Norge: Osäkert läge för SV och MDG

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering.

I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete på den röd-gröna sidan.

Den senaste opinionsmätningen, gjord av Respons Analyse för Aftenposten, visar följande resultat:

Høyre 25,5 procent (- 0,2 procentenheter sedan förra mätningen i samma serie)
Fremskrittspartiet 15,3 procent (- 1,4)
Venstre 4,9 procent (- 0,2)
Kristelig Folkeparti 5,6 procent (+ 0,3)
Senterpartiet 5,5 procent (+ 0,3)
Arbeiderpartiet 33,5 procent (- 0,2)
Sosialistisk Venstreparti 3,9 procent (- 0,4)
Rødt 1,4 procent (+ 0,4)
Miljøpartiet De Grønne 3,3 procent (- 0,6)

I den här mätningen får SV en minskning och MDG en ännu större. Men det går inget vidare för regeringssidan heller.

Prokofjev räddade säsongens sista konsert

”Evig kärlek” var temat för vårsäsongens sista konsert i Musikens hus i Uppsala.

Till sin hjälp att framkalla det programmet utlovade hade Paul Mägi och Uppsala kammarorkester sopranen Lisa Larsson, och jag ifrågasätter inte hennes formella kompetens, men hennes sångnummer lyckades inte riktigt fånga min kärlek, och det här färgade kanske av sig på min upplevelse också av de fyra första orkesterinsatserna.

Intressantast av dessa var det inledande stycket, Gabriel Faurés (1845-1924) ”Pelléas et Mélisande Suite”. Men fragmentet ur Gian Carlo Menottis (1911-2007) ”The Old Maid and the Thief” fångade inte riktigt mitt intresse. Och trots att jag inte hör till wagnermotståndarna, fann jag förspelet till Richard Wagners (1813-1883) ”Tristan och Isolde” musikaliskt ganska likgiltigt.

Insprängt i detta fanns ”Garden of Devotion” av Rolf Martinsson (född 1956). Som ni som följer min blogg vet, uppskattar jag oftast de nyskrivna stycken som brukar finnas med i vårt annars klassikerpräglade konserthusprogram, men sorry – det jag hörde här tilltalade mig inte.

Men sen vände min sinnesstämning helt i det orkesterstycke, som avslutade konserten, musiken ur Sergej Prokofievs (1841-1904) ”Romeo och Julia-svit”. Det programmusikaliska i den här orkestersviten ger jag som vanligt fan i, men som orkestern, för dagen med Nils-Erik Sparf som konsertmästare, spelade! Tack – det ni åstadkom här räddade kvällen.

* * *

Före konserten åt jag och Birgitta plus Anna buffémiddag i restaurangen i Musikens hus.

Estland: Främlingsfientligt parti växer. Ett av regeringspartierna under spärren

Turu-uuringute AS har under perioden 26 april-10 maj gjort en partisympatiundersökning, som innehåller den del nya, även oroande tendenser.

I den här undersökningen har det i vissa frågor vänsterpopulistiska Centerpartiet, Keskerakond, åter blivit Estlands största parti. Partiet får i den här mätningen 23 procent, vilket dock fortfarande är mindre än partiets resultat i valet till Riigikogu (Riksdagen) 2015, då partiet fick 24,8 procent av rösterna. Båda sidor i den pågående ledarstriden tycks än så länge hålla kvar sina anhängare i partiet.

Tvåa, med 21 procent, ligger nu det delvis nyliberala ankaret i regeringen, Reformierakond (Reformpartiet), som dock i valet fick rekordhöga 27,7 procent.

Det riktigt oroande resultatet i den här mätningen är, att oppositionspartiet Eesti Konservatiivne Rahvarerakond (Estlands konervativa folkparti), som i valet fick 13 procent, nu med 14 procent är landets tredje största parti. Det oroande ligger i att EKRE är det parti i Estland, som exploaterar motståndet mot flyktingar och invandrare. Eftersom partiet länge i mätningarna låg under sitt valresultat, finns det ingen annan fråga än fokuseringen på ett främlingsfientligt budskap, som kan förklara partiets nuvarande uppgång.

Uppåt har det också gått för det andra parti (förutom EKRE), som med 8,7 procent av rösterna tog sig in i Riigikogu 2015, det allmänborgerliga Vabaerakond (Fria partiet). Det här partiet stöds i den aktuella undersökningen av 11 procent.

Aningen större är Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet), som den här gången får stöd av 12 procent. I valet 2015 fick partiet 15,2 procent av rösterna, men av den överströmning av väljare, inte minst ryska väljare, från Centern, som ägde rum i en tidigare mätning, ser man inte här några tydliga spår. Det ska bli intressant att se, om inte det här kan utlösa en intern debatt i partiet om nyttan med att vara del av en borgerlig regering.

För övrigt går det ännu sämre, riktigt illa, för det tredje benet i den sittande koalitionsregeringen, det kristna, konservativa och estnationalistiska Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika). IRL, som förr hade ett stöd av upp emot 20 procent men som i det senaste valet var nere på 13,7 procent, är i den aktuella mätningen nere på 4 procent, alltså under den femprocentsspärr som tillämpas i de estniska riksdagsvalen. Jag har inte tillgång till någon analys om vart IRLs forna anhängare har tagit vägen, men gissningsvis finns de i dag både hos EKRE och hos övriga borgerliga partier.

25 procent av de tillfrågade kunde inte ange något bästa parti.