Om julstädning och julsylta

22 december 2011 14:01 | Mat & dryck, Politik, Ur dagboken | 16 kommentarer

I går skulle julstädningen ha gjorts, men någon halvtimme efter utsatt tid ringde städfirman och meddelade, att den var hårt drabbad av sjukdom och annat elände – den försökte till och med skjuta upp julstädningen till efter jul. Men jag stod på mig, och efter en stund återkom damen som hade ringt och lovade nu i stället städning nästa dag.

Så i morse steg jag upp tidigt igen och blev åter uppringd, den här gången dock för att bli lugnad: städerskan var på väg fast lite försenad. Och så kom då till slut i alla fall en ensam tjej, som sedan körde i gång efter att av mig ha fått de anvisningar Birgitta hade gett firman, redan då hon ringde och beställde julstädning.

Dock visade det sig att den här städerskan, när hon jobbade ensam, inte fick lyfta möbler, därmed inte heller vädra och piska våra största mattor.

Nu är det i alla fall klart, och det blev alltså en inte helt fullständig veckostädning.

För undvikande av alla missförstånd: jag var alltså missnöjd men jag var för den skull inte ovänlig mot den här tjejen, som ju bara var en utsänd representant för sitt företag och gjorde vad hon hann och fick göra. Vi önskade varann god jul.

När hon hade gått, ringde jag Birgitta och rapporterade. Fick också höra att Akademiska har hittat ytterligare komplikationer med hennes hjärtfunktion. Man ändrar åter igen medicineringen, och hon kommer att kallas till regelbundna efterkontroller, som kanske också leder till en operation.

Men jul ska det bli i alla fall.

I går var jag på Konsum och hämtade ut mina beställda tre fläskläggar och köpte också övriga ingredienser till min estniska julsylta.

Läggarna samt det tidigare inköpta kalvköttet fördelade jag i tre stora grytor – jag kokade upp vattnet i dem och skummade av. Sedan la jag övriga ingredienser i grytorna: i var och en ett par grovskurna gula lökar, ett par skalade och skivade morötter, ett par lagerblad och så faktiskt hela innehållet i små kryddburkar av svartpeppar, vitpeppar och kryddpeppar, dessutom seltin.

När det hade kokat upp, drog jag ner värmen och fyllde gradvis på med mer vatten – grytorna ska i det närmaste vara helt fulla, så det blir rätt proportioner mellan kött och gele – benen i fläskläggarna avger under koket bindämnen till gelén. Det här är ett riktigt långkok, tar flera timmar, så låt det för all del aldrig koka torrt!

Därefter tar jag upp bit för bit av lägg respektive kalvkött med hålslev och lägger över köttet på ett stort emaljerat fat, där jag med hjälp av kniv och gaffel trådar upp köttet grovt och avskiljer ben, fett och förstås morötter, lök och pepparkorn. Det upptrådade köttet lägger jag över i en stor stålbunke; de avskilda resterna kastas.

När allt köttet är upptrådat och samtidigt fördelat i mindre men ganska grova delar, rör jag om i bunken, så att kalvköttet och fläskläggen blandas.

Sen silar jag av kokspadet i de tre grytorna: samlar spadet (det som ska bli syltornas gelé) i något som man kan hälla ur och slänger lök, morötter och kryddor.

På Konsum hade jag också köpt stora aluminiumformar att göra syltorna i. Jag gjorde bedömningen att det jag hade skulle räcka till tolv syltor, så jag fördelade köttet på botten av tolv aluminiumformar och fyllde sedan på med avsilat kokspad.

Slutligen förslöt jag formarna med lock och bar, efter det att de hade svalnat av lite, ut dem på balkongen, där jag placerade dem i våningar (med tidningar emellan) i en stor banankartong. Att ställa ut syltorna på balkongen för att stelna är en utmärkt metod, särskilt nu då de inte genast blir genomfrysta. Men man måste skydda dem, så att man inte lockar dit stora fåglar, som också gärna vill smaka på syltan, om de kommer åt.

Med kokt potatis och saltgurka är det här en av höjdarna på vårt julbord.

Jag lärde mig att göra sylta på det här sättet redan när jag var en liten pojke – min estniska mamma lät mig hjälpa till med upptrådningen av köttet, så jag har kunnat det här i praktiskt taget hela mitt liv.