Socialdemokratin vågar inte längre kritisera kapitalet

Jag lärde känna Carl Tham redan på den tiden han var partisekreterare i folkpartiet. En gång när jag anordnade en veckolång ideologikurs på Bommersvik och vi skulle gå igenom också övriga partiers ideologier, inbjöd jag framträdande företrädare för de borgerliga partierna att själva, inför socialdemokratisk publik, redogöra för sina respektive ideologier. I botten fanns ett gentlemen´s agreement: de socialdemokratiska kursdeltagarna skulle inte utsätta gästföreläsaren för pajkastning.

Det blev intressanta diskussioner. Inte minst gällde det den med Carl Tham, som då alltså företrädde liberalismen.

Sen bytte Carl Tham som bekant parti och sida och blev socialdemokrat, ett anmärkningsvärt steg av en person som hade haft en så framträdande position i ett borgerligt parti.

Hans partibyte visade sig vara synnerligen genomtänkt. Jag minns ett sammanträde med socialdemokratiska partistyrelsen med statsråd närvarande: Carl Tham höll där ett ideologiskt anförande – lysande, genomtänkt, logiskt, medryckande. Och så hände något som aldrig brukade hända på de här sammanträdena på den tiden: socialdemokratiska partistyrelsen applåderade!

Jag påminns om allt detta av att Carl Tham i dagens Dagens Nyheter (9 februari 2007), på DN.debatt, publicerar en artikel, där han uppmanar Mona Sahlin att föra tillbaka partiet till klassisk socialdemokratisk reformpolitik, ”Socialdemokratin vågar inte längre kritisera kapitalet”.

Den här artikeln har, när det gäller globalisering, full sysselsättning och gemensam sektor/naturliga, genomplanerade monopol, en helt annan riktning, än den artikel av Hans Bergström i DN, som jag länkade till här om dagen. Thams artikel har udden riktad mot ”påståenden om att en fri och öppen ekonomi är oförenlig med en ambitiös välfärdsstat och inkomstfördelning, att höga skatter är ett hot mot ekonomisk tillväxt eller att skyddet för löntagare måste nedbringas till ett minimum”.

Artikeln slutar så här:

”Min förhoppning är att partiet, när nu frågan om en ny partiledare förefaller avklarad, skall granska och pröva partiets politik som den faktiskt utövats. Mitt råd är då: fall inte för retoriken om brist på anpassning till globaliseringen, den kommer nästan alltid från partiets fiender, utan pröva i stället kritiskt vad som varit bra och dåligt med den omfattande förnyelse som skett.

Kort sagt: Var reformister!”