Melodikrysset nr 8 2007

En mängd saker har hindrat mig från att lösa melodikrysset förrän nu, vilket alltså har skett med hjälp av webbradion. I lördags åkte vi tidigt hemifrån för att vara med om årsmöte med Helga Henschens Vänner plus seminarium med åtföljande middag i Wendela Hebbes hus i Södertälje. Sen gick större delen av söndagen åt till planeringsmöte med oppositionsgruppen (s+v+mp) i kulturnuämnden, vilket genomfördes här hemma hos mig; Birgitta bjöd på läcker lunch, hemgravad sik. Ända sen i fredags har jag dessutom varit förkyld, värst i går kväll (söndag).

Men nu kände jag mig äntligen i form för att ta ett nappatag med krysset, och jag tror att jag har lyckats, även om där som vanligt fanns en del musik, som inte precis är min.

Dit hör till exempel Paris Hilton med ”Stars Are Blind” och Spice Girls med ”If You Wanna Be My Love”. Och det var uteslutande med hjälp av ledbokstäverna jag kom på att låten från Eurovision Song Contest 1978 kom från Israel. Därefter googlade jag och fick veta, att de som sjöng hette Moti Giladi och Sarai Tzuriel och att deras låt hette ”Yavoh Yom”.

Däremot är det ju lätt att komma i håg fjolårets vinnare av Eurovision Song Contest, Lordi från Finland med ”Hard Rock Hallelujah”.

Självklart identifierade jag med lätthet Gabriel Jönssons och Gunnar Turessons ”Flicka från Backafall”, där det förekommer en yr ollonborr.

Jag är väl också i rätt ålder för att minnas Bröderna Djup, som alltid brukade ha lien med sig på scenen.

Till mitt så att säga självklara popmusikkunnande hör ”Hotel California” med Eagles, vilket skulle ge Californien – av ledordet ”Backafall” att döma tydligen skrivet med C, fastän Eldeman efterlyste den svenska formen, som rimligen borde vara Kalifornien.

Eftersom jag inte är helt borta på svensktopp heller, kom jag naturligtvis i håg Anna Books ”ABC”, i vars text det bland annat talas om biologi.

Och skulle jag inte känna igen musiken till ”Ronja Rövardotter”? Jag har ju tidigare skrivit om både boken och filmen (se under Kulturspegeln, Barnkultur).

Vidare: jag är gammal nog att vara uppvuxen med hawaiimusik, och jag hade därför inga svårigheter att komma på titeln ”Aloha oe”. Att den skrevs 1878 av drottning Lili’uokalani har jag däremot lärt mig i dag, på Google.

Jerome Kern är det som har skrivit ”The Way You Look Tonight”, som här sjöngs av Rod Stewart.

Bland det jag för min del fann lätt fanns ”Jag hade en gång en båt”, Cornelis Vreeswiijks svenska version av ”Sloop John B”, ursprungligen en karibisk traditionell sång, som har sjungits in av The Weavers, The Kingston Trio och The Beach Boys.

Jag hade en gång en båt

Svensk text: Cornelis Vreeswijk
Musik: karibisk trad (”Sloop John B” / ”Wreck John B”)

Jag hade en gång en båt
Med segel och ruff och köl
Men det var för länge sen, så länge sen
Svara mig du
Var är den nu?
Jag bara undrar… Var är den nu?

Jag hade en gång en dröm
Jag trodde att den var sann
Så väcktes jag ur min sömn och drömmen försvann
Svara mig du
Var är den nu?
Jag bara undrar… Var är den nu?

Det fanns en gång en soldat
Han kysste sin mor farväl
Han sa till sin flicka: Du, jag kommer igen
Svara mig du
Var är han nu?
Jag bara undrar… Var är han nu?

Det fanns en gång en stad
I parken där lekte barn
Så släppte man ner en bomb och staden försvann
Svara mig du
Var är den nu?
Jag bara undrar… Var är den nu?

Jag hade en gång en båt
Jag drömde en dröm en gång
Men det var för länge sen, så länge sen
Svara mig du
Var är dom nu?
Jag bara undrar… Var är dom nu?
Jag bara undrar… Var är dom nu?
Jag bara undrar… Var är dom nu?

Veckans fråga inom den klassiska musiksfären tror jag många tyckte var svår. Namnet på kompositören är emellertid Carl Orff, inte David Orff som jag först råkade skriva; jag var nämligen svårt förkyld, när jag löste veckans melodikryss.

Det senare ledde till att jag också missade att redovisa ett svar, som jag klarade lätt som en plätt: Det var Noice som framförde ”En kväll i tunnelbanan”. Noice har inte precis hört till mina favoriter, men jag har en dotter som var i rätt ålder, när dom var poppis.

***

Har du med hälp av Google hamnat här i ditt letande efter något svar i det allra senaste melodikrysset, föreslår jag, att du antingen går direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller trycker på Blog ovan och sen bläddrar dig ner till aktuell lördag.

Ferlin som mediakritiker

I Folket i Bild nummer 2 1939, som jag just har köpt på Tradera, hittar jag följande dikt:

Panoptikon

Av Nils Ferlin

Kom och se och betitta:
mörderskan Pila Britta!
Utanför tvist och klander
ävenså mördaren Ander!

Krökt som ett barn som gnäller
visar vi Rockefeller.
(Likaså gul i tapeten
var han i verkligheten!)

Kom och se och beskåda:
krigsinvalider i låda.
Helst när månen är klarblek.
Allt i naturlig storlek!

Allt är rejält och äkta.
Helst när ljusen är släckta.
(Taxeringskalendern må skilja
Franco och mördaren Lilja.)

Lilleputtar och resar.
Hitler sträcker åt Caesar
en bägare vin – bak ryggen
har han en kniv, den styggen!

Allt är rejält och fakta.
Kom och se och beakta.
Intet rosas och risas.
Allt bara förevisas.

Kom i tid och betitta
Morgan och Pila Britta.
Snart – som i alla veten,
kommer den stora kometen!

Viftar han till med svansen
då tar det slut på dansen.
Dallergräset och eken
åker tillhops ur leken.

Alla går bort och undan
– gapskratt och stilla begrundan.
Kom i tid och betitta
människan Pila Britta.

Panoptikon är vaxkabinett, och mycket riktigt hettte den här dikten Vaxkabinett, när den 1938 publicerdes i Nils Ferlins diktsamling ”Goggles”.

Det sensationsmakeri Ferlin gisslar i sin dikt leder tankarna till vad som fyller dagens kvällstidningar och deras löp. Och mycket riktigt: Den dikt som i ”Goggles” föregår ”Vaxkabinett” (”Panoptikon”) är den här:

Löpsedel

Se här är det en som förskingrat,
och här är det en som dränkt sej.
Och här är det en som slingrat
sig undan lagen och hängt sej.

Och här är det senaste mordet:
mördarens kniv är funnen!
Den var lite rostig i bladet
och hittades nere i brunnen.

Och kniven är fotograferad
och mördaren och fiskalen.
Fiskalen är djupt chockerad
och mördaren troligtvis galen.

Och mördarens mor hon gråter.
– Det kunde man nästan tänka:
en mördare är hennes ende son.
Och hon är änka.

Detta publicerades alltså för snart 70 år sen, då kvällstidningarna och deras löpsedlar var en mild västanfläkt av vad dagens Aftonbladet och Expressen kan prestera.

Helga och Peter – bilder från ett äktenskap

I lördags var jag och Birgitta i Södertälje; inte ens melodikrysset hann jag med.

Det var årsmöte med Helga Henschens Vänner, och vi höll till i Wendela Hebbes hus. Jag avgick som sekreterare i föreningen, som jag var med och grundade, och hade för första gången vid ett sånt här tillfälle inga konkreta arbetsuppgifter. I stället blev jag avtackad, med en stor färgrik tulpanbukett.

Den här föreningen har utvecklat en imponerande aktivitet. Under verksamhetsåret 2006 har vi till exempel fått till stånd Helga-rummet i Hallonbergens nya kulturcenter, gett ut boken ”Fantasin och glädjen” om Helga Henschens utsmyckning av tunnelbanestationen i Tensta, i samarbete med Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek samt ABF ordnat det välbesökta seminariet ”Den röda vågen” om kulturarbetarnas radikalisering under 1960- och 1970-talen, under hösten på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek haft en stor Helga Henschen-utställning, i samarbete med Stockholms stad invigt en litterär skylt över Helga på Djurgården och mycket annat.

Jag skulle vilja varmt rekommendera ett medlemskap i Helga Henschens Vänner. Sätt in 150 kronor för medlemskap 2007 – är ni två i familjen som vill bli medlemmar, tillkommer 75 kronor för den andre/den andra – på plusgiro 25 73 94-0, Helga Henschens Vänner. Uppge namn och adress och helst också telefonnummer och e-postadress; vi kommunicerar ganska mycket över nätet. Vill du veta mer om Helga Henschen, kan du gå in på hennes hemsida.

Efter årsmötet följde, i samarbete med värdsällskapet Wendelas vänner, ett av de bästa seminarier jag har deltagit i på länge, Helga och Peter – bilder från ett äktenskap. Huvudpersonerna här var, utöver Helga Henschen, författaren, konstnärern. dramatikern och filmaren Peter Weiss, med vilken Helga var gift 1943-1947. Detta äktenskap var lång ifrån någon idyll, vilket seminariet tydligt visade.

I bokform publicerade scener ur detta äktenskap förmedlades till seminariedeltagarna genom högläsning ur Helgas (Berit Skogsberg) respektive Peters (Staffan Lamm) böcker. För ytterligare perspektiv stod Helgas systerdöttrar Laila Nygren och Susanna Pertoft genom att läsa ur Helgas mors, Signe Henschens, dagbok respektive ur Helga Henschens och Peter Weiss dotters, Rebecca Weiss, specialskrivna text för seminariet. De upplästa texterna illustrerades med ljusbilder (foton och konstverk). Seminariet avslutades med ett samtal mellan ovan nämnda personer plus konstnären Eric Matteoni, som var med om det hårda arbetet att tillverka och sätta ihop Helgas berömda Daphne-skulptur i Luna-gallerian i Södertälje. Moderator och idégivare var Ami Lönnroth.

De som önskade – bland dem jag och Birgitta – kunde sen avsluta lördagskvällen med gemensam middag i Wendela Hebbes hus.