Felix kommer tillbaka

23 november 2015 16:11 | Barnkultur, Media, Serier | Inga kommentarer

När jag från och med julnumret 1974 gjorde om det gamla partiorganet Aktuellt i politiken (s) till socialdemokratiskt familjemagasin, var det självklart att tidskriften också skulle innehålla serier. En av de serier jag valde ut för AiP var Jan Lööfs äventyrsserie ”Felix”, en skapelse som inte bara var spännande utan också hade många andra kvalitéer.

Så småningom fick jag en efterträdare som inte gillade familjetidningskonceptet och följaktligen lyfte ut novellerna, lyriken, recensionssidorna och även de serier jag hade valt ut.

Jag har också haft stort nöje av Jan Lööf på annat sätt. Jag har köpt hans barnböcker till och läst dem för barn och barnbarn och tycker att några av hans verk hör till de bästa i genren. (Du hittar ett antal recensioner ovan under Kulturspegeln, Barnkultur.) Lööf har ibland fått på huvet för att huvudrollsinnehavarna i hans barnböcker nästan alltid är pojkar, och när han i Ika Johannessons intervju med honom i senaste Vi Läser (nummer 6 2015) får en fråga om det här, bekänner han, att det här beror på att han har svårt att teckna tjejer.

Ika Johannesson har över huvud taget åstadkommit en porträttartikel, som fångar olika sidor av den varken lättintervjuade eller lätt beskrivne Lööf. Jag rekommenderar er varmt att gå och inhandla det här numret av Vi Läser.

För egen del tänker jag snarast skaffa de två senaste Jan Lööf-böckerna, dels hyllningsboken ”Jan Lööf – 75 år av dumheter”, dels barnboken ”Felix blir stor”.

Vad jag har skrivit om ”Felix” och andra serier, signerade Jan Lööf, kan du se ovan under Kulturspegeln, Serier.

Socialdemokratisk idédebatt

23 november 2015 15:13 | Media, Politik | 14 kommentarer

SSUs idépolitiska tidskrift Tvärdrag har genom åren haft både sina höjdpunkter och sina dalgångar, men för närvarande är den klart läsvärd.

Ur det senaste numret, nummer 3 2015, ska jag ge ett par exempel på det senare.

Daniel Gustafsson Pech är författare till en av artiklarna i numrets tema, ”Rädslans politik”, ”Skräckexemplet Ungern”.

Och rubriken på en artikel av Daniel Mathisen är ”Marx är tillbaka”. I den intervjuas ett par gamla bekanta, Kajsa Borgnäs och Sven-Eric Liedman.

Borgnäs beklagar att Karl Marx i dag närmast verkar vara brännmärkt inom socialdemokratin, och jag som – i egenskap av huvudsekreterare i partiets programkommission – såg till att de grundläggande tankegångarna i marxismen genomsyrade partiprogrammen både 1975 och 1990 – håller med. Liedman, författare till ett nytt standardverk om Marx, ser ändå ett gryende, odogmatiskt intresse för Marx. Liedman ser också möjliga aktörer: ”Socialdemokratin behövs, den oberoende vänstern behövs. I Sverige skulle jag säga att radikala delar av socialdemokratin och de sovjetfria delarna av Vänsterpartiet har störst potential.”

Jag hoppas att den här tidskriften får fler läsare, men hur det ska gå till ter sig osäkert mot bakgrund av att det aktuella numret saknar uppgifter både om prenumerationspris och giro att sätta in pengarna på.

Danmark: Ny mätning som inte innehåller någon fortsatt uppgång för Socialdemokratiet

23 november 2015 13:17 | Politik | Inga kommentarer

Folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015 gav följande resultat:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Voxmeters senaste mätning, från den 22 november, för nyhetsbyrån Ritzau ger följande resultat:

Socialdemokratiet 25,7 procent
Radikale Venstre 4,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,4 procent
Enhedslisten 9,2 procent
Alternativet 4,6 procent
Venstre 19,1 procent
Dansk Folkeparti 22,1 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 6,7 procent

Ritzau Index, en sammanvägning av resultaten i de senaste opinionsmätningarna, ger den 23 november följande resultat:

Socialdemokratiet 26,4 procent
Radikale Venstre 4,4 procent
Socialistisk Folkeparti 4,1 procent
Enhedslisten 8,8 procent
Alternativet 4,9 procent
Venstre 18,9 procent
Dansk Folkeparti 21,3 procent
Konservative Folkeparti 3,0 procent
Liberal Alliance 7,1 procent

Som synes finns inte den uppgång för Socialdemokratiet jag har noterat i några tidigare undersökningar i Voxmeters senaste mätning.

Norge: Flertalet partier backar i flyktingfrågan och Fremskrittspartiet ökar

22 november 2015 18:06 | Politik | 4 kommentarer

Flyktingpolitiken har fått en ny, stramare inriktning i Norge – och Fremskrittspartiet får ett markant ökat stöd. FrP såg länge ut att bli isolerat i sin starkt restriktiva syn på flyktingmottagande, men nu har flertalet partier i Stortinget gjort en uppgörelse över blockgränserna, en uppgörelse som innebär en åtstramning både jämfört med tidigare utfästelser och framför allt jämfört med vad den blå-blå regeringens båda stödpartier i Stortinget, Kristelig Folkeparti och liberala Venstre, har krävt. Anmärkningsvärt är att två av partierna på den röd-gröna sidan, alltså i opposition, Arbeiderpartiet och Senterpartiet, har ställt sig bakom denna breda parlamentariska uppgörelse.

Möjligen är bakgrunden till det senare att de har känt av hur opinionsvinden blåser.

Det högerpopulistiska och invandrarkritiska Fremskrittspartiet går starkt framåt i inte mindre än tre färska opinionsundersökningar, detta efter att länge ha legat långt under sitt valresultat i stortingsvalet 2013, 16,3 procent. I den partibarometer Sentio Research har gjort för Dagens Næringsliv får FrP hela 18,2 procent. I Dagbladets partisympatimätning fick partiet 17,5 procent och i VGs 16,1 procent.

Regeringspartnern Høyre backar i Sentios undersökning med 2,2 procentenheter till 20,3 procent. I valet 2013 fick partiet 26,8 procent.

Och hur går det då för de två flyktingvänliga partier, som utgör en del av regeringens parlamentariska underlag utan att själva ingå i regeringen?

Liberala Venstre, som i valet fick 5,2 procent, får också nu 5,2 procent, vilket senare dock innebär, att partiet backar med 1,6 procentenheter sen förra mätningen.

Och Kristelig Folkeparti, som i valet fick 5,6 procent, backar med 0,4 procentenheter till 5,6 procent, också det identiskt med valresultatet 2013.

Det tredje mittenpartiet, Senterpartiet som har valt att samarbeta med vänstersidan och som i valet fick 5,5 procent, ökar med 1,5 procentenheter till 5,5 procent, vilket det också fick i valet.

Det ledande oppositionspartiet, stommen i den förra regeringen, Arbeiderpartiet, som i valet fick 30,8 procent men sen har haft mycket högre siffor, backar med 2,8 procentenheter till 34,9 procent.

I samma regering satt också Sosialistisk Venstreparti, som i valet fick 4,1 procent men som i en rad mätningar därefter har legat under fyraprocentsspärren. SV har sedan åter legat över spärren, men i den här mätningen får partiet 3,0 procent (- 0,2).

Det lilla yttervänsterpartiet Rødt, som i valet fick 1,1 procentenheter, ökar däremot med 0,6 procentenheter till 1,6 procent.

Och det icke blockbundna Miljøpartiet De Grønne, som i valet fick 2,8 procent, ökar med 1,9 procent men hamnar då på just 2,8 procent.

Estland: Centern politisk jätte med inre problem och strid om partiledarposten

22 november 2015 16:36 | Politik | Inga kommentarer

Keskerakond (Centerpartiet) är obestridligt, även om buden om stödet skiftar, Estlands största parti. I valet 2015 stöddes partiet av 24,8 procent. Enligt den senaste opinionsundersökningen från Turu-uuringute AS, beställd av ERR, stöds partiet nu av hela 33 procent, enligt en annan, gjord av TNS Emor för nyhetsbyrån BNS, är partiets stöd 23 procent. Kanske är svaret på frågan vem som har rätt i själva verket, att hela centerhavet just nu stormar.

Centerns partiledare Edgar Savisaar, född 1950 och Estlands ende ledande politiker som obrutet har suttit kvar ända sen frigörelsen från Sovjetunionen, har drabbats av dubbla olyckor: dels har han fått ena benet amputerat och under den processen varit försatt ur spel, dels har han efter sin återkomst blivit korruptionsanklagad och genom juridiskt beslut medan utredning pågår stängts av från sin borgmästartjänst i Tallinn. Det här har säkert gjort sitt till för att den hittills tämligen enväldige centerledaren har fått en utmanare om partiledarposten. Utmanaren, en kvinna, heter Kadri Simson.

Hon har sina uppbackare, men när Savisaar meddelade, att han ingalunda avser att lämna partiledarposten, har också en rad centerorganisationer meddelat sitt stöd för omval av honom.

Den gamle folkfrontsledaren Savisaar ha lyckats med konststycket att framför allt bli de estniska ryssarnas parti – också många äldre ester med minnen av Savisaars insatser för den nationella frigörelsen röstar paradoxalt nog på Centern. Keskerakond är en rörelse i den partipolitiska mittfåran, dock med viss dragning åt vänsterpopulism, alltså en politik som attraherar de mindre välbeställda både bland ryssarna och esterna.

Det parti som också har gjort försök att locka landets ryska väljare är Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet), nu senast genom att välja en ung ryss, Jevgeni Ossinovski, till partiordförande. I valet till riigikogu (riksdagen) hade partiet dess förinnan fått mediokra 15,2 procent.

Också för socialdemokraterna skiftar resultatet i de båda aktuella undersökningarna. I ERR-undersökningen får de bara 13 procent, i Emors undersökning 16 procent. Den fortsatt låga nivån kan ju ha att göra med att Socialdemokraterna ingår i en koalitionsregering med två borgerliga partier.

Det största av dem, det regeringsledande Reformierakond (Reformpartiet), som är nyliberalt anstruket, blev i valet i våras största parti med 27,7 procent. Nu är partiet efter att ha gjort ett jättedopp i ERR-mätningen uppe i 17 procent, hos Emor i 20 procent.

Tredje benet i regeringskoalitionen, IRL, Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika), ett konservativt, kristet och estnationellt parti, fick i valet bara 13,7 procent, och sen har det bara gått utför. Enligt ERR-mätningen är IRL nu nere på 8 procent, enligt Emor på 7 procent.

I valet i april tog sig två nya partier in i riigikogu:

Vabaerakond (Fria partiet) fick 8,7 procent men har sedan, framför allt till följd av Reformpartiets kris, varit uppe i mycket höga tal. Nu stöds de enligt ERR av 11 procent och enligt Emor av 16 procent.

Resterna av ett parti, vars vänsterflygel gick över till Socialdemokraterna, bildade Konservatiivne Rahvaerakond (Konservativa folkpartiet), som i valet fick 8,1 procent. I ERR-undersökningen får partiet nu 9 procent, i Emors undersökning 12 procent.

* * *

Centerns fortsatta öde och storlek kan komma att avgöras av hur den pågående partiledarstriden slutar. Om Savisaar än en gång vinner, kommer då Kadri Simson och hennes uppbackare, bland dem en del mycket kända centerpolitiker, bara att foga sig, eller kommer några av dem att då välja att i stället verka inom det mest närliggande alternativet, socialdemokratin?

Ryssarnas uppslutning bakom centern är också den främst en uppslutning bakom Edgar Savisaar personligen. Vad händer om andra krafter tar över Centerpartiet?

Att ryssarnas centerstöd inte är evigt och naturgivet har vi nyligen fått exempel på i det ryssdominerade Narva, och jag tänker då inte främst på att Socialdemokraterna tog 11 platser av 31 i fullmäktige i det senaste valet. I det nämnda valet fick Keskerakond 21 platser, men i dagarna har 15 av dessa lämnat centergruppen och bildat egen grupp. Det här handlar om en inre schism – men ryssarnas centertillhörighet är alltså inte naturgiven.

Melodikrysset nummer 47 2015

21 november 2015 12:16 | Barnkultur, Film, Musik, Politik, Ur dagboken | 8 kommentarer

Det är ingalunda så att allt det som spelas i Melodikrysset är välbekant för mig, även om jag genom åren har lyssnat på alla möjliga sorter av musik.

Tyska Modern Talking minns jag för all del till namnet, men deras ”Brother Louie” har jag inget musikaliskt förhållande till.

Och namnet Bruno Mars väcker inte några associationer, så inte heller hans ”Locked Out of Heaven”.

Mycket av det som förekommer i Melodifestivalen fastnar heller inte i mitt musikminne, så till exempel Linda Bangtzings ”Ta mig”. Och även om jag som artister rankar Uno Svenningson och Irma Schultz högre, har heller inte deras gemensamma bidrag i samma tävling ”God morgon” satt några djupare spår i mitt musikminne.

Som jag tidigare har bekänt, hör jag inte till dem som sitter klistrade vid TV-såpor av olika slag. ”Våra värsta år” har jag således inte sett, dock hört talas om. Men ”Love And Marriage” känner jag förstås igen, och sen är det inte så svårt att finna ut att Al Bundy i den här serien spelas av Ed O’Neill.

Ännu lättare var dagens första, också TV-anknutna fråga. Jag kände genast igen Magnus Härenstams röst och begrep snart, att det vi hörde var hämtat ur ”Fem myror är fler än fyra elefanter”.

Dagens andra barnfråga var rent musikalisk. Vi skulle känna igen ”Vi äro musikanter allt ifrån Skaraborg”.

Ytterligare en ljudillustration belyste mer fråga om hur barn kommer till: ”I fjol så gick jag med herrarna i hagen” ändar förstås sen i att det sparkar i magen.

Och ”Får jag låna nyckeln, Ann-Marie”, i dag framförd av Sune Mangs, speglade väl några avsikter åt samma håll den också.

Lite mer svävande åtrå präglar ”Drömmen om Elin”, i dag som instrumentalt original med Carl Jularbo.

En del av Anders Eldemans dubbelfrågor förstår jag inte riktigt vitsen med. Vad har till exempel Orups ”Magaluf” att göra med Cat Stevens’ ”Morning Has Broken”?

De båda delarna i den andra dubbelfrågan hade åtminstone ett samband med varann. Vi hörde Bing Crosby i ”Avalon” och skulle då också veta, att en del av melodin är lånad ur ”Tosca” av Giaccomo Puccini.

Det enda som då är kvar att redovisa svaret på är dagens filmfråga. Musiken vi hörde skulle vi förknippa med Moulin Rouge. Jag har filmen med bland andra Nicole Kidman, och jag har också varit i Paris och med egna ögon sett Moulin Rouge (dock utan att besöka etablissemanget).

Det finns inslag i fransk kultur som är underbara, och det finns inslag i fransk politik som jag inte finner lika lysande. Men jag hör till dem som hyllar rätten att leva och låta leva. Ingen får, som nu, ta sig rätten att försöka forma världen efter sitt beläte.

Finland: De gröna nu större än Sannfinländarna

19 november 2015 14:05 | Politik | Inga kommentarer

TNS Gallups mätning för Helsingin Sanomat visar, att de förändrade partisympatierna i den ekonomiska krisens spår består och i ett avseende ger ett ännu mer sensationellt resultat: regeringspartiet Sannfinländarna har halkat ner på femte plats, nu passerade av De gröna.

Det ledande regeringspartiet, Suomen Keskusta (Centern), ligger med 21,6 procent fortsatt över sitt resultat i riksdagsvalet den 19 april 2015, 21,1 procent.

Men på andra plats ligger nu, i den här mätningen med 19,6 procent, det ledande oppositionspartiet Sosialidemokraattinen Puolue, Socialdemokratiska partiet. SDP har i krisens spår och med en markerad oppositionsprofil gått upp från sina tidigare bottensiffror. I valet fick SDP stöd av 16,5 procent.

Kokoomus (Samlingspartiet), under den förra regeringsperioden det största partiet och då regeringsbildare, ligger nu med 18,4 procent (mot 18,2 procent i valet) trea.

På fjärde plats i storlek ligger enligt den här undersökningen Vihreä Liitto, Gröna förbundet, med 11,6 procent. Det är en anmärkningsvärd uppgång sedan valet, då partiet fick 8,5 procent.

Perussuomalaiset (Sannfinländarna) har uppenbart inte klarat att bära ansvaret för krispolitiken. Partiet, som i valet fick stöd av 17,6 procent, är nu nere på 11,0 procent.

Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), som i valet stöddes av 7,1 procent, är nu uppe i 8,0 årocent.

Det förutvarande regeringspartiet Svenska Folkpartiet, som i valet fick 4,9 procent, stöds nu av 4,3 procent.

Medan Kristillisdemokraattit (Kristdemokraterna) ligger kvar på sitt valresultat, 3,5 procent.

Danmark: Socialdemokratiets uppgång fortsätter

19 november 2015 12:36 | Politik | Inga kommentarer

Folketingsvalet i Danmark den 18 juni gav följande resultat:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Norstats senaste mätning, från den 15 november, för Alinget ger följande resultat:

Socialdemokratiet 28,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 3,2 procent
Enhedslisten 8,2 procent
Alternativet 5,7 procent
Venstre 18,7 procent
Dansk Folkeparti 20,4 procent
Konservative Folkeparti 2,4 procent
Liberal Alliance 7,4 procent

Ritzau Index, en sammanvägning av resultaten i de senaste opinionsmätningarna, ger den 18 november följande resultat:

Socialdemokratiet 26,8 procent
Radikale Venstre 4,7 procent
Socialistisk Folkeparti 4,0 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 5,2 procent
Venstre 18,8 procent
Dansk Folkeparti 20,8 procent
Konservative Folkeparti 3,0 procent
Liberal Alliance 7,5 procent

Tendensen här är att Socialdemokratiets uppgång fortsätter, även efter valet.

Last Chorus: Tord Oscarsson

18 november 2015 18:43 | Last chorus, Politik | 3 kommentarer

Jag minns förstås Tord Oscarsson (1934-2015) från hans tid som redaktör för S-bloggar. Jag minns då även de svårigheter han mot slutet hade i det värvet, sådant som att han hade svårt med stavningen och allt oftare återpublicerade texter. Så vitt jag så småningom förstod, hade det här att göra med en sviktande minnesfunktion.

Sådant kan drabba även tidigare skarpsynta personer, det senare i Tords fall underbyggt av att han var jurist.

Politiskt var han allt sedan unga år – han var bland annat skolombudsman i SSU – socialdemokrat, i hemstaden Härnösand bland annat kommunalråd under 15 år och kommunstyrelsens ordförande under två mandatperioder.

Själv har jag mött honom under partikongresser.

Denne ursosse drabbades under sjuttiotalets ungdomliga radikaliseringsvåg av att hans barn drogs till det trotskistiska Offensiv. Offensiv var en entristisk gren av trotskismen – dess medlemmar stannade kvar som medlemmar i den reformistiska arbetarrörelsen, detta för att kunna värva ännu fler radikala sossar och om möjligt ta över hela organisationer.

Offensivarna uteslöts förstås, först av SSU och sedan också av socialdemokratiska partiet. När det senare skulle ske, ombads jag, i egenskap av expert på vänstersekter, av partiets uteslutningskommission att skriva ett utlåtande om den här gruppens mål och taktik.

Det var väl det här som gjorde, att jag, när Härnösands arbetarekommun och familjen Oscarsson drabbades av det här, av Tord Oscarsson ombads att komma till ett möte med arbetarekommunen, där de här uteslutningarna skulle avhandlas.

Jag gjorde den här föredragningen med all kyla och balans och tror att jag lyckades övertyga flertalet av de närvarande om vad Offensiv var för något, detta trots att många av de närvarande kände den yngre generationen i familjen Oscarsson och gillade dess gåpåiga stil.

Jag var i samband med det här också hembjuden till familjen Oscarsson – vad jag minns var då inte någon av sönerna hemma. Deras mamma försökte hitta förmildrande omständigheter, men Tord var korrekt och rationell som den jurist han ju var.

Jag vill poängera, att det här var en unik händelse också i mitt liv. Uteslutningar är något mycket sällsynt inom socialdemokratin. Somliga skulle nog hävda, att det skulle vara bra med fler sådana och då också på partiets högerkant.

Bara brudar

18 november 2015 16:09 | Serier | 3 kommentarer

Jag är inte pryd – nakna kvinnor finns även i min värld – men jag måste säga att Agent X9s specialalbum 2015 därvidlag ter sig allt för spekulativt, från omslaget och framåt.

Jag håller ”Modety Blaise”, i det aktuella fallet gjord av Peter O’Donnell (text) och Jim Holdaway (bild), för att vara en välgjord och spännande serie, men deras ”Spionskolan”, ursprungligen publicerad 1966, innehåller väldigt många bilder av henne i underkläder. Det senare är i och för sig motiverat av handlingen – men den myckna exponeringen kan ju också ha att göra med att serien, åtminstone på den tiden då det här avsnittet tecknades, främst hade tonårskillar som läsare.

Mer störande är det att de två övriga serierna i det här specialalbumet har ännu mer av samma sort.

Garth” var en brittisk dagspresserie, skapad 1943 och nedlagd 1997. Det här aktuella avsnittet, ”Vargmannen”, har text av Jim Edgar och bild av John Allard & Frank Bellamy. Här retar jag mig på hur stereotypt huvudpersonerna är tecknade: Garth som muskelkutte och den dam han vaktar, filmstjärnan Gloria Delmar, som blond sexbomb – undra på att varulven som hålls fången i ett österrikiskt slottstorn faller för henne. Men Garth bryter den makt en för århundraden sedan bränd häxa fortfarande utövar, och varulven – egentligen slottsherrens bror – tas av daga av en flock riktiga vargar. Larvigt, inte skrämmande.

Spårhundarna” publicerades i original 1966-1971. Den hade som tecknare John M Burns och som manusförfattare först Les Lilley, sedan Phillip Douglas. Det är den senare som har gjort ”De sju månarnas gudinna”, det avsnitt som ingår i det aktuella numret av Agent X9.

Också här är de agerande hjältarna, spårhundarna Jake Benedick och Susanne Dove, stereotypt tecknade och storyn mer än lovligt fantasifull: En bilolycka för våra hjältar till något som förefaller vara en annan planet och en helt annan tid. I den värld där de hamnar finns bara unga och vackra (och ofta nakna) kvinnor – den här världens män, alla hundratals år gamla, är förvisade till en av den här planetens konstgjorda månar, och där skulle Jake också ha hamnat, om inte Susanne hade kommit tillbaka och räddat honom. För att kunna ge den här storyn ett rimligt slut, förlägger serieskaparna slutet i historien till det sjukhus, där hjältarna hamnar efter en bilkrasch.

« Föregående sidaNästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^