Estland: En lokal representant för Konservativa Folkpartiet stöder Marina Kaljurand i presidentvalet och har därför tvingats lämna sitt parti

I Estland sker presidentval inte i form av folkomröstning. I stället har man en ordning, där först Riigikogu (Riksdagen) i tre omröstningsomgångar har möjlighet att välja en kandidat. vilket dock måste ske med två tredjedelars majoritet. Om detta, som nu i år, misslyckas, går avgörandet vidare till en särskild valförsamling, som består av dels riksdagens 101 ledamöter, dels 234 representanter för Estlands kommuner. Oftast har de här vanligen ganska små kommunerna en representant var, några få två och Tartu och Tallinn tio vardera. Det här innebär att partierna lokalt måste göra upp om vem (i några fall vilka) som ska företräda kommunen, vilket förstås också kräver förhandlingar om vem av presidentkandidaterna som ska stödjas.

Den inte partianknutna, nyss från utrikesministerposten avgångna Marina Kaljurand, har förklarat, att hon har ett brett stöd från delegater tillhöriga hela spektret av partier utom från det estnationalistiska Eesti Konservatiivne Rahvaerakond (Estlands konservativa folkparti), det senare eftersom hon har rysk mor och lettisk far. Hon har dock leende tvingats dementera sitt tvärsäkra omdöme om Konservativa folkpartiet: Åtminstone en delegat från EKRE, Raimond Danilov, som i valförsamlingen representerar Martna i Läänemaa, har deklarerat, att Martina Kaljurand får hans röst. Fast det här gör han inte ostraffat. Det hjälper inte, att han i det aktuella sammanhanget representerar sin kommun, inte sitt parti – från partivännerna hemma (inklusive hans egen hustru) har han utsatts för hårt tryck, till slut beslutat sig för att lämna sitt parti, EKRE. Sålunda blir han nu en av nödvändiga 21 röster för att tillförsäkra Kaljurand rätten att bli en av kandidaterna i valförsamlingen.

Fortfarande vet ingen säkert, hur Socialdemokraterna i valförsamlingen kommer att agera. Partiet har sammankallat en större församling än partistyrelsen för att dryfta och avgöra frågan. Så vitt man kan man förstå, också av representativa uttalanden, kommer partiet att rekommendera sina representanter ett av följande tre alternativ:
1) Att fortsätta stödja partiets kandidat i första valomgången i Riigikogu, Riksdagens talman Eiki Nestor. Han har ännu inte meddelat, att han fortsätter kandidera, vilket kan tyda på, att han är osäker om ifall han har någon reell chans.
2) Att som i Riigikogu i enlighet med en överenskommelse med regeringsledande Reformierakond (Reformpariet) stödja detta partis förre ordförande Siim Kallas. Det vore säkert bra för husfridens i regeringen skull, men frågan är om en sådan lösning kan vinna anklang i den större församlingen av nu sammankallade socialdemokrater.
3) Att i stället stödja den nu avhoppade utrikesministern Marina Kaljurand, partilös men socialdemokratin hyggligt närstående. Dessutom halvryska – märk att Socialdemokraternas partiledare är helryss och att partiet försöker få fler ryska väljare.

* * *

Reformpartiets ledare, Taavi Rõivas, till lika statsminister, har sett att det inte går att hålla tillbaka Kaljurand genom att få henne att stanna kvar i regeringen och har nu utsett den nuvarande ministern för högre utbildning och forskning, Jürgen Ligi, till ny utrikesminister. Han ersätts i sin tur av riksdagsledamoten Maris Lauri.

Danmark: Socialdemokratiet nu en procentenhet över sitt valresultat

Ytterligare en ny danska opinionsmätning föreligger.

Men vi startar som vanligt med resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Voxmeters senaste mätning, för Ritzau den 10 september, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 27,3 procent
Radikale Venstre 5,1 procent
Socialistisk Folkeparti 3,8 procent
Enhedslisten 8,9 procent
Alternativet 5,6 procent
Venstre 18,3 procent
Dansk Folkeparti 19,0 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 8,0 procent

Här noterar man framför allt, att Socialdemokratiet ligger en hel procentenhet över sitt valresulat.

Ritzau Index, en sammanvägning av ett antal färska opinionsmätningar, gjord av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 26,1 procent
Radikale Venstre 5,3 procent
Socialistisk Folkeparti 3,8 procent
Enhedslisten 8,9 procent
Alternativet 6,0 procent
Venstre 17,6 procent
Dansk Folkeparti 19,4 procent
Konservative Folkeparti 3,2 procent
Liberal Alliance 8,0 procent

Norge: Miljöpartiets kris består

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering.

I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

InFacts opinionsmätning för Verdens Gang gjordes den 5-6 september och publicerades den 11 september:

Høyre 22,7 procent (+ 0,3 procentenheter)
Fremskrittspartiet 13,2 procent (- 1,0)
Venstre 3,3 procent (- 0,3)
Kristelig Folkeparti 7,1 procent (+ 1,8)
Senterpartiet 8,8 procent (+ 0,4)
Arbeiderpartiet 32,3 procent (- 1,7)
Sosialistisk Venstreparti 5,9 procent (+ 1,3)
Rødt 2,1 procent (+ 0,1)
Miljøpartiet De Grønne 2,1 procent (- 1,1)

Resultaten i den här opinionsmätningen skiljer sig anmärkningsvärt mycket från den (från ett annat institut) jag nyligen publicerade och som gjordes i stort sett samtidigt.

Här klarar sig till exempel Kristelig Folkeparti hyggligt, medan Venstre ligger under spärren. SV ligger över spärren.

Fast i ett avseende är InFacts resultat likadana som i alla andra färska mätningar: Krisen för MDG består och är långvarig. I den här mätningen får MDG och yttervänsterpartiet Rødt lika stort stöd.

.

Estland: Socialdemokraterna kraftigt upp, Reformpartiet och även Centern ned

I den mätning TNS Emor har gjort för Postimees ser det riktigt ljust ut för de estniska socialdemokraterna.

Men vi tar partierna i storleksordning.

Störst, med 22 procents stöd, är i den här mätningen fortfarande det delvis nyliberala ankaret i regeringen, Reformierakond (Reformpartiet). Därmed har partiet fallit tillbaka från sin rekordhöga nivå från valet 2015, 27,7 procent. I förra mätningen för en månad sedan fick partiet till och med 28 procent. En orsak till det här kan vara partiets mycket styvmoderliga behandling av den mest populära kandidaten i presidentvalskampanjen, utrikesminister Marina Kaljurand.

I den här undersökningen är det i vissa frågor vänsterpopulistiska Centerpartiet, Keskerakond, fortfarande, fast knappt, Estlands näst största parti. Partiet får i den här mätningen 20 procent, mot 23 i den förra mätningen. Partiets resultat i valet till Riigikogu (Riksdagen) 2015 var 24,8 procent av rösterna. Så kanske börjar den pågående ledarstriden till slut skada partiet.

Socialdemokraterna, Sotsiaaldemokraatlik Erakond, får i den här undersökningen ett stöd, som partiet inte har varit i närheten av på länge. SDE som bildar regering tillsammans med Reformpartiet och IRL (se nedan) ligger i den här mätningen trea med 19 procent (mot 15 procent i den förra i samma serie), vilket är mer än i valet, då partiet fick 15,7 procent av rösterna. Partiet har under den här perioden fått ökad uppmärksamhet genom talmannens och förre partiledrens, Eiki Nestors, kandidatur till presidentposten, men om han inte ställer upp i valet i den särskilda valförsamlingen och partiet i stället stöder den partilösa men åsiktsmässigt hyggligt närstående Kaljurand (som nu senast har lovat tala till landets ryssar på ryska), kan SDE kanske som en sidoeffekt få en överströmning av ryska väljare till socialdemokratin.

Oppositionspartiet Eesti Konservatiivne Rahvarerakond (Estlands konservativa folkparti), som i valet liksom i förra mätningen fick 13 procent, är nu med 13 procent landets fjärde största parti. EKRE är alltså det parti i Estland, som exploaterar motståndet mot flyktingar och invandrare.

Det andra nya partiet (förutom EKRE), som med 8,7 procent av rösterna tog sig in i Riigikogu 2015, det allmänborgerliga Vabaerakond (Fria partiet), ökar från 9 procent i augusti till nu 12 procent.

Illa går det i mätning efter mätning för det tredje benet i den sittande koalitionsregeringen, det kristna, konservativa och estnationalistiska Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika): Partiet var i förra mätningen nere på 8 procent. IRL hade förr ett stöd av upp emot 20 procent men var i det senaste valet nere på 13,7 procent. I den aktuella mätningen går partiet upp med en procentenhet och stöds då av 9 procent.

Norge: Krismätning för Kristelig Folkeparti

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering.

I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

Norfaktas opinionsmätning för Klassekampen och Nationen gjordes den 6-7 september och publicerades den 10 september:

Høyre 27,1 procent (+ 0,7 procentenheter)
Fremskrittspartiet 15,1 procent (+ 2,0)
Venstre 4,6 procent (+ 0,9)
Kristelig Folkeparti 3,8 procent (- 1,2)
Senterpartiet 6,5 procent (- 0,4)
Arbeiderpartiet 33,8 procent (- 2,4)
Sosialistisk Venstreparti 3,3 procent (- 0,6)
Rødt 1,0 procent (- 0,3)
Miljøpartiet De Grønne 2,9 procent (- 0,6)

KrF ligger också i den här undersökningen under spärren, medan Venstre har kravlat sig över den igen.

MDG ligger fortfarande mycket risigt till, och även SF ligger i den här mätningen åter under spärren.

Melodikrysset nummer 36 2016

Jag sov lite för lite i natt men kom ändå upp i god tid före Melodikrysset.

I dag innehöll det en del saker, som ligger utanför min horisont, men till slut lyckades jag ändå begripa, att John Lundviks ”It’s All About the Games” tydligen hade med OS, som jag aldrig följer, att göra: Den är tydligen den svenska OS-sången.

Jag har givetvis läst Alexandre Dumas’ ”De tre musketörerna” från 1844, men filmatiseringen från 1993 har jag inte sett. Dock har jag hört ganska mycket med de tre herrar som i den sjöng ”All For Love”, Sting, Rod Stewart och Bryan Adams.

Filmatiseringarna av Astrid Lindgrens böcker om Emil i Lönneberga har jag däremot sett, så det var ganska lätt för mig att känna igen ”Fattig bonddräng”, fastän den i dag spelades som ett klassiskt stycke. Musiken är komponerad av Georg Riedel och texten är knuten till drängen Alfred.

Därifrån är inte steget långt över till den suveräna barn-TV-serien ”Fem myror är fler än fyra elefanter” med Magnus Härenstam, Brasse Brändström och Eva Remaeus.

Annat som har gått i TV är mig mycket mer främmande, så serien som på svenska hette ”Omaka par”. Men hjälpbokstäver hjälper.

Sedan unga år är jag en inbiten radiot. Alltså lyssnade jag troget på ”Karusellen” i radio, missade heller inte Gösta Snoddas Nordgrens succédebut i programmet med ”Flottarkärlek”. Och den har jag sen hört så många gånger, att jag genast förstår, att refrängen – ”haderian, hadera” – saknades vid det här första framträdandet.

Jag har själv sjungit både den senare adaptionen ”August och Lotta” och originalet ”Fia Jansson”, hämtad ur Emil Nordlanders revy från år 1900 jämnt, ”Den förgyllda lergöken”.

Och jag har förstås, eftersom jag relativt troget har följt melodifestivalerna, ganska bra kläm på åtminstone de låtar som har höjt sig över mängder, till exempel ”När vindarna viskar mitt namn”, detta även när den framförs i karaokeversion och inte i original med Roger Pontare.

Inte heller förvillas jag av att få höra Jules Sylvains ”Jag vet ett litet hotell” på gitarr med The Steelmen.

Eller av att Lennart Palm spelar en instrumentalversion av Gösta Ekmans (text) och Johnny Bodes (musik) ”En herre i frack” från 1935.

Så jag har faktiskt en viss förståelse för att Markoolio och Linda Bengtzing har hyllat ”Värsta schlagern”.

Och jag har till och med, så irreligiös jag är, en viss kärlek till Pelle Karlssons religiösa adaption av Elvis Presley-hiten ”There Goes My Everything”, ”Han är min sång och min glädje”.

Till min egen glädje bidrar det faktum att vi fortfarande bor kvar i sommarhuset. I morgon ska jag och Birgitta visserligen göra en utflykt till Uppsala för att fira dotterns, Kerstins, och dottersonens, Viggos, födelsedagar, men jag återvänder till Öregrund till kvällen.

Danmark: Hur går det egentligen för Venstre?

Två nya danska opinionsmätningar föreligger.

Men vi startar som vanligt med resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Greens senaste mätning, för Borsen den 7 september, gav följande resultat:

Socialdemokratiet 26,4 procent
Radikale Venstre 5,4 procent
Socialistisk Folkeparti 5,5 procent
Enhedslisten 9,5 procent
Alternativet 5,6 procent
Venstre 16,5 procent
Dansk Folkeparti 18,3 procent
Konservative Folkeparti 2,9 procent
Liberal Alliance 8,3 procent

Här noterar man Enhedslistens höga och Konservative Folkepartis låga stöd.

Följande dag, den 8 september, publicerade Berlingske en ny mätning från Gallup:

Socialdemokratiet 24,8 procent
Radikale Venstre 5,3 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 5,1 procent
Venstre 19,4 procent
Dansk Folkeparti 18,8 procent
Konservative Folkeparti 3,5 procent
Liberal Alliance 7,7 procent

Här skiljer sig flera av mätresultaten från dem i Greens mätning. Lägg särskilt märke till att Gallup inte registrerar den djupdykning för Venstre, som Greens och flera andra mätinstitut har redovisat.

Ritzau Index, en sammanvägning av ett antal färska opinionsmätningar, gjord av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 25,8 procent
Radikale Venstre 5,3 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 8,4 procent
Alternativet 6,1 procent
Venstre 17,5 procent
Dansk Folkeparti 19,5 procent
Konservative Folkeparti 3,3 procent
Liberal Alliance 8,0 procent

Estland: Marina Kaljurand kandiderar till presidentposten och har nog stora chanser att bli vald

Utrikesminister i Estland är Marina Kaljurand (född 1962), utnämnd till posten 2015 av det regeringsledande Reformierakond (Reformpartiet) men för egen del inte partimedlem. Hon var fram till den här utnämningen karriärdiplomat och var inte heller då ansluten till något parti. Däremot är hennes meriter som företrädare för Estland i andra länder formidabla: Hon startade som Estlands ambassadör i Israel 2004-2006 och hade sedan samma post i Ryssland 2005-2008, i Kasakstan 2007-2011, i Canada 2011-2013 samt i USA och Mexiko 2011-2014.

Hon är gift med en est – därav hennes estniska efternamn – men ingen av hennes föräldrar var est: pappan var lett men mamman narvafödd ryska med det efternamn Marina själv hade före giftermålet, Rajevskaja.

Det här senare är intressant mot bakgrund av att hon i dag har meddelat, att hon kommer att ställa upp i valet av ny president i Estland. De som i den valförsamling som nu ska välja Estlands nya president representerar det nationalistiska högerpartiet Konservatiivne Rahvaerakond (Konservativa folkpartiet) kommer givetvis inte att rösta på henne, men hon säger själv, att hon har uppbackare i samtliga övriga partier.

Det parti, som har utnämnt henne till utrikesministerposten, det borgerliga, nyliberalt anstrukna Reformierakond (Reformpartiet), har till hennes överraskning och besvikelse ensidigt ställt sig bakom den tidigare utrikesministern och EU-kommissionären Siim Kallas’ kandidatur, och Kallas själv har, på ett faktiskt ganska utmanande sätt, sagt, att de i partiet som inte vill se honom som president då väl kan se sig om efter ett annat parti.

Lika fullt finns det många i Reformpartiet som, också offentligt, har backat upp Kaljurand som ny president, även om ingen vet exakt hur reformpartirepresentanterna kommer att rösta.

Nu säger sig alltså Kaljurand veta, att hon har uppbackare i de flesta partier, och för att få tillräckligt stor uppbackning (officiellt på grund av Reformpartiets beslut att stödja bara Kallas) har hon i dag meddelat, att hon lämnar utrikesministerposten. Statsminister Taavi Rõivas, också ordförande i Reformpartiet, som anar att det här kanske inte är så bra för partiet, har försökt få henne att stanna på utrikesministerposten, men Kaljurand är nog för smart för att gå på det.

Särskilt intressant kommer det nu att bli att få se, hur de två partier, som vid valen får de estniska ryssarnas röster och också har många ryssar bland sina medlemmar, kommer att agera.

Estlands främsta ryssmagnet bland partierna är Keskerakond (Centerpartiet), som till sin kandidat har utsett Mailis Reps. Hon har många förtjänster, men hon är inte ryska. Centerpartiet är redan tidigare svårt sargat av inre strider, vilket inte heller kommer att främja partisammanhållningen vid valet av ny president.

Sotsiaaldemokrfaatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet) har rent av en ryss, Jevgeni Ossinovski, som partiordförande. SDE lanserade som sin presidentkandidat talmannen Eiki Nestor, och stödde i andra valomgången regeringsledande Reformp0artiets kandidat Siim Kallas. Partiet och Nestor har än så länge inte meddelat, hur de tänker rösta och agera i valförsamlingen, men varför skulle Nestor ställa upp, om han där inte hade en reell chans? Min uppfattning är därför, att Socialdemokraterna så snart som möjligt borde ställa sig bakom Kaljurands kandidatur, detta särskilt som estniska media gör analysen, att den partipolitiskt obundna Kaljurand åsiktsmässigt står socialdemokratin ganska nära. En deklaration om socialdemokratiskt stöd för Kaljurand i valförsamlingen skulle måhända också få ytterligare ryssar att i valen stödja Socialdemokraterna i stället för Centerpartiet.

Finland: Socialdemokraterna i hälarna på Centern. Sannfinländarna i bottenläge

I Taloustutkimus’ senaste mätning för Yle är Suomen Keskusta (Centerpartiet), som minskar med 1,1 procentenheter, med 20,7 procent fortfarande Finlands största parti. Partiet ligger dock under sitt valresultat 2015, 21,1 procent.

I hälarna har det ledande regeringspartiet det ledande oppositionspartiet Sosialidemokraatinen puolue (Socialdemokratiska partiet), som nu ligger långt över sitt usla resultat i valet 2015, 16,9 procent. I den här mätningen ökar partiet med 1,1 procentenheter och stöds nu av 20,0 procent.

Kokoomus (Samlingspartiet), som sitter i regeringen tillsammans med Centern och som i somras bytte partiledare (till Petteri Orpo) ligger med 17,7 procent (+ 0,1) på tredje plats, vilket är under valresultatet, 18,2 procent.

På fjärde plats hittar man nu sedan ett tag oppositionspartiet Vihreä Liitto (Gröna förbundet), som i valet samlade 8,5 proent men nu stöds av 13,6 procent (- 0,1).

Uppåt har det också gått för Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), också det i opposition. Det får nu 9,3 procent (- 0,5) mot 7,1 procent i valet.

Det betyder att nu också Vänsterförbundet har gått om det tredje partiet i den sittande koalitionsregeringen, det populistiska Perussuomalaiset (Sannfinländarna). I valet fick Sannfinländarna 17,7 procent men är nu nere på 8,4 procent (+ 0,8).

De återstående två partierna sitter båda i opposition.

Svenska Folkpartiet får 4,7 procent (+ 0,4), fortfarande aningen under resultatet i valet, 4,9 procent.

Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna) får oförändrat 3,6 procent, vilket är aningen över valresultatet, 3,5 procent.

Engelsk road movie med Bob Dylan

I april-maj 1965 gjorde Bob Dylan en hyllad turné i England. D A (Don Alan) Pennebaker fick hans tillstånd att filma turnén, dock med reservationen att inga omtagningar fick lov att göras; inte heller fick han störa Dylan. Den som Pennebaker, vad jag förstår, kontinuerligt diskuterade filmningsprojektet med var Dylans manager Albert Grossman. Dock bidrog Dylan själv till några klassiska ingredienser i den här dokumentären, till exempel greppet att använda textade kort med texten, bit för bit. Av det här blev det sen (1967) en kronologiskt upplagd film, ”Don’t Look Back ”. 2007 kom en till 96 minuter förlängd DVD-version, ”Don’t Look Back – revisited”, på svenska ”Se dig inte om”.

Sammantaget blev det av det här projektet något som främst ska ses som en dokumentär.

Med på den här turnén var även Joan Baez – hon och Dylan betraktades på sin tid som ett par. Men också andra av tidens stora finns med, till exempel Donovan (på den tiden större än Dylan i Storbritannien), Marianne Faithful och John Mayall. Joan Baez sjunger Bob Dylan’s fina ”Percy’s Song” och ”Love Is Just a Four-Letter Word”. Donovan sjunger sin egen ”To Sing For You”.

Och så får vi höra Bob Dylan själv i några av sina tidiga pärlor: ”The Times They Are A-Changin’”, ”Gates of Eden”, ”It’s Alright, Ma (I’m Only Bleeding”, ”The Lonesome Death of Hattie Carroll”, ”It’s All Over Now, Baby Blue” och ”Subterranean Homesick Blues”.