Danmark: Socialdemokratiet kvar på en lite högre nivå än i valet

Folketingsvalet i Danmark den 18 juni gav följande resulat:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Enligt Gallups mätning för Berlingske den 9 november fördelade sig partisympatierna så här:

Socialdemokratiet 26,9 procent
Radikale Venstre 4,5 procent
Socialistisk Folkeparti 3,9 procent
Enhedslisten 8,0 procent
Alternativet 5,7 procent
Venstre 19,3 procent
Dansk Folkeparti 20,3 procent
Konservative Folkeparti 3,6 procent
Liberal Alliance 7,0 procent

Voxmeters senaste mätning, från den 8 november, för Ritzau ger följande resultat:

Socialdemokratiet 27,0 procent
Radikale Venstre 4,4 procent
Socialistisk Folkeparti 4,4 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 18,1 procent
Dansk Folkeparti 20,8 procent
Konservative Folkeparti 3,5 procent
Liberal Alliance 7,9 procent

Ritzau Index, en sammanvägning av resultaten i de senaste opinionsmätningarna, ger den 9 november följande resultat:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,7 procent
Socialistisk Folkeparti 4,4 procent
Enhedslisten 9,5 procent
Alternativet 5,0 procent
Venstre 18,9 procent
Dansk Folkeparti 20,8 procent
Konservative Folkeparti 3,3 procent
Liberal Alliance 7,5 procent

Norge: Fler flyktingar gynnar Fremskrittspartiet

Flertalet partier utom de längst till vänster plus miljöpartiet verkar ha tappat väljare till Fremskrittspartiet, och partiet får nu enligt Norfaktas opinionsundersökning för tidningarna Nationen och Klassekampen ett stöd, 16,8 procent, som är aningen högre än dess resultat i stortingsvalet 2013, 16,3 procent. Uppgången är inte anmärkningsvärd om man jämför med valresultatet, däremot om man som utgångspunkt har partiets mycket låga opinionssiffror i mätningarna nu under lång tid. Jämfört med FrPs stöd senast i samma mätserie är det här en uppgång med hela 4,7 procentenheter.

Någon annan rimlig förklaring än hur mycket flyktingar Norge bör ta emot plus det faktum, att FrP är det enda partiet som intar en avvikande (restriktiv) hållning finns knappast.

Men eftersom det här är en fråga, där förändringar i partisympatierna kan vara resultat av förändringar i flera steg, går det inte att göra säkra tolkningar utan att ha kartlagt hela förändringsprocessen, som ju ofta sker i flera steg.

Nå, det ledande oppositionspartiet, Arbeiderpartiet, minskar i den här undersökningen med 3,9 procentenheter till 35,2 procent, men notera dels att detta fortfarande är ett resultat långt över partiets resultat i senaste stortingsvalet, 30,8 procent, dels att både yttervänstern och De gröna klarar sig bra i den här undersökningen:

Sosialistisk Venstreparti ökar med 0,1 procentenheter till 4,2 procent. I stortingsvalet fick SV 4,1 procent, och intressant i sammanhanget är också att partiet i rader av opinionsmätningar har legat under, ibland långt under fyraprocentsspärren.

Och yttervänsteralternativet Rødt, som i valet 2013 fick 1,1 procent, stöds nu av 1,5 procent (+ 0,8 procentenheter jämfört med förra mätningen).

Miljøpartiet De Grønne, som i valet 2013 bara fick 2,8 procent, ökar i den här mätningen med 0,2 procentenheter och får då stöd av 5,1 procent. Eftersom det är ett blockneutralt parti, har det säkert hämtat sympatisörer både från de borgerliga mittenpartierna och från Arbeiderpartiet, och det har varit mycket synligt nu senast i samband med kommun- och fylketingsvalen.

Däremot går Arbeiderpartiets gröna bundsförvant Senterpartiet ner med 1,2 procentenheter till 4,3 procent i den här mätningen. I stortingsvalet fick det 5,5 procent, men liksom i en rad mätningar under senare tid fick det mycket högt stöd, 8,0 procent, i fylketingsvalet 2015. Nu kan man ändå inte veta att nedgången i den aktuella mätningen förklaras av förluster till just Fremskrittspartiet.

Också de övriga två mittenpartierna backar, och även här är det lätt att dra den lite för enkla slutsatsen, att bådas envetna motstånd mot FrPs restriktiva flyktingpolitik har lett till att väljare har gått direkt över från dem till Fremskrittspartiet.

Kristelig Folkeparti minskar med 0,3 procentenheter till 4,9 procent mot 5,6 procent i stortingsvalet.

Och liberala Venstre minskar med 0,8 procentenheter till 5,2 procent mot 5,2 procent också i stortingsvalet.

Även det ledande regeringspartiet Høyre åker på en smäll – minskar med 1,6 procentenheter till 21,7 procent mot 26,8 procent i stortingsvalet – och här är det väl troligt att åtminstone en del av förlusten är en del av regeringskollegan FrPs ökning.

Varför måste bäbisar ständigt skrika?

Peter Arrhenius’ (text) och Ingela P Arrhenius’ (bild) ”Elvis nya lillebror går inte att stänga av” (En bok för alla, 2015, i original på Tidens förlag, 2008) handlar om det där som alla som får sitt första småsyskon upplever: Bäbisar skriker och skriker och går inte att leka med. ”Uuäää” låter det ständigt från Elvis nya lillebror Sigge, möjligen utom när han ammar eller sover.

Men vad ska man egentligen ha en lillbrorsa till, när han aldrig kan vara med och leka och dessutom skriker, när man själv leker och inte gör det tyst nog?

Då måste man ju hitta på något annat, till exempel att göra en rymdfärd från taket till huset där man bor.

Fast den rymdfärden går förstås inte uppåt utan slutar i en sjukhussäng.

Till sjukhuset kommer då pappa och mamma och lillbrorsan Sigge på besök.

När de kommer på besök, hör man redan på långt håll Sigges UUUÄÄÄÄÄÄÄ.

Och det är världens och rymdens och hela Sveriges vackraste oväsen.

Att övervinna sin rädsla

Många barn känner tveksamhet inför att pröva nya saker.

Och det är väl det Lars Klintings ”Örjan – den höjdrädda örnen” (En bok för alla, 2015, i originalutgåva på Rabén & Sjögren, 1982) egentligen handlar om.

Örjan har en höjdskräck som närmast är extrem. Han kan visserligen flyga man vågar göra det bara alldeles nära marken. Så oftast väljer han att promenera genom skogen. Hur andra örnar vågar flyga omkring där uppe högt över trädtopparna kan han inte begripa.

Men en dag kommer en liten, liten fågel, en kungsfågel till hans hjälp. Kungsfågeln är listig, så han förstår att man måste ta det här steg för steg. Först får han Örjan att promenera upp på en hög kulle, sen ta sig upp på en stubbe där. Och till slut får han Örjan att, först livrädd, ta sig upp i en hög tall.

Men hur ska han nu komma ner? ”Hoppa” säger kungsfågeln, ”hoppa och håll ut vingarna”.

Och plötsligt inser Örjan att han nu flyger, dessutom inte behöver de andra örnarnas hjälp för att komma ner igen.

Han har vågat pröva sina vingar, och de höll för det de var skapta för.