorde ett uselt resultat i förra alltingsvalet, och det ser inte bättre ut för partiet nu heller. Partiet minskar ytterligare (- 1,7 procentenheter) i den aktuella mätningen och hamnar då på 7,2 procent. Vi talar här alltså om ett parti, som i perioder har varit ett av Íslands ledande partier.

Den här utförsbacken har väl bidragit till att det har gått bättre för Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), som i den här mätningen dock åter igen backar med 2,4 procentenheter) men då ändå hamnar på 16,5 procent.

Danmark: Inga politiska jordskred

Vi startar som vanligt med resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Voxmeters senaste mätning, för Ritzau den 5 juni, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 25,8 procent
Radikale Venstre 4,9 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 8,0 procent
Alternativet 8,4 procent
Venstre 17,3 procent
Dansk Folkeparti 19,6 procent
Konservative Folkeparti 2,9 procent
Liberal Alliance 7,4 procent

Sammanvägningen av dessa och andra mätningar i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 25,8 procent
Radikale Venstre 4,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 7,4 procent
Venstre 17,8 procent
Dansk Folkeparti 19,7 procent
Konservative Folkeparti 3,0 procent
Liberal Alliance 7,6 procent

Inga stora förändringar har skett för de tre stora partierna, som är relativt ense om flykting- och invandringspolitiken. Också övriga partier håller på det hela taget sina ställningar.

Finland: Vänsterförbundet får ny ordförande

Sedan Paavo Arhenmäki meddelade, att han inte ställer upp för omval till posten som partiordförande i Vasmistoliitto (Vänsterförbundet), har tre personer kandiderat till ordförandeposten, och en medlemsomröstning i två omgångar har sedan genomförts om vem som skulle utses till posten. 63 procent av partimedlemmarna röstade.

Vann, med 62 procent av rösterna i den första valomgången, 68,57 procent i den andra, gjorde 29-åriga Li Andersson från Åbo, riksdagsledamot med bakgrund som ordförande i partiets ungdomsförbund.

Politiskt vill Li Andersson driva frågor som jämställdhet, arbetsliv och sysselsättning. Hon nämner särskilt förbättrad kvalitet i arbetslivet och vaktslående om demokratin. När det gäller sysselsättningspolitiken, säger hon, att man även där måste beakta de utmaningar klimatförändringen ställer oss inför.

Ísland: Piratpartiet största oppositionsparti. Socialdemokraterna nere på sin näst sämsta nivå

Ísland leds av en borgerlig koalitionsregering, bestående av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, och Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, lett av Sigmundur Davíð Gunnlaugsson. Båda partierna har 19 mandat i Alltinget (Riksdagen).

Statsminister Gunnlaugsson hamnade i våras i ett orkanliknande blåsväder, sedan media hade avslöjat, att han och hans hustru hade gömt undan pengar i ett skatteparadis i Karibien. Han har förnekat att han skulle ha gjort något olagligt och sa, att han skulle sitta kvar på posten som statsminister, men avdelningar i hans eget parti och ungdomsförbund samt desamma i koalitionspartnern krävde hans avgång, allt detta under det att jättestora demonstrationer med kanske så mycket som 20.000 deltagare genomfördes utanför Alltinget

Statsministern retirerade först så långt, att han sa, att han skulle ta time out. Nästa steg var att be presidenten, Ólafur Ragnar Grimsson med politisk bakgrund i koalitionspartnern Sjálfstæðisflokkurinn, upplösa parlamentet och utlysa nyval men Gunnlaugsson fick stöd varken från presidenten eller dennes gamla parti, som man ju sitter i koalition med. Och till sist tvingades statsministern slänga in handduken och meddela sin avgång.

Till ny statsminister föreslås vice ordföranden för Framsóknarflokkurinn, Sigurður Ingi Jóhannsson.

Sigmunður Davíð Gunnlaugsson meddelade då, att han tänkte stanna som ordförande i Framsóknarflokkurinn.

Mandatfördelningen i Alltinget är sedan det senaste valet (27 april 2013) den här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 19 mandat, 26,7 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, lett av Sigmunður Davíð Gunnlaugsson, 19 mandat, 24,4 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, lett av Árni Páll Árnason, 9 mandat, 12,9 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 7 mandat, 10,9 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, numera lett av Óttarr Proppé, 6 mandat, 5,1 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 3 mandat, 5,1 procent

De här siffrorna har ändrats mycket, inte bara under den nu pågående krisen.

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), det regeringsparti som för egen del inte har varit berört av den pågående politiska krisen, har ökat kraftigt, vilket sannolikt har att göra med den kris koalitionspartnern har drabbats av. Partiet stöds nu av 28,5 procent.

Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), som har varit nere på rekordlåg nivå, stöds nu av 10,2 procent.

Raketen i isländsk politik har under lång tid varit Píratar (Piratpartiet), som från att ha varit minsta parti i valet nu tävlar med Självständighetspartiet om positionen som största parti. I den aktuella mätningen stöds partiet av 27,4 procent.

Det andra nya partiet i det isländska Alltinget, Björt framtíð (Ljus framtid), har haft ledarkris och länge legat under landets femprocentsspärr men såg nu ut att klara den. I den aktuella mätningen ligger partiet dock på 4 procent, alltså under spärren.

Återstår landets två vänsterpartier.

Socialdemokratiska Samfylkingin (Samlingsfronten) gjorde ett uselt resultat i förra alltingsvalet, och det ser inte bättre ut för partiet nu heller. Partiet minskar ytterligare i den aktuella mätningen och hamnar då på 7,7 procent.

Det här har väl bidragit till att det har gått bättre för Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), som i den här mätningen dock åter igen backar men då ändå hamnar på 16,8 procent.

Undersökningen har gjorts av Gallup.

Estland: Socialdemokratisk offensiv

Jag har tidigare berättat om valet av Inara Luigas till partisekreterare för de estniska Socialdemokraterna, Sotsiaaldemokraatlik Erakond. Hennes bakgrund är intressant på flera sätt. Hon är setuer, kommer alltså från en finsk-ugrisk minoritetsgrupp i sydöstra Estland. Och hon startade som centerpartist men bytte tillsammans med andra partikamrater parti och blev socialdemokrat.

Efter bara ett år på den här posten väljer hon att lämna den. Jag har inte i estniska media snappat upp någon kritik mot hennes sätt att sköta uppgiften som partisekreterare – själv anger hon som orsak den arbetsbörda partisekreterarskapet har lagt på henne utöver annat politiskt arbete.

Till ny partisekreterare har partiet vid ett möte i Narva valt Kristen Kanarik, som har arbetat under justitieminister Andres Anvelt (s). Till det han där har arbetat med hör frågor om partiernas finansiering.

Två andra anföranden av större intresse hölls vid mötet i Narva.

Dels höll partiets presidentkandidat, förre partiledaren och ministern, nuvarande talmannen med mera Eiki Nestor sitt första kampanjtal. Hans anförande var påfallande chosefritt, riktat till vanliga människor från en annan människa, och de skarpare markeringar det rymde var riktade mot politiker som Orban och Le Pen.

Dels höll partiordföranden Jevgeni Ossinovski ett långt anförande, i vilket jag särskilt noterar angreppet mot Eesti Konservatiivne Rahvarerakond, det allt mer främlingsfientliga Konservativa Folkpartiet, men också den starka rannsakan av det estniska samhällets starkt tilltagande ojämlikhet.

Norska Dagsavisen växer på nätet

Som jag tidigare har berättat, såldes norska A-pressens flaggskepp, oslotidningen Dagsavisen till Mentor Media, som också ger ut den Dagen-liknande tidningen Vårt Land. Tidningen är numera det vi i Sverige kallar för oberoende socialdemokratisk. Dagsavisen har under sin nya ägare utvidgat genom att återstarta och köpa upp forna A-press-tidningar som Fremtiden, Moss Dagblad och Rogaland Avis. Affärsidén är här att komplettera de senares lokalt vinklade material med annat, gemensamt med innehållet i Dagsavisen.

Mediahuset Dagsavisen, som också redan tidigare har verksamhet även på nätet, övertar nu i samarbete med grundaren och ägaren Morten Øby ytterligare två nätbaserade verksamheter, Sarpsborg24 och Halden24.

Om ni är roade av att få veta hur något i dag så sällsynt som en socialdemokratisk (om än oberoende) huvudstadstidning kan se ut, kan ni ju på Google eller vad ni nu använder söka på Dagsavisen – norska är ju relativt lättbegripligt, inte bara för mig som en gång i världen har läst nordiska språk på universitet. ”Avisen” betyder till exempel ”-tidningen”; ”avisa” finns ju också i äldre svenska.

Melodikrysset nummer 22 2016

Hustrun och jag såg på film i går – Stanley Kubrick’s ”Barry Lyndon” på video – så det blev lite sent, men upp kom jag ändå i tid för Melodikrysset.

Jag gillar och samlar på film, och jag har också mängder av barnfilmer, faktiskt inte bara för barnbarnens skull. Bland barnfilmerna finns förstås ”Emil i Lönneberga”, så varför skulle jag inte genast känna igen en sång som handlar om Ida och Emil, även om den som i dag spelas instrumentalt av Malmö symfoniorkester?

Det luriga med Bamses dunderhits är att texten handlar om något annat än den lånade melodins originaltext gjorde. Förlagan till dagens dunderhit var förstås Sareks ”Genom eld och vatten” i Melodifestivalen 2003.

Den andra av de två manliga skådespelare som efterlystes var Rolf Lassgård – jag tar honom först, därför att också han sjöng en låt för barn, ”Kommissarie Tax”. Den andre sångaren, Jarl Kulle, hade säkert de flesta lättare att känna igen på rösten. Jag har aldrig själv tidigare hört honom sjunga ”Jag är blott en man”, men jag såg och hörde honom tidigt på scen i ”My Fair Lady”.

På sextiotalet arbetade jag i tre omgångar som ledarskribent på numera nedlagda Örebro-Kuriren och bodde då också periodvis i Örebro. Dock har jag aldrig sett stadens revykung Hjalmar (Peter Flack) på scen; honom känner jag till via TV.

”O, min Carl Gustaf” känner jag förstås till som den sång som Kjerstin Dellert sjöng vid kungabröllopet 1976 – men jag vet också, att den stammar från en Emil Nordlander-revy 1901. Fast i dag hörde vi den i dragspelsversion.

Annars har ju Anders Eldeman sina favoriter, men till hans försvar ska sägas, att de inte alla hör hemma i samma tid eller genre.

Takida har alltså tidigare förekommit i krysset. Fast i dag fick vi höra ”Better” ur deras senaste album, ”A Perfect World”.

Och helt uppenbart har Eldeman en böjelse för Martin Stenmarck, vars ”Du tar mig tillbaks”, ett bidrag i årets Melodifestival, han spelade i dag.

Mer klös var det då i ”All That She Wants” med Ace of Base.

Till de lättaste uppgifterna i dag hörde väl att känna igen Rod Stewarts ”(I’m) Sailing” från 1970. Rod sjöng den förstås på engelska. Jag minns den här låten inte minst för att den vid en klassfest framfördes av Fredrik Karpmyr, klasskamrat till vår dotter Kerstin.

Därmed är vi ute på havet. I dag spelade Eldeman ”Gamla Nordsjön”, detta för att markera att Nordsjön inte är en sjö utan ett hav.

”Ta mig till havet” spelades i dag instrumentalt, men Peter Lundblad sjöng den med text 1986, och den texten har jag ett speciellt förhållande till, i dubbel bemärkelse. Min äldre kusin Kreete älskade den här sången, så en sonson sjöng den på hennes begravning. Och sen, när jag och Birgitta var på besök i Estland och också var i min forna hemby Juminda på en halvö ut i Finska viken, träffade vi där Kreetes söner, som var där för att uppfylla moderns sista önskan: att hennes aska skulle strös i havet utanför den by, där hennes och också mitt liv startade.

Vi avslutar i dag på samma tema, döden.

Bland minnena efter min egen också döde bror Matti finns en del skivor, bland dem den med Ainbusk Singers, där den nu likaledes döda Josefin Nilsson sjunger ”Älska mig som jag är”.

Döden, döden – ibland kommer den när man minst har anat det.

Det får vi leva med.

Norge: Arbeiderpartiet kraftigt upp och Høyre kraftigt ner

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering.

I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

I Norstats mätning 3 juni för Vårt Land fördelar sig partisympatierna så här:

Høyre 20,9 procent (- 5,2 procentenheter)
Fremskrittspartiet 15,9 procent (- 1,4)
Venstre 4,1 procent (- 0,6)
Kristelig Folkeparti 5,4 procent (+ 0,2)
Senterpartiet 5,2 procent (- 1,2)
Arbeiderpartiet 36,6 procent (+ 5,8)
Sosialistisk Venstreparti 5,7 procent (+ 1,2)
Rødt 1,1 procent (- 0,9)
Miljøpartiet De Grønne 3,4 procent (+ 1,3)

Det mest anmärkningsvärda i dn här mätningen är Arbeiderpartiets stora uppgång och Høyres stora nedgång. SV är nu klart över spärren, medan MDG trots en uppgång fortfarande befinner sig under spärren. Liberala Venstre är i den här mätningen farligt nära spärren.