Ge fan i att försöka göra författare politiskt korrekta!

Jan Lööf är en av mina favoriter. Först som serieskapare – jag publicerade under min tid som chefredaktör för Aktuellt i politiken (s) hans ”Felix” som fortsättningsserie. Sen har jag läst och skrivit om en hel rad av hans barnböcker. Mer om detta finns att läsa dels under Kulturspegeln, Serier, dels under Kulturspegeln, Barnkultur.

Jag har noterat, att det har funnits en kritik mot honom för att hans serier och barnböcker alltför ensidigt handlar om pojkar/män, men jag har accepterat hans förklaring till detta: Han tycker att han helt enkelt är för dålig på att rita tjejer.

Nu har det utbrutit ett ännu större kackalorum kring eventuell nyutgivning av två av hans mycket sålda och lästa böcker. Hans förlag, Bonnier Carlsen, har som villkor ställt, att Lööf gör om ”Ta fast Fabian” och ”Morfar är sjörövare”. I den förra ska han bland annat rita om en svart trumslagare, som på scen är iförd infödingsdräkt. I den senare finns det bland annat en arabstereotyp, som förlaget tydligen tror kan stöta invandrare från arabvärlden i vid mening. Den gemensamma nämnaren är enligt förlaget stereotypa skildringar av andra kulturer.

Nu tror jag inte att Jan Lööf är det minsta rasistisk – här är det förlaget som inte förstår den borne serietecknarens maner att arbeta med stereotyper. I fallet trumslagaren fanns han faktiskt på riktigt – han är död sen 30 år men hette Rebop Kwaku Baah – och uppträdde tydligen så där när han, bland annat ihop med Jan Lööf, spelade på scen.

Tyvärr har den här censurmentaliteten drabbat också till exempel Stina Wirséns ”Lilla hjärtat”, Hergés ”Tintin i Kongo” och Bertil Almqvists ”Barna Hedenhös”, för att inte tala om alla återutgivna barn- och ungdomsklassiker.

I fallet Jan Lööf har varken han själv eller förlaget ändrat sig, så i värsta fall försvinner två skapelser av Lööf från bokhandelsdiskarna. För egen del tycker jag att han trots detta är obegripligt trogen sitt gamla förlag, och jag skulle gärna se att han bytte förlag.

Men samma tendens finns i dag hos Bonnier Carlsens främste konkurrent, Rabén & Sjögren, som ju numera kallar Pippis pappa, negerkungen, för söderhavskungen.

Isabella Lövin ersätter Åsa Romson som språkrör i Miljöpartiet

Jag var under en period sammankallande i Ordfronts valberedning och jag har under lång tid prenumererat på tidskriften Ordfront – gör det fortfarande – och har genom åren köpt många av förlagets böcker. Den just nu högaktuella Isabella Lövin gav 2007 på Ordfronts förlag ut miljödebattboken ”Tyst hav”. Dock har jag aldrig träffat henne personligen.

Hon lät sig värvas till Miljöpartiet och kandiderade där för en plats i och fick också det i EU-parlamentet. Där gjorde hon ett bra jobb för sitt specialområde, havsmiljön. Men när Miljöpartiet bildade koalitionsregering med Socialdemokraterna övergick hon till inrikespolitiken och blev biståndsminister.

När hon nu har utsetts till kvinnligt språkrör i Miljöpartiet, kommer hon att tvingas bli mer av allmänpolitiker, en som måste vara beredd att svara på frågor om alla delar av Miljöpartiets politik. Det återstår att se hur hon klarar det, men åtminstone Miljöpartiets valberedning tycks vara övertygad om hennes kompetens även på den punkten.

Vid sin sida, som manligt språkrör, får hon kvar Gustaf Fridolin, och risken finns ju då att han genom sin vana och sin svada kommer att framstå som partiledaren (i bestämd person).

På sätt och vis är det en märklig utveckling, att Fridolin, som ju gjorde en del tabbar i samband med Mehmet Kaplans fall, får sitta kvar, medan vice statsministern och miljöministern Åsa Romson får lämna sin plats som språkrör. Jag säger inte att hon har varit felfri eller inte gjort tabbar, men också i det ideologiskt så jämställda Miljöpartiet är det alltså det kvinnliga språkröret som offras.

Jag har full förståelse för Åsa Romsons beslut att då lämna regeringen.