En inte helt ny historia

Jag har sett James Mangolds ”Knight and Day” (2010) två gånger, senast nu i TV. Jag skriver ju ganska ofta om filmer, men jag ser i själva verket långt fler än dem jag har valt att recensera.

”Knight and Day” är om man ser till filmhandlingen och karaktärerna en ganska usel film, men den är åtminstone bitvis roande. Fast det som lockar mig att skriva är att regissören och även manusförfattaren, Patrick O’Neill, så uppenbart har haft en av mina favoritfilmer, Alfred Hitchcocks ”I sista minuten” som inspirationskälla, och jag tänker då inte bara på den kvinnliga huvudpersonens, bilreparatören June Carter (Cameron Diaz), blonda skönhet. Fast i den här aktuella filmen har den kvinnliga och den manliga huvudpersonen, Roy Miller (Tom Cruise) omvända roller: Han är, fast avhoppad visar det sig, CIA-agent, medan hon är oskulden som oavsiktligt dras in i historien. Även resten av handlingen har paralleller i respektive film: Det rör sig om spionage/industrispionage. Omständigheterna för de agerande till olika platser, där det händer dramatiska saker.

Fast jag vill inte överdriva det här, detta eftersom ”Knight and Day” är en så påtagligt mycket sämre berättad historia – ibland begriper man inte varför de agerande hamnar just där de hamnar, hur CIA får reda på var de håller hus och varför de är just i Alperna eller Spanien. (Ibland tror jag att faktorer som att få med tjurrusningsscener har varit det främsta skälet till valet av plats.) Och varifrån kommer klädespersedlar som en baddräkt – observera att det här är en amerikanskt kysk film – när de ett slag visatas på en ö i, tror jag, Karibien?

Filmen börjar ändå klassiskt hyggligt, med att Havens, på väg hem till sin systers bröllop, råkar kollidera ett par gånger med Miller på flygplatsen (avsiktligt från hans sida, visar det sig) och på så sätt i sitt bagage får med ett avhonom stulet föremål. CIA, som jagar honom, har sett till att tömma det plan han ska åka med på övriga passagerare – men eftersom de nu tror att Havens är lierad med Miller, får även hon biljett till planet, nästan tomt visar det sig. Men där sitter förstås Miller, och de börjar prata med varann. När hon sen går på WC, utbryter helvetet i resten av planet. Men Miller tar den ene efter den andre av daga, så när Havens kommer ut från toan och planet hamnar i en luftgrop, ramlar det ut en rad döda män ur sina stolar och ut i mittgången. Det visar sig att Miller har skjutit även piloterna, men han kan naturligtvis flyga plan också – han klarar allt – och landar det på en autostrada med biltrafik, varefter de hamnar i en sädesåker. (När han har fått ut Havens ur planet, exploderar detta och brinner upp. (Minns ni en liknande scen med ett besprutningsplan i ”I sista minuten”?)

Så småningom får man vara med om biljakter och långt fler eldstrider än vad som skulle behövas, och den här historien har partier, alltid våldsamma, som alltså äger rum även i andra länder, i Europa.

Hela historien förtjänar inte att återberättas i alla sina detaljer, men man måste rimligen ändå nämna, att den före detta agenten Miller har lagt rabarber på ett närmast evigt fungerande batteri, benämnt Zephyr. Det visar sig också, även om Miller länge för Havens bakom ljuset, att han faktiskt har snott det här batteriet och är på flykt från CIA.

CIA har vid det här laget förstått, att Havens inte är någon kumpan till Miller och berättar hur det förhåller sig för henne, och när han efter en våldsam strid besegras och förs till sjukhus, skickas hon hem.

Men strax därefter kommer en för oss välbekant kvinna i sjuksköterskedräkt in till patienten och skjutsar i väg honom i hans rullsäng. Och sen förstår man att de här båda ger sig i väg på en mycket lång resa utomlands, förhoppningsvis utom räckhåll för CIA. Så åtminstone upplösningen är lite fräck, igen.

Socialdemokratiet knapp tvåa i Danmark – men fortfarande långt efter det stora borgerliga partiet

Borgerliga Venstre ligger kvar på sin mycket höga nivå – har till och med ökat något – i Voxmeters mätning den 20 april. Partiet noterar ett stöd på 28,7 procent (27,6 procent i Berlingske barometers sammanvägning av olika mätningar), alltså över valresultatet 2011, 27,7 procent.

Också i den här mätningen ligger Socialdemokratiet tvåa med 19,4 procent (19,1 i Berlingskes sammanvägning). Men det är fortfarfande långt under valresultatet från 2011, 26,7 procent.

Trea ligger då populistiska Dansk Folkeparti med 18,2 procent (19,5 i Berlingskes sammanvägning). Att märka är att partiet i valet 2011 bara fick 12,3 procent.

Vänsterliberala Radikale Venstre, som regerar tillsammans med Socialdemokratiet, stöds i den aktuella mätningen av 8,4 procent (8,7 procent i Berlingskes sammanvägning). I valet 2011 fick partiet stöd av 9,5 procent.

Det från denna koalition avhoppade Socialistisk Folkeparti är nu uppe i 5,2 procent (4,7 procent i Berlingskes sammanvägning). Fortfarande alltså en bit kvar till resultatet i 2011 års val, 9,2 procent.

Det parti som har norpat många av SFs röster, den röd-gröna och feministiska Enhedslisten, ligger ändå kvar på en hög nivå, 11,1 procent (11,0 i Berlingskes sammanvägning). Det här är en stor uppgång jämfört med valresultatet 2011, 6,7 procent.

Liberal Alliance hamnar i den här mätningen på 5,1 procent (5,0 i Berlingskes sammanvägning). Detta resultat är ungefär lika med stödet i 2011 års val, 5,0 procent.

Och Konservative får i den här mätningen stöd av 3,1 procent (4,0 procent i Berlingskes sammanvägning). Det är ett sämre stöd än partiet fick i sitt usla val 2011, 4,9 procent.

Vapaavuori ställer upp i ordförandevalet i Samlingspartiet

Nyligen medddelade ordföranden i Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), till lika statsministern i Finland, Jyrki Katainen, att han ämnar avgå.

Nu har en av de ledande samlingspartisterna, näringsminister Jan Vapaavuori (född 1965), meddelat, att han kandiderar till ordförandeposten (och därmed indirekt till posten som statsminister).

I den opinionsundersökning Taloustutkimus gjorde för kvällstidningen Ilta-Sanomat kom Vapavouori med 27 procent tvåa bland partimedlemmarna, med 20 procent detsamma bland samtliga tillfrågade. Ett större stöd fick utrikeshandelsminister Alexander Stubb med 51 procent bland partimedlemmarna och 37 procent bland samtliga tillfrågade.

En given fråga till en person som vill leda ett politiskt parti är förstås hur valet av honom/henne skulle påverka partiets kurs. På den svarar Vapaavuori i allmänna termer. Samlingspartiet ”tror på människan, individens frihet, tolerans och omsorg om andra”.

Detta sammanfattas i Hufvudstadsbladet på följande uttömmande sätt:

– Man frågar ofta om Samlingspartiet ska ta steget mot en mer konservativ eller liberal riktning. Jag anser att vi ska gå framåt.