För barn, med kärlek som tema

CD 6 ur den serie som från början hör till ”Barnkammarboken” (Bonnier Carlsen) och som nu säljs separat som bilaga till Aftonbladet har döpts till ”Kärleksfulla sagor och sånger från Barnkammarboken” (Bonnier Carlsen / Alfie 334 25293, 2011).

Bland dess berättelser om kärlek hittar man historier av kända författare som Tove Janssons ”Historien om den sista draken i världen” och Ulf Starks ”Å, vad jag gillar Joel”, men också Bosse Löthéns ”Ellas fleecetröja” är fin.

Den här CDn domineras ändå, mer än de tidigare, av sånger, i det här fallet om kärlek. Och ett kärlekstema finns naturligtvis i till exempel klassiska ”Vem kan segla förutan vind?”, även om jag kanske inte tycker att Anna Maria Espinosas version är den bästa jag har hört.

Då är hennes version av Barbro Lindgrens och Jojje Wadenius’ ”Den jag älskar heter Örjan” bättre, men det här leder oss också in på ett stående problem med skivorna i den här serien: Emilias version av ”Teddybjörnen Fredriksson” är absolut OK, men vi minns den ju alla i Lasse Berghagens version. Tomas och Jujja Wieslander är upphovspersoner till ”Kommer du inte till mig”, och Erika Bergström och Douglas Unger gör en hygglig version av den – men vad är poängen med att göra en ny vesion, om den inte vill vara överlägsen originalet? Det här oh flera andra exempel av samma slag gör, att jag inte utan tillfredsställelse och lättnad lyssnar på Maud Hansons klassiska (film)inspelning av Astrid Lindgrens och Georg Riedels ”Liten visa om huruledes livet är kort, liksom kärleken”.

Nå, allt behöver inte bli sämre, bara för att det redan finns på skiva. Mora Träsk har till exempel gjort en bra inspelning av ”Tycker du om mig?”, men eftersom Magnus Karlsson och Peter Alexis här gör den med bra komp, gillar jag även deras version.

Jag hittar också ett och annat som jag inte tidigare har hört och gillar till exempel Amy Diamonds och Anders Lundströms ganska rockiga version av ”Tillsammans”.

Sen tycker jag slutligen att uppgifterna om sångerna är i knapphändigaste laget. Den i och för sig inte oävna ”Du är så fin” med Ida Melin har ju till exempel en engelskspråkig förlaga, men man får inte veta vilken – det står Trad – eller ens vem som har gjort den svenska texten.

Sammanfattningsvis är ändå CD 6 betydligt bättre än den närmast föregående.