”Samman(S)vetsat gäng på väg åt vänster”

4 december 2011 16:31 | Media, Politik | 13 kommentarer

Annika Ström Melin har på Dagens Nyheters (beroende borgerlig) ledarsida den 4 december 2011 skrivit en analys av socialdemokratins och Håkan Juholts kris, som är intressantare än jag tror att hon själv anar.

Artikeln ändar i den sedvanliga hycklande omtanken om socialdemokratin som nu, efter vad som tilldrog sig på förtroenderådet, sägs vara riktigt illa ute.

Men hon noterar redan inledningsvis att Juholts tal fick stående ovationer och att han fick ett stort fång röda rosor.

Följande i Juholts tal, här refererat efter henne, fick henne att bli särskilt skakad:

”Turnén bland partidistrikten verkar ha fått Juholt att svänga åt vänster, och de partilojala tycks gilla det. I går fick Juholt allra längst applåder för kravet att ’marknaden ska regleras’ och att det ’handlar om ett systemfel’ som ska rättas till.

Att han vill ändra S kongressbeslut om vinst i bolag som driver skola, vård och omsorg är en tydlig signal om färdriktningen.”

Det här – som Ström Melin försöker karaktärisera som något slags vänsterextremism – är ju i själva verket uttryck före en klassisk socialdemokratisk linje, sådan den har utformats både i praktisk politik och formulerats i rader av socialdemorkatiska partiprogram – fråga mig som var huvudsekreterare i partiets programkommission under årtionden!

De liberala alternativen till en sådan politik kan väl de liberala partierna – de är många nu – kappas om att formulera. Det borde de väl rimligen klara utan att också socialdemokratin omvandlas till ett liberalt parti.

Däremot kunde det, efter en period av velande och råddighet, behövas ett tydligre socialdemokratiskt alternativ, och det är nog just det alternativet Ström Melin & co är så rädda för, ett alternativ till segregerande och betygsinflationsdrivande friskolor, till vinstgivande vanvård av gamla och annat av det slaget.

Men den debatten vill de styrande borgerliga partierna och deras mediala språkrör inte ha – den kan man nämligen förlora.

Jag hör inte till dem som anser eller här på bloggen har hävdat, att Håkan Juholt har gjort allt rätt – hade han gjort det, hade kampanjen mot honom inte varit möjlig. Men den massiva, i vissa avseenden besinningslösa mediala kampanj som har förts mot honom har verkligen inte bara med moralisk rättrådighet att göra. Dess egentliga syfte – och här talar jag också om ett antal så kallade partivänner – har varit att göra Juholt omöjlig, helst – åtminstone i bildlig bemärkelse – döda honom och därmed socialdemokratins klassiska vänsterlinje.

Det här tar sig uttryck på många håll och på många områden.

Läs till exempel Anna Ardins utmärkta analys av Håkan Juholts besök hos Skavlan i TV – länk till Annas blogg finns här intill.

Det kommer att ta tid att vända det här. I går kväll var jag och Birgitta på ODs Caprice i universitetsaulan i Uppsala – jag återkommer till föreställningen och Stor-OD på Uppsala slott. Men jag kan få illustrera min tes ovan med att referera reaktionerna på två satiriska inslag i föreställningen: När det kom ett skämt om Håkan Juholt, skrattade publiken unisont – även vi, för det var roligt formulerat. Men under ett liknande satiriskt inslag om Sofia Arkelsten och det moderata partiprogrammet var den, antar jag, mestadels borgerliga publiken påfallande tyst.

Det här kommer att gå att vända, även om det tar lite tid. Här om dan träffade jag i vårt grannskap en ung man som ville prata Juholt men framför allt politik, det socialdemokratin står för respektive borde stå för.

Och den här – observera, inte politiskt organiserade – unge mannens infallsvinkel var verkligen inte, att socialdemokratin borde bli mer lik allianspartierna. Hans förslag var att Juholt borde få ett bättre stöd, till exempel genom att få kampanjstöd av Veronica Palm, som han hade hört och gillade.

* * *

Ja, Juholt har svängt ett antal grader i fråga om till exempel vinstuttag ur den gemensamma, skattefinansierade sektorn. Det är innehållet i den svängen som är viktigt, inte – som borgerliga media spelar på – det faktum att han svänger (”ändrar sig”).

Just nu startar en revision av det socialdemokratiska partiprogrammet.

Jag vill påminna om att det i 1990 års partiprogranm, giltigt ända fram till 2001, fanns en formulering om det här, som man gott kunde återinföra i partiprogrammet, även om man den här gången måste formulera innehållet mer som en en strävan än som ett konstaterande:

”Stat och kommun har fått ansvar för barnomsorg, utbildning, kultur, sjuk- och hälsovård, äldrevård och mycket annat, som är viktigt för oss alla i egenskap av medborgare. Dessa verksamheter har gjorts till medborgerliga rättigheter, som har fördelats lika till alla efter behov. De har därför i huvudsak undandragits de privata vinstintressena på marknaden och organiserats i statens, landstingens och kommunernas regi, inom den gemensamma sektorn. De har därigenom bättre kunnat främja jämlikhet och trygghet, och de har kunnat finansieras på ett solidariskt sätt. Även den gemensamma sektorn har haft stor betydelse för att mobilisera mycket stora grupper av medborgare bakom tanken på en grundläggande medborgarrätt. Den gemensamma sektorns tillväxt har vidare inneburit den principiellt viktiga landvinningen, att demokratins verkningskrets har ökat.”