Danmark: Yttervänstern snart uppe i 10 procent

Vi startar som vanligt med resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Voxmeters senaste mätning, för Ritzau den 8 maj, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 25,1 procent
Radikale Venstre 4,3 procent
Socialistisk Folkeparti 3,8 procent
Enhedslisten 9,9 procent
Alternativet 7,0 procent
Venstre 18,6 procent
Dansk Folkeparti 19,1 procent
Konservative Folkeparti 2,8 procent
Liberal Alliance 8,1 procent

Sammanvägningen av dessa och andra mätningar i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 25,5 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 8,8 procent
Alternativet 7,1 procent
Venstre 18,4 procent
Dansk Folkeparti 19,7 procent
Konservative Folkeparti 3,0 procent
Liberal Alliance 7,7 procent

Mest intressant med Voxmeters senaste mätning är dels att Socialdemokratiet åter har stagnerat på en nivå under sitt valresultat, dels att yttervänsteralternativet Enhedslisten nu är uppe i nästan 10 procent.

Det senare partiet skapades som en gemensam lista för tre små yttervänsterpartier men har också bland sina företrädare personer utan bakgrund i sektvänstern. Enhedslisten fungerar också i mycket som ett danskt miljöparti.

Till partiets egenheter hör att det inte har någon partiledare, men den som väljs till dess politiske ordfører har åtminstone parlamentariskt ett slags partiledarroll. Ny på den här posten är Pernille Skipper, som hittills har varit medlem av det trotskistiska Socialistisk Arbejderpolitik och har karaktäriserat sig själv som revolutionär marxist.

I sin nya roll väljer hon dock att tona ner den här bakgrunden och har därför meddelat, att hon har utträtt ur Socialistisk Arbejderpolitik. Uppenbart ser hon det nu som viktigare att markera sin roll som företrädare för hela det röd-gröna spektrum, som ryms inom Enhedslisten.

Estland: Utrikesministern, med rysk bakgrund, får överlägset största stödet som ny president

Estlands utrikesminister, Marina Kaljurand, kommer trots sitt estniska efternamn (förvärvat genom giftemål) från en rysk familj. Hon har, lika lite som Estlands purestniska medborgare, något till övers för Putins Ryssland, och hon har tidigare tjänat Estland väl som diplomat i ett antal stora och betydelsefulla länder. Hon plockades in i regeringen av det nyliberala Reformierakond (Reformpartiet), men hon har trots erbjudanden om medlemskap fortsatt att vara partipolitiskt oberoende.

När frågan om ny president i Estland blev aktuell – den sittande presidentens mandattid har gått ut – förklarade hon sig vara intresserad av ämbetet. Eftersom hon är en av landets relativt få populära politiker, kunde man ju tro att hon skulle backas upp av Reformpartiet och dess anhängare, men dessa föredrar enligt en färsk undersökning Reformierakonds förre ledare, till lika före detta EU-parlamentariker Siim Kallas.

Enligt en färsk väljarundersökning, utförd av Turu-uuringute AS och beställd av tidningen Eesti Päevaleht, vill en överlägset stor del av väljarna, 29 procent, se Marina Kaljurand som ny president.

Siim Kallas stöds av 14 procent.

Trea, med 9 procent, kommer missnöjespolitikern Indrek Tarand, som för närvarande tillhör det sjunkande Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika).

Fyra, med 8 procents stöd, ligger centerledaren Edgar Savisaar.

Savisaars Keskerakond (Centerpartiet) är ju landets största parti. Men det är också ryssarnas parti, och uppenbart föredrar dessa den kandidat som har egen rysk familjebakgrund, även om hon nu tjänar en reformpartiledd regering.

I den regeringen ingår också Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet). Det här partiet accepterar, att Estland numera har en stor rysk minoritet och har valt en ryss, Jevgeni Ossinovski, till partiledare.

Något av det allra mest intressanta med den aktuella undersökningen är, att hela 46 procent av de socialdemokratiska väljarna (en överväldigande andel av dem är etniska ester) vill se Marina Kaljurand som landets nya president.

Norge: Osäkert läge för SV och MDG

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering.

I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete på den röd-gröna sidan.

Den senaste opinionsmätningen, gjord av Respons Analyse för Aftenposten, visar följande resultat:

Høyre 25,5 procent (- 0,2 procentenheter sedan förra mätningen i samma serie)
Fremskrittspartiet 15,3 procent (- 1,4)
Venstre 4,9 procent (- 0,2)
Kristelig Folkeparti 5,6 procent (+ 0,3)
Senterpartiet 5,5 procent (+ 0,3)
Arbeiderpartiet 33,5 procent (- 0,2)
Sosialistisk Venstreparti 3,9 procent (- 0,4)
Rødt 1,4 procent (+ 0,4)
Miljøpartiet De Grønne 3,3 procent (- 0,6)

I den här mätningen får SV en minskning och MDG en ännu större. Men det går inget vidare för regeringssidan heller.

Prokofjev räddade säsongens sista konsert

”Evig kärlek” var temat för vårsäsongens sista konsert i Musikens hus i Uppsala.

Till sin hjälp att framkalla det programmet utlovade hade Paul Mägi och Uppsala kammarorkester sopranen Lisa Larsson, och jag ifrågasätter inte hennes formella kompetens, men hennes sångnummer lyckades inte riktigt fånga min kärlek, och det här färgade kanske av sig på min upplevelse också av de fyra första orkesterinsatserna.

Intressantast av dessa var det inledande stycket, Gabriel Faurés (1845-1924) ”Pelléas et Mélisande Suite”. Men fragmentet ur Gian Carlo Menottis (1911-2007) ”The Old Maid and the Thief” fångade inte riktigt mitt intresse. Och trots att jag inte hör till wagnermotståndarna, fann jag förspelet till Richard Wagners (1813-1883) ”Tristan och Isolde” musikaliskt ganska likgiltigt.

Insprängt i detta fanns ”Garden of Devotion” av Rolf Martinsson (född 1956). Som ni som följer min blogg vet, uppskattar jag oftast de nyskrivna stycken som brukar finnas med i vårt annars klassikerpräglade konserthusprogram, men sorry – det jag hörde här tilltalade mig inte.

Men sen vände min sinnesstämning helt i det orkesterstycke, som avslutade konserten, musiken ur Sergej Prokofievs (1841-1904) ”Romeo och Julia-svit”. Det programmusikaliska i den här orkestersviten ger jag som vanligt fan i, men som orkestern, för dagen med Nils-Erik Sparf som konsertmästare, spelade! Tack – det ni åstadkom här räddade kvällen.

* * *

Före konserten åt jag och Birgitta plus Anna buffémiddag i restaurangen i Musikens hus.

Estland: Främlingsfientligt parti växer. Ett av regeringspartierna under spärren

Turu-uuringute AS har under perioden 26 april-10 maj gjort en partisympatiundersökning, som innehåller den del nya, även oroande tendenser.

I den här undersökningen har det i vissa frågor vänsterpopulistiska Centerpartiet, Keskerakond, åter blivit Estlands största parti. Partiet får i den här mätningen 23 procent, vilket dock fortfarande är mindre än partiets resultat i valet till Riigikogu (Riksdagen) 2015, då partiet fick 24,8 procent av rösterna. Båda sidor i den pågående ledarstriden tycks än så länge hålla kvar sina anhängare i partiet.

Tvåa, med 21 procent, ligger nu det delvis nyliberala ankaret i regeringen, Reformierakond (Reformpartiet), som dock i valet fick rekordhöga 27,7 procent.

Det riktigt oroande resultatet i den här mätningen är, att oppositionspartiet Eesti Konservatiivne Rahvarerakond (Estlands konervativa folkparti), som i valet fick 13 procent, nu med 14 procent är landets tredje största parti. Det oroande ligger i att EKRE är det parti i Estland, som exploaterar motståndet mot flyktingar och invandrare. Eftersom partiet länge i mätningarna låg under sitt valresultat, finns det ingen annan fråga än fokuseringen på ett främlingsfientligt budskap, som kan förklara partiets nuvarande uppgång.

Uppåt har det också gått för det andra parti (förutom EKRE), som med 8,7 procent av rösterna tog sig in i Riigikogu 2015, det allmänborgerliga Vabaerakond (Fria partiet). Det här partiet stöds i den aktuella undersökningen av 11 procent.

Aningen större är Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet), som den här gången får stöd av 12 procent. I valet 2015 fick partiet 15,2 procent av rösterna, men av den överströmning av väljare, inte minst ryska väljare, från Centern, som ägde rum i en tidigare mätning, ser man inte här några tydliga spår. Det ska bli intressant att se, om inte det här kan utlösa en intern debatt i partiet om nyttan med att vara del av en borgerlig regering.

För övrigt går det ännu sämre, riktigt illa, för det tredje benet i den sittande koalitionsregeringen, det kristna, konservativa och estnationalistiska Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika). IRL, som förr hade ett stöd av upp emot 20 procent men som i det senaste valet var nere på 13,7 procent, är i den aktuella mätningen nere på 4 procent, alltså under den femprocentsspärr som tillämpas i de estniska riksdagsvalen. Jag har inte tillgång till någon analys om vart IRLs forna anhängare har tagit vägen, men gissningsvis finns de i dag både hos EKRE och hos övriga borgerliga partier.

25 procent av de tillfrågade kunde inte ange något bästa parti.

Krimtatarerna vann på upploppet

Jag har tidigare skrivit, att jag politiskt sympatiserar med Ukrainas bidrag till Eurovision Song Contest, ”1944”, som är en sympatiyttring för krimtatarernas sak – sångerskan, Jamala, är själv krimtatar och har familjeerfarenheter av Stalins deportation av krimtatarerna vid den tid låttiteln anger. Jag har samtidigt sagt, att den rent musikaliskt inte är på riktigt samma nivå.

Men eftersom nu Eurovision Song Contest i allt mindre utsträckning avgörs av musikaliska kriterier och ännu mindre av att de tävlande låtarna skulle kunna betecknas som schlager, kände jag, när jag såg finalen i TV, ändå en tillfredställelse över att sång med ett angeläget ärende vann över alla de där som framfördes av en sångerska som såg ut som en strut karameller eller en annan som såg ut som en blond indianska, draperad i sin wigwam.

Dami Im, en koreanska från Australien, kom tvåa med ”Sound of Silence”. Vad säger Simon & Garfunkel om det? Jag själv, som gillade och fortfarande gillar deras original, tycker nog, att efterföljaren saknar originalets kvalitéer. Och sen har jag som läste geografi i den gamla skolan dessutom problem med att se Australien (och för den delen även Israel) som delar av Europa.

På tredje plats hamnade Ryssland och Sergej Lazarev med ”You Are the Only One”. Lazarev sjöng på Rysslands dominerande språk, engelska, och låten hade gjorts med visst svenskt bistånd, men det hjälpte inte. Trots att låten var hyggligt melodiös, ville många av de europeiska TV-tittarna ge Ryssland en politisk spark i baken, och den sparken träffade i det aktuella fallet Lazarev.

Fyra kom av okänd anledning Bulgariens ”If Love Was a Crime” med Poli Genova – men för all del, hennes delvis snabba pop fångade väl delar av publiken, och för övrigt var även i det här fallet en av personerna bakom låten svensk.

Frans och Sverige hamnade på femte plats med ”If I Were Sorry”. Jag har gradvis börjat gilla den här låten, bland annat för att den faktiskt bland annat innehåller en refrängslinga som fastnar i lyssnarnas musikminne. Och jag gillar Frans’ chosefria scenstil. När han inledde sitt finalframträdande var han fortfarande lite spänd, men sen lossnade det, och han log soligt. Femteplatsen behöver han verkligen inte skämmas för, och i själva verket hade han varit värd en ännu högre placering.

Det får räcka. Jag orkar inte kommenera alla låtar i finalen, och hur som helst kommer de flesta av dem att ändå snart vara bortglömda.

Melodikrysset nummer 19 2016

Efter middag hos vänner i Stockholm, med gamla vänner och arbetskamrater till Birgitta sen hennes tid som minister, kom vi tillbaka till vårt sommarviste i Öregrund först långt in på natten, men jag kände mig ändå hyggligt pigg och utvilad när det var dags för Melodikrysset.

Dagen till ära var det bara bidrag från Eurovision Song Contest i dagens kryss. Och eftersom jag har följt de här programmen genom åren, minns jag inte bara de svenska bidragen utan också ganska många av vinnarna i övrigt – Sverige har ju faktiskt också vunnit några gånger.

När jag normalt redovisar svaren i Melodikrysset, brukar jag ju inte följa ordningen i programmet utan gruppera musik och svar i grupper efter mina egna associationer.

Men i dag, då det bara var eurovisionslåtar, känns det inte meningsfullt att göra så, utan den här gången tar jag frågorna i Eldemans ordning.

Bröderna Olsen/The Olsen Brothers från Danamrk sjöng 2000 ”Fly On the Wings of Love”/”Smuk som et stjerneskud”.

Purunga Kim från Belgien sjöng 1986 ”J’aime la vie”. Undrar om hon gör det fortfarande när hon har blivit äldre.

Nicole från Tyskland sjöng 1982 ”Ein Bisschen Frieden”, på engelska ”A Little Piece”. Texten har ett fredstema, som gör den högt aktuell också i dag.

Aleksander Rybak kom ju från Vitryssland, men hans föräldrar hade sökt sig till Norge, som han 2009 representerade med sin ”Fairytale”.

Tommy Körberg sjöng 1969 ”Judy min vän”, på engelska kallad ”Dear Mr Jones”.

Vi hörde en av Bamses dunderhits, ”Bulleri-Bång”, men bakom den döljer sig ju Greklands vinnande bidrag från 2005, ”My Number One” med Helena Paparitzou.

Jag gillar både Lasse Holm och Monica Törnell och jag minns följaktligen väl deras bidrag 1986, ”E’ de’ det här du kallar kärlek?”. Fast här spelade ju Anders Eldeman i stället en engelskspråkig version, ”Another Kind of Loving”.

Sen kom ytterligare en Bamse-version, den här gången av ”Never Let It Go”, som ursprungligen gjordes av Afro-Dite 2002. Jag glömde den här frågan i svarsredovisningen, eftersom jag först trodde att det var något fel på mina klottriga anteckningar, när Bamse förekom på två ställen.

Som ljudillustration spelade Eldeman en version med Orsa spelmän, men det de spelade, ”La det swinge, la det rock ’n roll”, gjorde ju av Bobbysocks 1984.

Tomas Ledin sjöng 1986 ”Just nu”, på engelska ”Right Now”.

Med åren – den gjordes 2011 – har jag lärt mig att fördra även ”Popular” med Eric Saade.

Carola har jag aldrig lärt mig att fördra, men hennes ”Främlig” från 1983, tycker jag är OK, kanske för att ovan nämnde Lasse Holm är inblandad i dess tillblivelse. Och visst minns jag inledningsraden: ”Främling, vad döljer du för mig”.

Och jo, jag är tillbaka i Öregrund och kan nu faktiskt lyssna på årets mellofinal i kväll och sen också skriva om den.

Melloeländet fortsätter

Jag har varit på konsert i kväll, en gammaldags sådan.

Men jag hann till lägenheten i Uppsala, där jag ska övernatta, när vi bara var en bit in i Eurovision Song Contest i TV. Jag såg också början av programmet i snabbrepetition, och så har jag ju tidigare hört alla låtarna i presentationsprogrammen.

Ett sammanfattande omdöme från min sida är att jag inte heller i kväll hörde någon låt, som jag skulle vilja ge min röst. Kvaliteten skiftar förstås, men inte något enda av kvällens bidrag hade någon musikalisk särart, och bland de låtar som röstades vidare av TV-tittare i olika europeiska länder finns det sådana som är häpnadsväckande dåliga.

Jag känner förvisso sympati för att Ukraina använder Eurovision Song Contest för att främja krimtatarernas sak, men låten var inte tillräckligt bra musikaliskt.

Pressgrodor

hittade via Journalisten nummer 6 2016:

”Vid husrannsakan hos mannen hittade polisen en rad misstänksamma föremål.”

Metro

* * *

”- Brottet rubriceras som hets mot folkmord och mordbrand.”

Sydsvenskan

* * *

”Död man nekas assistans av domstol”

Upsala Nya Tidning

* * *

”Någon har klottrat med sprayfärg på fasaden till en fastighet på Skatvägen i Tierp. Klottraren ska ha varit i farten natten mellan tisdag och onsdag och lämnade inga spår efter sig.”

Arbetarbladet

Norge: Vänstern växer

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering.

I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete på den röd-gröna sidan.

Den senaste opinionsmätningen, gjord av Norstat för Norsk Rikskringkasting, visar följande resultat:

Høyre 24,3 procent (- 0,6 procentenheter sedan förra mätningen i samma serie)
Fremskrittspartiet 15,1 procent (- 2,0)
Venstre 5,3 procent (- 0,4)
Kristelig Folkeparti 5,3 procent (+ 0,1)
Senterpartiet 6,5 procent (+ 0,5)
Arbeiderpartiet 32,1 procent (- 0,4)
Sosialistisk Venstreparti 5,1 procent (+ 0,6)
Rødt 2,4 procent (+ 0,9)
Miljøpartiet De Grønne 2,5 procent (- 0,7)

I den här mätningen är ökningarna för SV och Rødt notabla.