Nej, det hjälper inte att rådjur är vackra. Vår trädgård får de inte ha som skafferi

14 april 2014 18:14 | Trädgård, Ur dagboken | 10 kommentarer

Som man kunde ana, har vår stora trädgård i Öregrund under vår långa bortovaro blivit ett lockande mål för rådjuren. Vi har lång tomtgräns mot Floraparken, som bara är park i meningen att den är obebyggd, och för rådjuren är den här parken rena promenadstråket fram till vårt staket, ett gunnebostängsel som de elegant hoppar över.

Vid lunchtid i dag upptäckte jag ett rådjur som betade i kanten mot den syrenhäck, som avgränsar inre gårdsplan. Jag röt åt det och bankade även på ytterdörren, och med lätt förnärmad min skuttade det då i väg över gräsmattan. Men när jag sen gick ut och kollade, såg jag samma rådjur beta vidare bortanför uthuset nere vid talldungen. Så jag gjorde en ny utfallsexpedition dit ner, och nu försvann rådjuret med ett skutt över staketet.

Vi planterar blommor och grönsaker, och sen ser rådjuren det här som en restaurang med läcker meny.

Det finns naturligtvis flera olika sätt att hålla rådjuren borta.

Birgitta har till exempel hittat ett svart klet, vars lukt rådjuren avskyr, och det här brukar hon smeta på pinnar, som hon sticker ner i rabatter och trädgårdsland. Men effekten varar naturligtvis inte i evighet, så nu måste det här göras om på nytt.

Vi har tidigare också vidtalat en kommunal jägare, som då har lagt sig på pass på berget på ena sidan om vår tomt, och i lyckade fall har han skjutit av en hel flock rådjur, som har sett vår trädgård som sin egen restaurang. Det hjälper åtminstone under någon säsong.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^