USA under McCarthy-eran
1 februari 2012 21:48 | Film, Media, Musik, Politik | 1 kommentarJag har ingenting till övers för kommunister, har också – medan de fanns kvar i Sverige – under en period fungerat som Socialdemokraternas främste kommunistbekämpare. Det betyder inte att jag försvarar allt det som företrädare för mitt eget parti och IB har gjort mot enskilda kommunister – läs mer om detta i min IB-bok. Och ännu mer främmande känns den fullkomligt paranoida häxjakt McCarthy under 1950-talets tidiga år bedrev inte bara mot verkliga landsförrädare utan också mot förmenta kommunister, en del av dem inte ens medlemmar av det lilla amerikanska kommunistpartiet utan allmänt vänster eller med kontakter inom den amerikanska vänstern.
Om detta gjorde George Clooney 2005 en mycket sevärd spelfilm, ”Good Night, and Good Luck”. Filmen är alltså en dramatisering men en mycket realistisk sådan inte bara i så måtto att inklippta arkivinslag med den verklige Joseph McCarthy används för att skildra hur den mccarthyistiska häxjakten gick till.
Också i övrigt känns filmhandlingen mycket autentisk: TV-journalisten vid CBS Edward R Murrows spelas skickligt och med repliker som förefaller vara tämligen autentiska av David Strathairn; Murrows’ torra och intellektuellt baserade avklädning av McCarthy 1953 känns inte bara effektiv – vilket vi ju i dag vet att den var – utan också moraliskt modig i den tid som rådde.
Hans predikan på slutet om de äkta murvlarnas ansvar i en allt mer kommersialiserad medievärld känns om möjligt ännu mer befogad i dag – men man baxnar samtidigt inför filmens dimma av cigarrettrök som åstadkoms både av den återkommande cigarrettreklamen i tidens TV-sändningar och av att alla agerande i filmen praktiskt taget ständigt röker.
Som under det femtiotal filmen skildrar spelas här också jazz, vilket gör filmen både mer hörvärd och samtidigt autentisk.
1 kommentar
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Du skriver, som vanligt, ett intressant inlägg, men jag delar inte din uppfattning att det inte längre finns kommunister i Sverige.
Att Mona Sahlin inte först ville ha med Vänsterpartiet i en kartell inför valet 2010 hade nog sina orsaker, ty många, särskilt äldre väljare/partimedlemmar, hade och har en skeptisk bild av Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt är självfallet en sann demokrat, men jag tror att många inom Vänsterpartiet, även där de äldre, har svårt att lämna epitet kommunist.
När det sedan gäller själva IB-affären torde den vara den mest pinsamma ”affären” inom rörelsen sedan dess grundande. När sjukhus-affären i Göteborg var på allas läppar var jag ung SSU-are och, det kan jag försäkra, vi skämdes.
Man kan självfallet tycka vad man vill om kommunister, men vi socialdemokrater skall inte uppträda på det sätt vi gjorde då.
Comment by Bengt Eliasson — 2012 02 03 22:36 #