Bara brudar

18 november 2015 16:09 | Serier | 3 kommentarer

Jag är inte pryd – nakna kvinnor finns även i min värld – men jag måste säga att Agent X9s specialalbum 2015 därvidlag ter sig allt för spekulativt, från omslaget och framåt.

Jag håller ”Modety Blaise”, i det aktuella fallet gjord av Peter O’Donnell (text) och Jim Holdaway (bild), för att vara en välgjord och spännande serie, men deras ”Spionskolan”, ursprungligen publicerad 1966, innehåller väldigt många bilder av henne i underkläder. Det senare är i och för sig motiverat av handlingen – men den myckna exponeringen kan ju också ha att göra med att serien, åtminstone på den tiden då det här avsnittet tecknades, främst hade tonårskillar som läsare.

Mer störande är det att de två övriga serierna i det här specialalbumet har ännu mer av samma sort.

”Garth” var en brittisk dagspresserie, skapad 1943 och nedlagd 1997. Det här aktuella avsnittet, ”Vargmannen”, har text av Jim Edgar och bild av John Allard & Frank Bellamy. Här retar jag mig på hur stereotypt huvudpersonerna är tecknade: Garth som muskelkutte och den dam han vaktar, filmstjärnan Gloria Delmar, som blond sexbomb – undra på att varulven som hålls fången i ett österrikiskt slottstorn faller för henne. Men Garth bryter den makt en för århundraden sedan bränd häxa fortfarande utövar, och varulven – egentligen slottsherrens bror – tas av daga av en flock riktiga vargar. Larvigt, inte skrämmande.

”Spårhundarna” publicerades i original 1966-1971. Den hade som tecknare John M Burns och som manusförfattare först Les Lilley, sedan Phillip Douglas. Det är den senare som har gjort ”De sju månarnas gudinna”, det avsnitt som ingår i det aktuella numret av Agent X9.

Också här är de agerande hjältarna, spårhundarna Jake Benedick och Susanne Dove, stereotypt tecknade och storyn mer än lovligt fantasifull: En bilolycka för våra hjältar till något som förefaller vara en annan planet och en helt annan tid. I den värld där de hamnar finns bara unga och vackra (och ofta nakna) kvinnor – den här världens män, alla hundratals år gamla, är förvisade till en av den här planetens konstgjorda månar, och där skulle Jake också ha hamnat, om inte Susanne hade kommit tillbaka och räddat honom. För att kunna ge den här storyn ett rimligt slut, förlägger serieskaparna slutet i historien till det sjukhus, där hjältarna hamnar efter en bilkrasch.

3 kommentarer

  1. Hej Enn!
    Må så vara att avsnittet av ”Spårhundarna” är mer än lovligt flummigt, men då det aldrig tidigare av förståeliga skäl publicerats på svenska är det något av en kulturgärning i det mindre formatet av redaktör Germund von Wowern att lyckats hitta så bra reprooriginal att det gick att trycka. Jag har själv sett fram emot att få läsa det, om inte annat för att det varit lätt mytomspunnet bland seriens svenska läsare (många känner till det men få har läst det).
    Redaktör Germund har sagt så här om Specialalbumen: ”X9-albumen har jag sett lite som en lekstuga. Modesty måste vara med, och precis som i tidningen även på omslaget. I inlagan har jag emellertid försökt presentera någon kul, överraskande grej varje gång.”
    Ett kuriosum är att julalbumet fortfarande ges ut av det som är kvar av Semic, men produceras av Agent X9-redaktionen på Egmont.

    Comment by Karl-Erik Lindkvist — 2015 11 20 17:53 #

  2. Till Karl-Erik Lindkvist: Jag har, som du kanske har sett, nu skrivit om flera Agent X9-utgåvor. Jag gillar i princip tidningens ambition att presentera realistiskt tecknade äventyrsserier, en genre som starkt har trängts undan i media sedan jag själv blev serie-fan under 1950-talet. En hel del av det som Agent X9 nu, i princip förtjänstfullt, gör tillgängligt är dock också präglat av den tid det tillkom i. Fascinationen för mer eller mindre avklädda kvinnor är ett exempel.

    Men eftersom jag just nu följer det här spåret i serieutgivningen, kommer jag troligen att få anledning att återkomma till de enskilda serier jag skriver om, och jag får ju då också möjlighet att bredda och nyansera mina omdömen om serierna i fråga.

    Comment by Enn Kokk — 2015 11 20 22:28 #

  3. Visst är det så att serierna speglar den tidsålder de gjordes i. I vissa fall kanske det till och med behövs förklaringar till detta så att det inte misstolkas (Till exempel ”Musse Pigg” av Floyd Gottfredson var en av världens bästa äventyrsserier på 30- och 40-talen men kryllar av stereotyper och dåtida fördomar). Det blir spännade att höra vad du tycker om ”Largo Winch” i nästa nummer av Agent X9. Det är en samtida modern äventyrsserie som 2009 belönades den med en Adamson-statyett av Svenska Serieakademin.

    Comment by Karl-Erik Lindkvist — 2015 11 20 22:47 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^