USA under McCarthy-eran

Jag har ingenting till övers för kommunister, har också – medan de fanns kvar i Sverige – under en period fungerat som Socialdemokraternas främste kommunistbekämpare. Det betyder inte att jag försvarar allt det som företrädare för mitt eget parti och IB har gjort mot enskilda kommunister – läs mer om detta i min IB-bok. Och ännu mer främmande känns den fullkomligt paranoida häxjakt McCarthy under 1950-talets tidiga år bedrev inte bara mot verkliga landsförrädare utan också mot förmenta kommunister, en del av dem inte ens medlemmar av det lilla amerikanska kommunistpartiet utan allmänt vänster eller med kontakter inom den amerikanska vänstern.

Om detta gjorde George Clooney 2005 en mycket sevärd spelfilm, ”Good Night, and Good Luck”. Filmen är alltså en dramatisering men en mycket realistisk sådan inte bara i så måtto att inklippta arkivinslag med den verklige Joseph McCarthy används för att skildra hur den mccarthyistiska häxjakten gick till.

Också i övrigt känns filmhandlingen mycket autentisk: TV-journalisten vid CBS Edward R Murrows spelas skickligt och med repliker som förefaller vara tämligen autentiska av David Strathairn; Murrows’ torra och intellektuellt baserade avklädning av McCarthy 1953 känns inte bara effektiv – vilket vi ju i dag vet att den var – utan också moraliskt modig i den tid som rådde.

Hans predikan på slutet om de äkta murvlarnas ansvar i en allt mer kommersialiserad medievärld känns om möjligt ännu mer befogad i dag – men man baxnar samtidigt inför filmens dimma av cigarrettrök som åstadkoms både av den återkommande cigarrettreklamen i tidens TV-sändningar och av att alla agerande i filmen praktiskt taget ständigt röker.

Som under det femtiotal filmen skildrar spelas här också jazz, vilket gör filmen både mer hörvärd och samtidigt autentisk.

Svensk sångduo erövrar världen

First Aid Kit är systrarna Johanna och Klara Söderberg. På deras lovordade CD ”The Lion’s Roar” (Wichita Recordings WEBB320CD / 831.A320.020 /LCD7800, 2012, disribution Border) medverkar också deras pappa Benkt Söderberg på bas och ytterligare en svensk, Mattias Bergqvist, på trummor, men namnen på alla andra medverkande – och de är många – är engelskklingande, och skivan är inspelad i Omaha, USA, och producerad av indieproducenten Mike Mogis, känd från Bright Eyes.

Pappan, Benkt, var med i Lolita Pop, men ”The Lion’s Roar” ekar – utan att vara alltför beroende av föregångare – av amerikanska influenser och brittisk folkrock. I ”Emmylou” nämns inte bara Emmylou Harris vid namn utan också Gram (Parsons), June (Carter) och Johnny (Cash), vilket väl säger något om ett slags musik de här systrarna lyssnar på – men den mycket fina inledande låten ”The Lion’s Roar”, också titellåt, med sin balladartade berättelse och sitt musikaliska uttryck, vetter åt brittisk folkrock.

Någon gång blir den här systraduon lite för konventionell, men CDn innehåller också annat som står ut: I ”I Found A Way” är det melodin som fångar, och den avslutande ”King of the World”, där Conor Oberst är medkompositör, blir, med hjälp av bland annat dragspel och trumpet, härlig musik. Också till exempel ”Dance To Another Tune” är hörvärd, men jag undrar hur den skulle ha kunnat bli, om den hade gjorts i en helt annan rytm.

Systrarna Söderberg är inte helt lätta att genresätta. De har av olika skribenter jämförts med storheter som Joni Mitchell, Crosby, Stills, Nash & Young och Bob Dylan (”Nashville Skyline”). Bland dem de själva nämner att de lyssnar på finns Fleetwood Mac, Nina Simone, Townes van Zandt och Kurt Weill. Patti Smith sägs ha fallit platt för dem när de sjöng vid polarprisutdelningen. På den nivån är de förstås inte, än i alla fall, men det finns anledning att hålla öronen öppna för nya inspelningar med dem.

Mack på Hijazz i Uppsala

Sonen, Matti Dahl, har ett band, Mack, som förutom honom själv består av Pär Boork, Rickard Hultberg, Kalle Pettersson och Anders Tukler. Mack har allt sedan åttiotalet spelat på de flesta musikställen som finns i Uppsala, men återvänder lördagen den 4 februari klockan 22.00 till Hijazz i gamla stationshuset. Det går bra att äta där – Hijazz har bra mat – i avvaktan på att Mack och, som förband, J D Hollingworth intar scenen.

Mack spelar rockmusik av singer-songwriterslag och har just lagt sista handen vid en ny skiva, som utkommer inom kort.