Melodikrysset nummer 16 2013

Min mycket musikkunnige son, Matti, som är här i Örgrund på påskbesök tillsammans med sin Karin och deras tvååriga solstråle Ella, störtade in i datorrummet, där jag sitter och löser Melodikrysset, och skrev på min kladd in originaltiteln på första låten som spelades, ”Águas de março”, plus Tom Jobim och Elis Regina. Fast nu var det inte detta utan namnen på de båda svenska sångarna som efterlystes. Svante Thuresson kände jag själv igen omedelbart, och efter en stund kom jag också på att han i det här fallet hade assistans av Lisa Nilsson. I svensk version heter låten ”Solen i maj”.

Matti levererade också omedelbart svaret på vilka det var som 1971 sjöng ”Stairway To Heaven”: Led Zeppelin. Jag vill för egen del tillägga, att det gjordes förbaskat mycket bra musik på den tiden.

Sen försvann Matti ut med barn och hustru, och jag blev som vanligt hänvisad till mina egna kunskaper plus, oftast bara för kontrollen, Google. Det fatala var dock att internetuppkopplingen plötsligt helt bröts – det hjälpte inte ens med omstart – så framför allt i senare delen av krysset var jag helt hänvisad till min egen förmåga.

Två frågesvar har jag dock checkat när internetuppkopplingen sedan, lika oförklarligt, kom tillbaka.

Det jag var mest osäker på var vem som tillsammans med Ernst Schütz hördes i Carl Zellers ”Fågelhandlaren”. Av ledbokstäverna att döma verkade hon heta Ilse, och sen – när internetuppkopplingen kom tillbaka – har jag kommit fram till att den vi hörde bör ha varit Ilse Hollweg.

Jag trodde också att Elton John-låten vi i dag hörde med The Spotnicks hette ”Nikita”, och det visade sig också stämma.

Annars klarade jag allting utan någon utomstående hjälp.

Men det är klart att frågor om musik som man har egna minnen av är lätta att svara på.

Jag minns till exempel Danny Kaye-filmen, där ”Wonderful Copenhagen” ingick, och den spelades för övrigt också ofta i radio. Ibland har jag undrat över varför jag så sällan hittar gamla Danny Kaye-filmer överförda till DVD. Nå, alla förstod väl, att om filmen utspelades i den danska huvudstaden, utspelades den också i Danmark.

Mario Lanzas ”Arrividerci Roma” är för mig evigt förknippad med 1950-talet – den kom 1955. Dess bätte använde sig italienarna på den tiden ännu inte av euro.

Och i den tidens ångradio hörde man ofta Tre Knas, i dagens kryss representerade av ”Det ringer, det ringer, skynda dig att svara”. (Mitt i alltihopa hade Lennart Palm dessutom fått in ABBAs ”Ring, ring”.)

Ernst Rolf hörde ju till en betydligt äldre generation av artister, men till det fina med forna tiders radio hörde att där också ofta spelades äldre låtar, sådana som ”Jag är ute när gumman min är inne”.

”When You’re Smiling” – som i dag skulle ge ordet le – är känd i Louis Armstrongs insjungning, men den har också sjungits in av en rad andra artister.

Och det är klart att jag har ”Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv” med skåningen Peps Persson, på LPn ”Peps Persson sjunger Edvard Persson” (1982).

Svårare hade jag med Zara Larsson och ”Bad Boys” hennes två rockbjörnar till trots, men eftersom den frågan kom innan internet momentant la av och jag gissninsvis kom fram till efternamnet Larsson, var inte heller det så svårt.

Dagens höjdare var en kär gammal bekant, ”Sixteen Tons”, som ni hittar texten till ovan under Kulturspegeln, Sångtexter. Så för min del hade jag inga svårigheter med att svara på frågan vad personen i låten hela tiden tvingas att göra: arbeta.

Från köket känner jag doften av kokt potatis: en sillunch väntar.

Glad påsk, alla medkryssare!

Intressanta ändringar i estnisk opinion: Socialdemokraterna största parti. Savisaars populistiska centerparti ner på tredje plats

TNS Emors aprilmätning fångar in anmärkningsvärda ändringar när det gäller partipreferenserna i Estland.

Största parti är nu Sotsiaaldemokraatlik erakond (Socialdemokraterna) med 28 procent. Det är en mycket kraftig uppgång jämfört med resultatet i 2011 års val, då partiet fick 17,1 procent av rösterna. Det som har inträffat är att Socialdemokratierna har trätt in i en politiskt udda koalition med Reformpartiet men i den detaljerade och mycket breda skriftliga regeringsöverenskommelsen fått igenom en mängd viktiga krav. Någon närmare analys av väljarströmmarna har inte redovisats, men jag vågar gissa, att den här mätningen innebär ett genombrott när det gäller ryska väljares stöd. Socialdemokraterna har också till en av sina nya ministrar utsett en ung ryss med stort personligt stöd bland ryssarna främst i nordöstra Estland. Han, plus en kvinnlig rysk kandidat, har placerats högt upp även på listan inför det kommande EU-valet.

Men även det nyliberala Reformierakond (Reformpartiet), som i valet 2011 blev störst med 28,6 procent men sen har haft betydande opinionsmässiga svårigheter, har nu åter klättrat upp till 25 procent. Om det här blir bestående återstår att se, men sammantaget stöds den nya koalitionsregeringen av en absolut majoritet.

Den stora förloraren är det i vissa sakfrågor lätt vänsterpopulistiska Keskerakond (Centerpartiet). Partiet som i mars stöddes av 27 procent sjönk i ett slag till 22 procent, vilket också är under valresultatet 2011, 23,3 procent. Jag kan se två huvudorsaker till det här. Dels har Socialdemokraterna – se ovan – helt uppenbart lyckats göra en inbrytning bland de ryska väljarna, som tidigare tämligen mangrant har röstat på Centerpartiet. Dels har partiledaren för Centern, Edgar Savisaar, gjort en rejäl opinionsmässig missbedömning med sina suddiga uttalanden om krisen i Ukraina – min och många andras bedömning av opinionsläget bland ryssarna i Estland är att de, så länge den estniska majoriteten respekterar främst deras språk, hellre lever i det materiellt mer utvecklade Estland än under de förhållanden som råder bortom Estlands östgräns.

Det kristna, socialkonservativa och nationella Isamaa ja Res Publica Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publica) ratades ju av Reformpartiet som regeringspartner mitt under valperioden och hamnade därmed i opposition. IRL klarar sig opinionsmässigt bra, vilket kan ha att göra med den just nu begripligt höga skräcken bland esterna för den aggressive grannen i öst. IRL får i den här mätningen stöd av 19 procent, vilket är en ökning med 3 procentenheter sedan marsmätningen. Det här är likväl ett resultat under resultatet i valet 2011, 20,5 procent.

Opinionsläget är fortsatt stabilt, om man ser till det faktum att samma fyra partier hela tiden klarar spärrgränsen till riksdagen, 5 procent. Det parti utanför Riigikogu, som i den här mätningen når högst, är Konservatiivne Rahvaerakond (Konservativa folkpartiet), som stöds av 3 procent. Det här partiet är delvis uppbyggt på resterna av partiet Rahvaliit (Folkunionen), där stora delar av de ledande kadrerna, även i Riigikogu, gick över till Socialdemokraterna.

Antalet intervjuade i den här opinionsmätningen är 886. 35 procent av de tillfrågade kunde heller inte nu ange någon partipreferens.

En liten, liten påskkäring i Öregrund

Matti, Karin och lilla Ella tillbringar första halvan av påskhelgen här hos oss i Öregrund – efter lunch på påskafton fortsätter de till Karins föräldrar. Vi var på Konsum och bunkrade upp inför deras ankomst och inför påskhelgen över huvud taget, och eftersom Birgitta planerade att köpa kryddväxter till sitt växthus, tog hon med både cykelkärra och en väska med hjul. Båda var knökfulla på hemvägen, och dessutom kånkade jag på två fullpackade papperskassar.

Det var min tur att laga middag i dag, och jag satsade på rökt får tillsammans med fetaost, skivad gul lök, colesaw och skivor av tomater. Till det serverade jag osötat vitt bröd (som gick att rosta om man ville) med smör & rapsmargarin plus kryddost. Nyss två år fyllda Ella åt med förtjusning av det här och ropade hela tiden, om och om igen: – Mer kyckling!

När man är två, är det kanske inte så lätt att skilja på fårskank och kycklingklubba, men ner gick det. Lilla Ella är över huvud taget en matglad och mer allmänt glad tjej, något som man får vara glad över. Sist vi träffades, på hennes och kusin Klaras gemensamma födelsedagsfirande hemma hos oss i Uppsala, var hon aningen avvaktande. Men nu när hon på nytt träffar farfar och farmor, känner hon sig hemma mycket fortare, fastän det är i en ny miljö. Fast det är nog också lättare för henne när vi inte är så många.

Före middagen hinner vi gå ut en stund på tomten, där hon genast briljerar genom att peka och säga ”scilla”. Hon får titta in i mormors växthus och redskapsboden, ur vilken vi plockar fram småbarnsgungan och ytterligare sandlådeleksaker – hon har med sig en binge också, födelsedagspresenter från farmor. I brist på sandlåda får hon gräva i en av mormors ännu inte vårfärdiggjorda land.

Nu i början av kvällen har hon upptäckt förrådet av barnböcker i Viggos, förr pappa Mattis rum. Hon gillar att bli läst för, och här finns flera böcker som är som gjorda för henne. Behöver jag tala om, att den här tvååringen pratar som en fors och i flerordsmeningar?

Med förtjusning tar hon i besittning olika saker som finns här. Hon går omkring och bär på ett färggrant påskkort från farfar och propsar själv att få sitta och äta i den barnstol vi har i köket. Och så blir hon jätteförtjust i en korgstol i småbarnsstorlek vi har på glasverandan. Där sitter hon bredvid farfar, men också mamma och pappa ska komma med stolar och sitta på andra sidan om henne.

Sen blir den där lilla korgstolen del av en jätterolig lek: Bärande på den smyger hon på farfar och andra stora, och när vi sen inte lägger märke till henne förrän hon är alldeles bakom ryggen på oss, utbrister hon i jätteglada skratt.

Jag fick faktiskt en godnattkram också.

Också lokalproducerat i vårt Konsum här i Öregrund

En av huvudförklaringarna till att Konsum här i Öregrund är så framgångsrikt är det breda varuutbudet. Detta innehåller självklart ett basutbud till bra pris, men där finns också mångfalden och det där lilla extra.

När jag i går gick runt bland hyllorna, hittade jag bland annat fyra olika Coop-såser, som jag aldrig har sett skymten av i den nu snart nedlagda konsumbutiken hemma i Svartbäcken i Uppsala: Asiatisk chili med vitlök och ingefära (avsedd för wok), het Rhode Island (avsedd för räksallad), söt curry & äpple (avsedd för kycklinwrap) och tomat, örter & vitlök (avsedd för kryddiga korvar). Fyris senap, som Konsum i Svartbäcken inte verkar ta hem längre fastän den tillverkas i Uppsala, finns här i fyra smakrika varianter – jag hoppas att den här senapen hittar försäljningsställen över hela Sverige.

Självklart säljer Konsum här i Öregrund hårt bröd från Roslagsbröd i närbelägna Gimo. Jag gillar själv bäst den mycket hårda och grova och fiberrika varianten, men det finns flera, som passar olika typer av smak. På en av frukostmackorna – den andra gör jag alltid på Fazers sura finska rågbröd, grovt och osötat – använder jag här i Öregrund Kotivaras ryska salami som pålägg.

Och så har Konsum i Öregrund ett läckert utbud av rökt och färsk fisk från det lokala företaget Stora Risten fisk – deras produkter finns för övrigt att köpa också i Saluhallen vid Hötorget i Stockholm.

En av de första dagarna här, köpte Birgitta strömming från Stora Risten på Konsum här i Öregrund. Vi åt dem stekta till middag. Men hon hade som vanligt köpt långt fler än som går åt för en måltid. Resten la hon in med rödlök och ättikslag, och till lunch i dag fick vi strömmingsflundror, minst lika goda som den nystekta strömmingen.

I går köpte jag hem en läckerhet till middag, rökta laxfenor. Till det serverade jag kokt mandelpotatis och skivor av färsk gurka. Överjordiskt gott!

Vi måste köpa hem mer av det här till påskhelgen, då vi får besök av Matti, Karin och lilla Ella.

Ingen rubbar Stubb

Finlands ledande parti, som kärna i regeringen, är Kansallinen Kokoomus, Samlingspartiet, ett borgerligt högerparti. I riksdagsvalet 2011 blev det största parti, men som sådant har det senare passerats av Suomen Keskusta (Centern), som befinner sig i opposition.

I den finländska regeringen, som vanligt en bred koalitionsregering, har Samlingspartiet ingen allvarlig konkurrent i fråga om storlek sedan den tidigare konkurrenten om ledartröjan, Sosialidemokraattinen Puolue, Socialdemokraterna, av det populistiska oppositionspartiet Perussuomalaiset (Sannfinländarna) har pressats ner till en försmädlig fjärdeplats.

Det här har tydligen statsministern, till lika Samlingspartiets ledare Jyrki Katainen sett som ett optimalt tillfälle att kliva av. Han har, utan att det föreligger några tvingande skäl, meddelat, att han tänker avgå från båda posterna. Det här har han också gjort utan att successionen är ordnad.

Som väntat har det här utlöst spekulationer, inte minst i media, om vem som ska ta över.

Kvällstidningen Ilta-Sanomat har också låtit opinionsmätningsföretaget Taloustutkimus göra en undersökning av vem finländarna vill ska ta över. Bäst till ligger utrikeshandelsminister Alexander Stubb. Av samtliga tillfrågade förordade 37 procent Stubb och 20 procent näringsminister Jan Vapaavuori. Håller man sig till samlingspartisterna, de närmast berörda, är övervikten för Stubb ännu större, 51 procent, medan 27 procent föredrar Vapaavuori.

Först på tredje plats kommer en kvinna, social- och hälsovårdsminister Paula Risikko.

Venstre nästa offer för Dansk Folkeparti?

Högerborgerliga Venstre får nu, enligt Gallup den 10 april, stöd av 25,0 procent (26,8 procent enligt det genomsnitt för olika mätningar som redovisas i Berlingskes barometer; 27,7 procent i valet 2011). Enligt en analys publicerad i Jyllands-Posten kan det därmed finnas tecken på att Venstres framgångskurva är bruten och att även detta parti gör tapp till raketen i dansk politik, populistiska Dansk Folkeparti.

Dansk Folkeparti ligger även enligt den här mätningen tvåa med 20,9 procent (20,4 procent i mätningsgenomsnittet; 12,3 procent i valet 2011).

Därmed ligger detta parti obetydligt över resultatet i samma mätning för Socialdemokratiet, 20,2 procent. Genomsnittet dras ner bland annat av den mycket låga uppslutning partiet fick i en annan undersökning nyligen och ligger därför på 18,8 procent, att jämföra med valresultatet 2011, 26,7 procent. Enligt dansk press söker nu (S) finna användbara angreppspunkter på Dansk Folkeparti, som bland annat anklagas för att ha lockat väljarna med ofinansierade förslag.

Socialdemokraternas regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, stöds i den aktuella undersökningen av 8,6 procent (8,9 procent i mätningsgenomsnitt; 9,5 procent i valet 2011.

Deras från regeringen avhoppade tidigare partner Socialistisk Folkeparti står och stampar på 4,3 procent (4,5 procent i mätningsgenomsnitt, alltså fortfarande långt under valresultatet 2011, 9,2 procent).

Enhedslisten behåller med 11,0 procent greppet över vänsterväljarna (10,9 i mätningsgenomsnitt; bara 6,7 procent i valet 2011).

Liberal Alliance får i den här mätningen 5,1 procent (4,8 procent i mätningsgenomsnitt; 5,0 procent i valet 2011).

Och Konservative får 4,8 procent (4,5 procent i mätningsgenomsnitt) och ligger fortfarande under sitt valresultat från 2011, 4,9 procent.

När det moderna känns överlägset det klassiska

Flytten ut till sommarhuset i Öregrund och den omständiga packningen inför transporten hit har bidragit till att bloggen inte i alla avseenden har varit à jour.

I torsdags kväll i förra veckan var vi på abonnemangskonsert i Musikens hus i Uppsala, men jag har helt enkelt inte haft tid att skriva om den förrän nu.

Konserten började i och för sig med en miss, och konsertouvertyren nummer 4, ”Die schöne Melusine”, signerad Felix Mendelssohn (1809-1847), fick startas om, men det är alltså inte orsaken till att jag inte har skrivit om den. Nej, jag har inte haft tid.

Nå, även om det alltså tog sig, var det här inte något glimrande stycke musik.

Om vi sedan gör ett hopp till slutet av konserten, avslutades den med Robert Schumanns (1810-1856) ”Symfoni nummer 2 i C dur”. I mina öron känns den här symfonin för splittrad, men jag gillade tredje satsens adagio esspressivo.

Fast i det här fallet får klassikerna ursäkta: Det som verkligen lyfte den här konsertkvällen var ett helt modernt verk i fyra satser av Daniel Nelson (född 1965), ”Analythical Tales of Mechanical Movement”. Verket är skrivet för kontrabas och stråkorkester, och kontrabasen trakterades med stor bravur av Ulla Ryman. Kvällens gästdirigent, Staffan Larson, hade helt uppenbart också lagt ner sitt krut på det här verket, och både stråkarna och övriga instrument gjorde ett gott jobb. I det här fallet blev jag över lag imponerad.

* * *

Före konserten träffade jag och Birgitta som vanligt Anna för gemensam middag, och den här gången hade vi valt att äta i restaurangen i Musikens hus. Det visade sig inte finnas någon à la carte-meny, men smörgåsbordet kändes rikligare dukat än vanligt, och där fanns flera riktigt goda rätter.

Nej, det hjälper inte att rådjur är vackra. Vår trädgård får de inte ha som skafferi

Som man kunde ana, har vår stora trädgård i Öregrund under vår långa bortovaro blivit ett lockande mål för rådjuren. Vi har lång tomtgräns mot Floraparken, som bara är park i meningen att den är obebyggd, och för rådjuren är den här parken rena promenadstråket fram till vårt staket, ett gunnebostängsel som de elegant hoppar över.

Vid lunchtid i dag upptäckte jag ett rådjur som betade i kanten mot den syrenhäck, som avgränsar inre gårdsplan. Jag röt åt det och bankade även på ytterdörren, och med lätt förnärmad min skuttade det då i väg över gräsmattan. Men när jag sen gick ut och kollade, såg jag samma rådjur beta vidare bortanför uthuset nere vid talldungen. Så jag gjorde en ny utfallsexpedition dit ner, och nu försvann rådjuret med ett skutt över staketet.

Vi planterar blommor och grönsaker, och sen ser rådjuren det här som en restaurang med läcker meny.

Det finns naturligtvis flera olika sätt att hålla rådjuren borta.

Birgitta har till exempel hittat ett svart klet, vars lukt rådjuren avskyr, och det här brukar hon smeta på pinnar, som hon sticker ner i rabatter och trädgårdsland. Men effekten varar naturligtvis inte i evighet, så nu måste det här göras om på nytt.

Vi har tidigare också vidtalat en kommunal jägare, som då har lagt sig på pass på berget på ena sidan om vår tomt, och i lyckade fall har han skjutit av en hel flock rådjur, som har sett vår trädgård som sin egen restaurang. Det hjälper åtminstone under någon säsong.

I inledningen till påskveckan

En stor del av gårdagen använde vi för att packa inför flytten över sommarhalvåret till Öregrund. Det blir sammantaget en stor mängd kartonger och bagar och resväskor. Det är många saker som ska med: kläder, böcker, spelfilmer, CD-skivor, tidskrifter (för vidare befordran upp på vinden i sommarhuset), barnbarnens leksaker och inte minst kartongvis med krukväxter. Vi gör alltsammans i ett svep med hjälp av Öregrunds taxi. Nu kommer vi i huvudsak att bo här fram till en bit in på hösten, då alltsammans ska in till stan igen.

Fast nu, när vår dotter Kerstin bor i vår lägenhet och så också hennes båda barn Viggo och Klara varannan vecka, bor vi även i lägenheten i Uppsala de vardagar då barnbarnen behöver hjälp med att komma i väg till skolan.

I Öregrund är det aprilväder. När vi anlände, var det tidvis sol från en molning himmel. Trädgården lyser av blommande blå scilla, och krokus och snödroppar blommar, inte bara i rabatterna. Fast nu regnar det. Inte häftigt, men jag ser regnvattnet rinna utför fönsterrutorna.

Innan regnet kom, hann jag gå en sväng till Konsum. Jag har med middagsmat – tidigare grillade kycklingsvingar – att värma i ugnen, men det finns saker att fylla på i kylen, när man inte har varit här sen nyår. Konsum här har ett lockande bestånd av varor, både den ryska salami jag gärna använder på någon av mina frukostmackor och de rökta och färska läckerheter från havet vårt lokala fiskföretag förser butiken med.

Och så har den här konsumhallen en så genomtrevlig personal. I dag möter jag Annica bland hyllorna, och när hon frågar hur jag och Birgitta mår, handlar det om omtanke från en gammal vän. Vi står en stund och pratar, också om det sorgliga faktum, att vår konsumbutik i Svartbäcken i Uppsala ju kommer att läggas ner.

Här i Öregrund finns inget sånt hot. Tvärt om är Konsumhallen Öregrunds största och bästa butik, där flertalet ortsbor och även oerhört många sommargäster väljer att handla. Här har, för inte så våldsamt länge sen, ICA-butiken nere i hamnen gått i konkurs – faktiskt varit stängd en del av en höst – och att den har återuppstått beror nog till stor del på de kunder med båt som under sommarhalvåret lägger till vid någon kaj strax intill – om de inte orkar gå backen upp till Konsum eller om de är dåligt orienterade om den lokala handeln, låter jag vara osagt.

Det återstår en hel del att packa upp – jag har inte hunnit med allt denna första dag. Men Birgitta har ansat också mina krukväxter, bland annat Nerium i tre olika färger, och ställt ut dem på glasverandan.

Vårt sommartorp håller på att komma i skick.

Melodikrysset nummer 15 2014

Om Melodikrysset mest innehöll gamla svenska schlager, skulle såna som jag ha ett lätt jobb på lördagsmorgnarna.

Nu finns det ju annan musik som heller inte bereder mig några större problem, men till exempel pojkband har jag aldrig lyssnat på (förutom då förstås i Melodikrysset). One Direction, i dag med ”What Makes You Beautiful”, har jag garanterat aldrig hört förut.

Inte är jag så värst mer förtrogen med ”The Jackson 5″ och deras ”I’ll Be There”.

Tyska Scorpions minns jag heller inget med, och inte blir det bättre av att jag hör deras låt, ”Still Loving You”, på finska med Simo Salminen.

Också dagens filmmusikfråga beredde mig besvär. Vi hörde musik av Dimitri Sjostakovitj, men vad är det för brittisk TV-serie han har försett med musik? Ledbokstäverna leder entydigt till att den handlar om en spion, men vad kan det vara för TV-serie? Efter idogt nätletande hittar jag till slut en som verkar passa in, ”Reilly, Ace of Spies”.

Den andra filmen i dag har förekommit tidigare i krysset och är därför mycket lättare att komma på: ”Born Free”, om lejonet Elsa, född fri.

Inte minst för Melodikryssets skull ser och lyssnar jag troget på allt som har att göra med Melodifestivalen och Eurovision Song Contest. Senast i går kväll såg jag ytterligare en binge av de melodier som ska vara med i finalen – varför är i flera fall svårt att begripa.

Det Eldeman spelade för dagens kryss ut de svenska melodifestivalerna stod sig faktiskt hyggligt i den konkurrensen.

Jag tänker då till exempel på ”Underbart”, från 2012 med Kalle Moraeus och Orsa spelmän.

Och Anders och Karin Glenmark var väl inte så illa de heller i Melodifestivalen 1984 med ”Kall som is”.

Årets nummer ett, ”Undo” med Sanna Nielsen, hör väl heller inte till de sämsta bidrag vi har skickat till Eurovision Song Contest.

Jag förstår ju behovet av omväxling, och Lykke Li har förvisso sina förtjänster, men riktigt i Lill Lindfors’ klass är hon ändå inte, när hon gör ”Du är den ende”.

Jag har Kent på skiva, och jag gillar också deras ”La belle epoque”, men i musikalisk mening hittar jag oftare la belle epoque tidigare i mitt liv.

Sådant har sina banala förklaringar: På 1950-talet gick jag i dansskola i Sundsvall och lärde mig dansa bland annat till musik av Glenn Miller. Så ni får ursäkta mig, om mitt hjärta slår lite extra, när jag hör ”Little Brown Jug”, låten som i dag skulle ge oss färgen brun.

Men som sagt var – jag är ingalunda fastlimmad vid min egen ungdoms musik. Så jag lyssnar gärna på Björns och Bennys ”Chess”. Och eftersom jag – och nu är vi åter tillbaka i min ungdom – då och då spelade schack med både brorsan och farsan, vet jag, att man där förflyttar en schackpjäs men att detta inte alltid leder till vare sig vinst eller förlust utan ibland till remi.

Jules Sylvain måste förstås också få vara med i Melodikrysset, i dag med ”Titta in i min lilla kajuta”. Farsan hade en stor ruffad motorbåt, så på somrarna sov jag och mina brorsor ibland längst framme i ruffen.

I morgon bär det förresten av för sommarsäsongen ut till havet, till vårt sommarhus i Öregrund. Så i eftermiddag ska jag packa.