Ragnar Jändel: Sommarakvarell

22 juni 2007 14:14 | Media, Prosa & lyrik, Trädgård | 6 kommentarer

Ragnar Jändel (1895-1935) hör i dag till kretsen av sorgligt bortglömda arbetardiktare. Han gick på Brunnsviks folkhögskola 1915-1917, tillsammans med bland andra Dan Andersson och Harry Blomberg.

Hans diktning hade i början en utpräglat radikal och proletär inriktning, och han publicerade sig gärna i tidningar som Brand och Stormklockan. Med tiden fjärmade han sig från kamplyriken och kom då också i konflikt med de mer utrerade vänstersocialisterna.

Jändel kom att bli allt mer av naturlyriker. Ett mästerstycke i den genren, fast på prosa, är ”Blommor” från 1937. Jag har den i en mycket vacker upplaga från 1958 med omslag och illustrationer av Ulla Sundin-Wickman (Tidens förlag).

Midsommarnumret av Folket i Bild 1944 (nummer 26, 25 juni) inleds med följande, postumt publicerade dikt av Ragnar Jändel:

Sommarakvarell

Nu regnet lättat har,
fast dimman döljer solen.
Ur dunklet blänker klar
daggkåpan och violen.

Hur luften skälver lätt
och allt som är förenar!
Här kisar gårdens vätt
skyggt mellan snår och stenar.

Och gömd bland gröna blad
som förr i ljuva vårar
står hagtornets dryad
och ler igenom tårar.

Och som en luden boll
med svans och klor som riva,
nyss sågs ett litet troll
upp i pionen kliva.

Och ibland våta strån
under en blomsterlyra
kröp tomtens yngste son
omkring på alla fyra.

Nyss blev narcissen kysst
så vänligt av dryaden.
Lupinen skälver tyst
med pärlor djupt i bladen.

Och rosenbusken visst
i dunklet tänker fria
och sträcker taggig kvist
mot knoppande salvia.

Då blänker solen ny
ur alla blommors skålar
och alla älvor fly
på gyllenklädda fålar.

Dikten är i tidningen illustrerad med en etsning av Stig Borglind.

Emil Hagström i Folket i Bild

22 juni 2007 12:58 | Media, Prosa & lyrik | 2 kommentarer

Folket i Bild innehöll vid sidan av novellerna och följetongerna också regelbundet dikter, så också under krigsåren 1941, 1942, 1943 och 1944 som jag just har köpt in ett stort antal nummer från. Mycket ofta under de här åren publicerade FiB dikter av Nils Ferlin och Johannes Edfelt men kanske framför allt av Emil Hagström.

Emil Hagström medarbetade i tidningen på många olika sätt: Han skrev noveller. Han medarbetade med vers på barnsidorna. Och han publicerade alltså mängder av dikter.

Allt är inte guldkorn. Också själva mängden indikerar, att det inte så sällan handlade om brödskrivande.

Men jag har också hittat bidrag, som är värda att räddas till eftervärlden.

Den här dikten, publicerad i nummer 5 1944 (30 januari), har alldeles fel årstidsbakgrund men är ett intressant tidsdokument från krigsåren:

Kallt

Å sola ho lyser på jola,
å jola ho ä så viter och grann.
Men i bröste dä värker å mola
ja, unnerligt känns dä iblann.

Va ä dä som värker och mola
i bröstet? Ja, dä ä kärlekens brann.
Fast sola ho lyser på jola
inge glader jag vara kan.

Å folka de slåss uppå jola,
ja, folka de kriga å de går an.
Å dä blåser kallt ifrån nola,
ja, så kallt som ett blåsvär kan.

I nummer 37 1944 (10 september) finns en, om man jämför med hjärtats smärta i den föregående dikten, mer sammansatt dikt på detta tema:

Då du var borta…

Då du var borta
du var mig nära,
då du var nära
jag fann blott köld.
Och ändå var jag
så glad, min kära,
ty ensamheten
var ond att bära
och hjärtat bultade
som en böld.