Pilsnerfilm var ordet

”Augustas lilla felsteg” (1933) är unik så till vida att Thor Modén inte bara medverkade i filmen utan också stod för regin.

Jag har, efter eget önskemål, fått den i present av hustrun i en samling med sex DVD-filmer, benämnd ”Den stora pilsnerboxen”. Också ”Augustas lilla felsteg” innehåller både pilsner och sprit, den senare ymningt flödande ner i struparna i ett avsnitt där det inte bara exekveras nubbevisor utan också en nästan otrolig mängd slagdängor från förr, sådant som fru Lenngrens och Glucks ”Pojkarne”, Emil Norlanders ”Fia Jansson”, det kända Edvard Persson-numret – jo, han är själv med i filmen – ”Kalle P”, Evert Taubes ”Albertina”, ”Ta-Ra-Ra-Boom-De-Ré” (som Joe Hill skrev en mer politisk text till) och så vidare – jag har faktiskt bara nämnt en liten del av repertoaren.

För all del dricks det en del alkohol i den här filmen, men det var nog just själva drickandet snarare än alkoholralaterade handlingar som upprörde tidens folkrörelser, inte bara nykterhetsrörelsen utan också delar av arbetarrörelsen – det förekom faktiskt att någon arbetarrörelsestyrd folketshusbiograf bojkottade den här filmen. Annars ter sig de familjer från den tidens Söder i Stockholm, då fortfarande en stadsdel som beboddes av arbetare och annat småfolk, som ganska vanliga människor: målarmästare Smulle Månsson (Evard Persson) och hans hustru Klara (Tyra Leijman-Uppström) samt deras dotter Ingrid (Aino Taube), även fabriksarbetaren David Magnusson (Siegfried Fischer) och hans hustru Augusta (Dagmar Ebbesen) samt Davids fosterson Einar Hallbäck (Nils Jacobsson). Granne med dem bor också kufen Petter Söderqvsit (Hugo Jacobsson), som både samlar lump och även tomflaskor (och dess förinnan gärna konsumerar vad som finns i dem).

In i den här idyllen träder Augustas bortadopterade ”felsteg” från unga år, Lisa (Rut Holm), som plötsligt per brev har meddelat sin mamma, att hon tänker komma och hälsa på. På tåget till Stockholm hamnar hon i samma kupé som Holger Jönsgård (före detta Jönsson), spelad av Thor Modén. Han är lantbruksagronom från Mjölby men nu på väg till Stockholm för att ta patent på en revolutionerande uppfinning. De här två finner varann under tågresan, och Jönsgård erbjuder sig att ledsaga Lisa hem till hennes mamma. David blir förstås överraskad över att Augusta har en dotter men beter sig generöst och sympatiskt: lovar att acceptera Lisa som sin egen dotter. Och för att göra en lång historia kort: I slutet av filmen förklarar Lisa att Stockholm nog ändå inte är något för henne och meddelar att hon i stället följer med Holger till Mjölby.

Einar har tagits om hand – som fosterson – av den hygglige David, närmast för att han en gång åkte fast för cykelstöld, vilket förklaras med att hans farsa var alkoholist. Han är kär i Ingrid men lite blyg, och den dramatiska delen av den här filmhistorien är att Ingrid då lockas att bli utbjuden (på biltur!) av den bortskämde men inte särskilt redbare sonen, Helge (Werner Ohlson) till fabrikör Hagström (Arthur Fischer).

Helge överrumplar Ingrid med att köra henne till en restaurang med vidhängande hotell i skärgården, och på den här punkten är filmen överraskande frispråkig (fastän det censurerades när det begav sig): Han lurar in sig på hennes hotellrum och utsätter henne för ett regelrätt våldtäktsförsök. Fast hon lyckas naturligtvis – något annat vore otänkbart – värja sig.

För det här får Helge sedan en rejäl överhalning av Einar, varefter Helge beslutar sig för att hämnas genom att försätta konkurrenten ur spel. Så han arrangerar i samband med en penningtransport, utförd av Einar, att tre hundra kronor försvinner ur det kuvert Einar har lovat transportera. Ett tag ser det illa ut för Einar, men i rätt ögonblick ingriper lumpsamlare Söderqvist – han är synsk också – med Helges kavaj, som visar sig innehålla de försvunna 300 kronorna. Pappa fabrikören, själv en hyvens karl, belönar då Söderqvist med de 300 kronorna, vilket räddar Söderqvist – han ligger nämligen efter med flera månadshyror.

Och sen får förstås också Ingrid och Einar varann.

Pilsnerfilm, ja. Men också en inte helt oäven historia om både mänsklig falskhet och mänsklig värme. Till och med den dumme Helge blir förlåten efter att ha blivit uppsträckt.

Genombrott för Miljøpartiet De Grønne?

Miljøpartiet De Grønne får en viss uppmärksamhet i Norge för att i en aktuell opinionsmätning, utförd av Opinion för Avisenes Nyhetsbyrå (ANB), öka med 1,5 procentenheter till 4 procent, kanske inte så mycket på grund av ökningen jämfört med valresultatet 2013, 2,8 procent, utan för att partiet därmed i ett stortingsval skulle få sju mandat mot dess enda, lokala (Oslo) mandat i valet i höstas.

Yttervänsterpartiet Rødt backar samtidigt med 0,1 procentenheter till 1 procent (1,1 procent i valet 2013).

Men den mest intressanta jämförelsen är den med Sosialistisk Venstre. MDG är i den här mätningen större än SV (4,1 procent i valet) och närmar sig i storlek nyss ledarkrisande Senterpartiet, som i den här mätningen får samma resultat som i förra mätningen, 4,7 procent (5,5 procent i valet).

En smula upp går det för de båda återstående mittenpartierna. Kristelig Folkeparti ökar med 0,5 procentenheter till 5,2 procent (5,6 procent i valet). Och liberala Venstre ökar med 0,3 procentenheter till 5,3 procent (5,2 procent i valet).

Populistiska Fremskrittspartiet, numera en del av regeringen, tappar 1,1 procentenheter och hamnar då på 13,8 procent, att jämföra med 16,3 procent i valet.

Dess regeringspartner, Høyre, går däremot upp med 0,9 procentenheter till 27,5 procent (26,8 procent i valet).

Men Arbeiderpartiet är, trots en nedgång på 1,2 procentenheter – möjligen en effekt av att partiet för närvarande är sysselsatt med att lösa ledarsuccessionen – med 34,5 procent fortsatt Norges största parti. AP har fortsatt ett stöd, märbart högre än valresultatet, 30,8 procent.

Ytterligare en dansk mätning: Socialdemokratiet ner på tredje plats igen

I Epinions senaste mätning (21 april) åker Socialdemokratiet ner på tredje plats igen. I den här mätningen får partiet 19,6 procent (19,2 i Berlingskes sammanvägda barometer; 26,7 procent i valet 2011). Och partiet är hårt ansatt. Stora mängder antisocialdemokratiska aktivister hotar att med visselpipor överrösta partiledaren, till lika statsministern Helle Thorning-Schmidt på Första maj.

Det betyder att populistiska Dansk Folkeparti ligger på andra plats. Partiet får i den här mätningen 20,3 procent (19,7 procent i Berlingskes Barometer), alltså mycket högre än i valet 2011, då partiet fick 12,3 procent.

Och på första plats ligger som tidigare det relativt högerorienterade borgerliga partiet Venstre med 26,9 procent (27,4 procent i Berlingskes Barometer; 27,7 procent i valet 2011).

Socialdemokraternas kvarvarande regeringspartiet, det vänsterborgerliga Radikale Venstre, får i den här mätningen stöd av 8,7 procent (8,8 procent i Berlingskes Barometer; 9,5 procent i valet 2011).

De här båda partiernas avhoppade regeringspartner Socialistisk Folkeparti kommer i den här mätningen upp i 4,4 procent (4,6 procent i Berlingskes Barometer; 9,2 procent i valet 2011).

Kvar på sin höga nya nivå, i den här mätningen 10,7 procent (10,9 procent i Berlingskes Barometer; 6,7 procent i valet 2011) ligger den röd-gröna och feministiska Enhedslisten.

Liberal Alliance samlar i den här mätningen 4,8 procent (4,9 procent i Berlingskes Barometer; 5,0 procent i valet 2011).

Den danska borgerlighetens sorgebarn Konservative får i den aktuella mätningen 4,1 procent (4,0 procent i Berlingskes Barometer; 4,9 procent i valet 2011).