Estniska påskägg

27 mars 2016 12:07 | Mat & dryck, Ur dagboken | Inga kommentarer

Varje påskafton kokar och färgar vi ägg på det sätt jag lärde mig göra det i min estniska barndom.

På påskafton gick jag, fastän kroppen jäklas och stretar emot, ut på tomten för att hitta växtdelar att användas vid äggmålningen tillsammans med skal från gul lök, det senare huvudingrediensen i den äggmålning jag lärde mig i min barndoms Estland. Birgitta fick här om dan, när hon var på Konsum och handlade, flera plastpåsar med lökskal, hopsamlade under löklådan av Marina, som för övrigt själv har estnisk mor. Bland det jag lyckades samla ihop fanns blad från miniormbunke, som inte färgar men, om man lägger dem närmast äggskalet, ger ett vackert ljusare bladmönser på påskäggen, som lökskalen ger en brunflammig färg. Liknande effekter kan man få av kronbladen till tidiga vårblommor som krokus. Här kan man experimentera, prova sig fram.

Varje sådant här ägg måste man göra ett separat litet paket av med hjälp av en liten trasa som sveps om alltsammans och sen viras med sytråd runt om för att hålla ihop – använder sen flera personer samtidigt samma kokgryta, är det ett bra knep att de som gör såna här små äggpaket använder tråd i var sin färg. Birgitta och jag använder oss av var sin stor gammal kastrull, eftersom vi gör i ordning så många ägg: åtta var i år. På dotterns (Kerstin Kokk) instagram med bilder av hennes egna estniska påskägg berättar hon, att hon för sin del har övergått till att i stället använda aluminiumfolie som kokhölje. Hur som helst: Man kokar upp vattnet i förväg och lägger sen försiktigt ner äggpaketen. Ska den här äggfärgningsmetoden funka, måste äggen sedan få koka i tio minuter eller mer.

I år tog Birgitta – under rinnande kallt vatten – upp sina äggpaket lite tidigare än jag, och det (plus att jag använde mer lökskal) bidrog till att hennes påskägg blev påtagligt mer ljusfärgade än mina. Det senare vekligen inte menat som klander – hennes påskägg blev beundransvärt vackra också i år.

För egen del åt jag tre av mina ägg tillsammans med sill till middag i går. Jag brukar, när jag äter de här äggen, göra ett så litet hål som möjligt i skalet och sen spara det urätna skalet – de här äggskalen är mycket vackra att ha stående som prydnad i en skål.

Dottern, Kerstin, har lärt sig det här sättet att färga/koka av sin estniska pappa och naturfärgar tillsammans med sina egna barn, Viggo och Klara, varje år påskäggen på estniskt vis. Kolla hennes instagrambilder och jag tror att ni genast förstår, att det här sättet att måla påskäggen har mycket som talar för sig.

Melodikrysset nummer 12 2016

26 mars 2016 12:30 | Film, Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 7 kommentarer

Det var en musikaliskt påskrisliknande blandning Anders Eldeman bjöd på i dag, påskafton.

Krysset började med en påminnelse om att det inte längre är väletablerade artister som klarar sig bra i Melodifestivalen: Ur årets upplaga fick vi höra ”Håll mitt hjärta hårt” med Tommy Nilsson, Uno Svenningsson och Patrik Isaksson.

Thore Skogman skulle väl inte ha en chans om han – jo, jag vet, att han är död – försökte kvala in med ”Tiotusen röda rosor”, i dag spelad av Lars Roos.

Jag är generellt inte Lasse Berghagen-fan, men hans ”En kväll i juni” har både fin text och fin melodi. Men skulle dagens melodifestivalröstande, speciellt då alla barn, rösta på en sådan här låt?

Då skulle säkert Ola Svenssons ”Tonight I’m Yours” klara sig bättre redan för att Ola sjunger den på engelska. Märk att jag tycker att han gör det bra, så det här är inget försök att dissa låten.

Vi går över till filmmelodier i stället.

Själv hade jag först svårt att placera ”Livet är underbart”, detta för att jag inte har sett Helena Bergströms ”Så olika”. Jag har sett annat hon har gjort, men ibland hinner man inte se riktigt allt nytt som kommer på bio – mycket där är ju heller inte sevärt, och så är det den där popcornstanken…

Däremot har jag sett svensk-danska ”Bron” på TV och kände därför också igen signaturen. ”Bron” är välgjord och bitvis riktigt spännande men har en kanske väl labyrintisk, ibland lite konstruerad intrig.

Här, ser jag, finns en naturlig övergång till ytterligare en fråga. Vi hörde Adèle i ”Water Under the Bridge”.

Och därmed har vi fått en naturlig bro till ytterligare en låt, musikaliskt faktiskt ännu bättre: ”Brusa högre lilla å” av och med Björn J:son Lindh. Gissa om jag har honom och låten på skiva!

Andrew Webber-Lloyd har gjort en del bra musik, men jag tycker att det var synd att vi i dag fick hör hans ”No Matter What” med Boyzone.

Snäppet knepigare för flertalet var det säkert att komma på, vem som tillsammans med Tony Bennett sjöng ”Body And Soul”. Jo, Amy Winehouse.

Till allra sist i dag har jag sparat två stora svenska sångdiktare.

Lars Forssell översatte ofta vistexter, bland annat franska sådana, och hade en stark känsla för det han gjorde – jag har, med hans tillstånd, en gång i världen (1970) publicerat exempel på detta i min egen sångbok ”Upp till kamp! Sånger för arbete, frihet och fred”. En smula ambivalent kände jag mig inför hans samarbete med Lill-Babs, en scenshow som jag dock har på skiva. (Läs mer ovan under Kulturspegeln, Musik.) På den här skivan finns bland mycket annat också det vi fick höra i dag, ”Anna Stark”.

Och så går vi i mål med Taubes ”Här är den sköna sommar”. Den är en fin visa, även om den sköna sommarn inte riktigt är här än – det är ju bara slutet av mars. Men jag har alltid haft en annan invändning mot Evert Taubes text, och jag syftar då på den till synes slagkraftiga frasen ”det är krig och politik som har fördärvat vår jord”. Många krig är bara destruktiva och orättfärdiga, men jag är inte pacifist och anser alltså, att det finns situationer då man tvingas använda vapen. Och Taubes dom över politiken är ännu mer svepande och orättvis. Demokrati innebär inte bara rätten att rösta. Ska det senare ha någon mening, måste det också finnas tydliga politiska alternativ att välja mellan.

Allra sist: Glad påsk, allesammans!

För egen del ska jag, så snart hustrun har återkommit från Konsum, övergå till att naturfärga påskägg på estniskt vis, med skal av gul lök som huvudingrediens.

En långfredag som avslutades med polsk film

25 mars 2016 23:37 | Film, Handel, Mat & dryck, Media, Musik, Serier, Ur dagboken | Inga kommentarer

Vi har ägnat hela veckan åt att få ordning på allt vi har fraktat till sommarhuset i Öregrund, där vi nu kommer att bo permanent mer än ett halvår framåt och sen också under flertalet höstveckohelger fram till allhelgonahelgen. Allt har sin bestämda plats – böcker, DVD-filmer, CD, barnbarnens godnattböcker, kläder och skor av olika typ och för olika ändamål – och måste sorteras innan det ställs på sin utvalda plats. Vi spar de ganska många periodiska tidskrifter och alla de serietidningar och seriealbum jag skaffar och läser, och eftersom mitt hälsotillstånd de senaste åren har varit knackigt, har det osorterade materialet av det här slaget gradvis växt. Nu har jag sorterat allt det här och packat ner det i kartonger i förhoppningen att få hjälp av sonen, Matti, med att lyfta upp det här på vinden.

Han ska dessutom hjälpa Birgitta med att ta ner och frakta bort de många klängväxterna på flera av väggarna – en lokal målerifirma, som vi tidigare har anlitat, ska göra en nödvändig ommålning av vårt sommarhus. Hoppas Matti orkar allt det här. Av mejlväxling har jag förstått att han själv har hälsorelaterade problem, som hittills inte har gått att riktigt läkarbestämma.

Men oavsett detta längtar vi efter honom, Karin och deras barn, Ella och Sofia, som alla kommer hit på påskdagen.

Jag vet att Ella redan känner sig hemma här i vårt sommarhem, och snart kommer lillasyster Sofia att också göra det. Vårt sommarhus i Öregrund är självklart våra egna barns sommarland, och det är roligt, att det finns en stor chans för att de för det vidare till sina barn.

I morgon kommer jag och Birgitta att efter Melodikrysset ägna oss åt äggmålning så som jag lärde mig att göra det i min estniska barndom: äggen sveps in i ett rikligt lager av lökskal och annat som avger färg och så gör man ett litet tyginsvept och trådsammanhållet paket av alltsamman och kokar ganska länge.

Några av de här äggen äter vi sen upp till lunch tillsammans med Abba-sill och dito ansjovisfiléer och någon kokt potatis plus gräddfil.

Jag är fiskarson och har en stark dragning till fisk, men Birgitta delar min vurm för havets läckerheter. I dag bjöd hon på rökt sik och rökt röding, levererade till vårt Coop av lokala Stora Risten fisk. Till det serverade hon kokt potatis, hackad rödlök, bitar av röd paprika och så Coops lätta crème fraiche med paprika och chili.

Den här fisken, som säljs också på till exempel Hötorgshallen i Stockholm, är en del av det förträffliga utbudet på vårt Coop Konsum i Öregrund, en butik jag inte nog kan berömma. Expediterna är – som i dag när jag sökte ett par lite ovanliga ingredienser till morgondagens middag (det är min tur att laga mat då) inte bara kunniga utan också vänliga och hjälpsamma. I dag mötte jag för första gången för säsongen min mångåriga (men mycket yngre) konsumkompis Marina och fick en välkomstkram till Öregrund. Marina hjälper mig inför varje påskhelg att samla lökskal (av gul lök) ur underredet till löklådan i butiken.

I den här butiken möter jag också många andra, både öregrundsbor och sommargäster, som jag känner eller som bara känner igen mig, och vi nickar och hälsar. I dag kom ett inte purungt par fram och berättade, dels att de brukar läsa min blogg, dels, med stort gillande, att de hade tagit del av min utskällning av en oönskad telefonförsäljare.

Vi kan inte längre se TV 4 i vår TV med basutbud här i Öregrund – är det någon som vet varför TV 4 har åkt ur basutbudet här?

I och för sig överlever vi med bara SvTs kanaler också.

Men jag nämner det här närmast för att vi av det här skälet valde att avsluta vår kväll med att se den polska DVD-filmen ”Ida” på vår video. Det är en högst sevärd film, så den kommer jag säkert att skriva separat om.

Tidningen Klassekampen får flera stora norska fackförbund som delägare

24 mars 2016 23:52 | Media, Politik | 4 kommentarer

Tidningen Klassekampen startades ursprungligen av norska maoister. Den startades 1969, först som månadstidning, men blev sen veckotidning, och sen 1971 är den dagstidning, utgiven sex dagar i veckan.

Den hade till inte så vansinnigt länge sen det lilla yttervänsterpartiet Rødt som ägare, men tidningens journalistiska ambitioner har länge varit mycket breda, och den har också gradvis lockat till sig allt fler läsare, verkligen inte bara sådana som själva identifierar sig med yttervänstern. Upplagan har växt. 2013 var den här tidningens upplaga 17.648 exemplar per utgivningsdag.

LO har tillsammans med Telenor ägt resterna av den norska A-pressen – A-pressen sammanfördes ägarmässigt med Edda Media, en tidningskoncern som ger ut en rad borgerliga och opolitiska dagstidningar. De här båda ägarna verkade dock ha tröttnat på den här tidningskoncernen och sålde den nyligen – jag har skrivit om det här – till Sparebanksstiftelsen.

Tidigare hade A-pressens flaggskepp, oslotidningen Dagsavisen, dock med fortsatt socialdemokratisk ledarsida, sålts till Mentor Media, som också ger ut den Dagen-liknande tidningen Vårt Land. Dagsavisen har under sin nya ägare utvidgat genom att återstarta och köpa upp forna A-press-tidningar som Fremtiden, Moss Dagblad och Rogaland Avis. Affärsidén är här att komplettera de senares lokalt vinklade material med annat, gemensamt med innehållet i Dagsavisen.

Nu är Dagsavisens nya ägare förstås besvikna över att inte kunna foga fler gamla A-press-tidningar till det här utgivningskonceptet. Kanske har man inte släppt hoppet om att Sparebanksstiftelsen ska sälja en del av tidningarna till dem.

Men under tiden har det hänt något nytt och överraskande.

Två stora norska fackförbund har köpt fem procent var av aktierna i Klassekampen, ytterligare ett 15 procent. De gamla ägarna har för den skull inte släppt greppet om tidningen: Partiet Rødt äger fortfarande 19 procent och den närstående föreningen Klassekampens Venner 17 procent.

Det här är de nya fackliga ägarna:

Fellesforbundet organiserar bland annat järn- och metall-, byggnads-, textil-, pappersindustri-, skogs- och lantarbetare.

Fagforbundet organiserar tidigare medlemmar i Norsk helse- og sosialforbund och Norsk kommuneforbund.

Industri Energi organiserar anställda inom petroleumindustri, kemisk industri samt aluminium- och metallindustri.

Danmark: Socialdemokratiet snart tillbaka på valresultatet, Venstre fortsatt under sitt

24 mars 2016 22:43 | Politik | Inga kommentarer

Vi startar som vanligt för jämförelsens skull med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Voxmeters senaste mätning, för Ritzau den 20 mars, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 26,0 procent
Radikale Venstre 4,8 procent
Socialistisk Folkeparti 5,4 procent
Enhedslisten 8,2 procent
Alternativet 6,4 procent
Venstre 17,6 procent
Dansk Folkeparti 20,0 procent
Konservative Folkeparti 3,2 procent
Liberal Alliance 7,5 procent

Sammanvägningen av denna och andra mätningar i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 25,1 procent
Radikale Venstre 5,4 procent
Socialistisk Folkeparti 4,4 procent
Enhedslisten 8,8 procent
Alternativet 6,4 procent
Venstre 17,8 procent
Dansk Folkeparti 20,6 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 7,6 procent

Inget av de enskilda resultaten i de senaste mätningarna innebär någon ny och överraskande trend, men man kan notera, dels att Socialdemokratiet nu i de senaste mätningarna har närmat sig sitt valresultat, dels att det minoritetsregerande borgerliga Venstre fortsatt ligger under sitt inte särskilt lysande valresultat.

Orkla-ägda Pierre Robert köper finskt företag som tillverkar strumpor, strumpbyxor och underkläder

24 mars 2016 22:29 | Handel | Inga kommentarer

Norska Orkla äger två ledande märken för strumpor, strumpbyxor och underkläder, Pierre Robert och La Mote. De här varorna är mycket kända och köpta även här i Sverige, bland annat för att de finns att köpa i Coop och andra livsmedelsaffärer.

Nu utvidgar Pierre Robert sin försäljning också på den finländska marknaden. Av finska Nanso Group köper man på samma varuområde fyra välkända märken med stark position på samma områden: Norlyn, Amar, Black Horse och Finnwear. Också de här produkterna säljs bland annat via livsmedelshandeln.

Estland: Kraftmätningen fortsätter i Centerpartiet

24 mars 2016 21:03 | Politik | Inga kommentarer

Kadri Simson valde att utmana Edgar Savisaar i kampen om ledarskapet i Keskerakond (Centerpartiet), men Savisaar behöll posten om än med överraskande stort stöd för utmanaren.

Savisaar är en mycket skicklig populistpolitiker, men han är också mycket hårdhänt, inte så sällan diktatorisk, och många har väntat på att han skulle näpsa sin konkurrent. Opinionsläget i partiet har inte varit solklart, särskilt som Centern i opinionsmätningarna har fortsatt behålla platsen som Estlands utan konkurrens största parti. Men det senare kan ju också ha haft att göra med att Simson till synes lojalt har accepterat utgången i partiledarvalet och alltså hållit sina många anhängare kvar som centersympatisörer. Hon är ju heller ingen gökunge i Centerpartiet – partiets riksdagsgrupp hade innan det här hände valt henne till sin ordförande, och bland partiets riksdagsledamöter finns hennes egen pappa.

Nu gick emellertid mandattiden för hennes gruppordförandeskap ut, och uppenbarligen tyckte de savisaartrogna i Riigikogu (Riksdagen) – Savisaar sitter inte själv där; han är partiets ledande man i Tallinn, där han dock för närvarande är suspenderad från sin ledande kommunala post, anklagad för att ekonomiskt ha missbrukat den – att det nu var dags att ersätta henne med en savisaarlojal kraft, Jaanus Karilaid.

Man inväntade med spänning valutgången, särskilt som sluten omröstning inte tilläts.

Kadri Simson segrade emellertid över Jaanus Karilaid med röstsiffrorna 14-12. Hennes glädje över resultatet var uppenbar, medan hans anhängare genast började mumla om att göra om det här valet, i vilket för övrigt också Valeri Korb och Mailis Reps omvaldes till vice ordförande i riksdagsgruppen.

Återstår att se om partiorganisationen vågar fullfölja det här anfallet genom att till exempel utesluta henne och sen tvinga dem som stödde henne att överväga, vilken sida de vill tillhöra.

Socialdemokraterna i Riigikogu och i koalitionsregeringen har hittills uppträtt berömvärt skickligt i den här frågan – de kommunicerar med Simson i vänlig ton men har veterligen inte försökt locka över henne, detta trots att flera ledande politiker i Sotsiaaldemokraatlik Erakond har sin bakgrund i Centerpartiet: förre partiordföranden Sven Mikser, parlamentarikern Rainer Vakra som kom via en tidigare utbrytning ur Centerns riksdagsgrupp och nu senast Liisa Oviir, ny socialdemokratisk minister, men framför allt dotter till en av de riktigt framstående mångåriga centerpartisterna, Siiri Oviir.

Det kom ny snö över sommarlandet. Men det mesta har smält igen

23 mars 2016 15:30 | Handel, Mat & dryck, Politik, Resor, Ur dagboken | 2 kommentarer

Jag har inte hunnit skriva så mycket, men jag har varit upptagen av mycket – och dessutom satt jag i går som klistrad vid radion och, under kvällen, TVn. Bryssel hör, när det gäller bloggen, inte till det jag normalt bevakar, men tro för den skull inte, att jag inte följer eller berörd av händelserna där.

Nå, det här är blad ur min dagbok i övrigt:

I söndags packade jag resten av mina saker, de som skulle med till Öregrund över sommarhalvåret. Men hustrun fick åka ensam med all packningen – fast som hjälp med i- och sen urlastningen hade hon en duktig och trevlig taxichaufför.

Att jag inte kunde följa med i flyttbilen berodde på att jag hade lovat en SPF-förening att komma och tala om min och min familjs erfarenhet i andra världskrigets slutskede; rubriken för det här föredraget, som jag har hållit många gånger, är ”Flykten från Estland”. Innehållet är detsamma gång från gång, och jag brukar varje gång – så även den här – markera, att mitt hjärta ömmar också för dagens flyktingar.

Lokal för det här mötet var servicehuset Ramund på Dalgatan 3 på yttre Luthagen. Under min första studenttid i Uppsala bodde jag på Jumkilsgatan, inte så långt därifrån, men hela det här komplexet, där det också finns serviceboende för pensionärer, är av mycket senare datum.

Jag hälsades välkommen av Berthold Lindersten, som jag en gång i världen träffade som folkpartistisk kulturpolitiker av den verdandiliberala sorten – många andra verdandister, bland dem flera ordförande, blev socialdemokrater och anslöt sig också till det rent socialdemokratiska Laboremus, där jag var aktiv.

Till min glädje drog mitt föredrag absolut full lokal, och bland dem som innan mötet kom i gång kom och hälsade fanns en dam, vars föräldrar tydligen hade träffat mina föräldrar, när vår familj fortfartande bodde i Juniskär söder om Sundsvall. Jag behöver väl inte tillägga, att vi talade estniska med varann.

Och i samband med avtackningen av mig som föredragshållare kom det fram ytterligare en dam, som jag kände igen: Gunilla Stenkula, som jag var på stipendieresa i Norge med hösten 1956, som jag sen brevväxlade med och så småningom åter träffade: nu var vi båda studerande i Uppsala. (Och vi har sporadiskt träffats även efter det. Hon blev nämligen rektor i Uppsala.) Jag hade inte sett, att hon fanns i publiken, men jag kände förstås igen henne även efter alla dessa år. Hon ville ge mig ett blad med ett fotomontage, kopior av bilder hon tog under vår gemensamma resa i Norge.

Efter föredrag plus en kopp kaffe letade jag mig fram till en busshållplats och tog bussen ner till Stadshuset, ganska nära avgångshållplatsen för buss 811 till Öregrund. Det stod en buss inne, klar för avgång, så jag hann inte ens köpa Aftonbladet plus en varm korv till försenad lunch. Sen sov jag nästan hela vägen, ända fram till Östhammar.

Längs vägen ut mot Öregrund såg jag, att det låg snö kvar på skuggsidor och i skog, men den här märkliga vintervåren hade hunnit också ut mot roslagskusten.

Jag anlände i hygglig tid före middag, så på vägen hem, till vårt sommarhem, slank jag in på Coop Konsum för att handla Aftonbladet plus några nödvändiga saker till morgondagens frukost. En av de anställda, Jessica, hälsade mig välkommen och meddelade också, att hustrun redan var där, alltså i Konsum. Så jag letade reda på henne och vi kom överens om vem som skulle köpa vad, och sen skyndade hon sig hem för att påbörja middagslagningen. I kassan träffade jag sen Annica, en annan av våra mångåriga konsum- och öregrundsbekanta.

På tomten var det som överallt här på roslagskusten. Det mesta av snön hade smält, särskilt på den innergård våra vinkelställda, hopbyggda hus bildar, men det finns fortfarande delvis snötäckta partier på tomten.

I går kväll kom det nysnö, och vid läggdags var allt vitt, när man såg ut genom fönstret, men i morse hade praktiskt taget allt det här nyfallna smält igen, så jag hade inte behövt ta på mig lågskor i stället för de sedvanliga tofflorna, när jag gick ner till brevlådan vid grinden för att hämta upp dagens morgontidningar.

Inomhus var det varmt och skönt redan när jag anlände. Birgitta hade dragit upp elradiatorerna, när hon anlände, och det har ju faktiskt inte varit särskilt kallt.

I går var jag åter på Coop Konsum och träffade då även chefen, Leif, som med framgång driver den här Coop-butiken, som med hästlängder slår den lilla ICA-butiken nere i hamnen, som under en period för övrigt låg nere, eftersom den då hade gått i konkurs. Leif (och så hans anställda) är besjälade av att tillgodose kundernas uttalade önskemål, och det är att hoppas, att Coop låter honom och hans omdöme råda, när det gäller varuutbud och annat.

I tisdagens Dagens Nyheter hade jag under Dagens middag hittat recept på bakpotatis med lax- och sockerärtsröra, och eftersom det lät gott, gick jag till Coop Konsum för att inhandla de ingredienser jag inte redan hade, olivolja, sockerärter, dijonsenap och apelsin. På Coop handlade jag bakpotatis, varmrökt lax och ärtskott. Det enda jag inte hittade var salladslökar, men med Jessicas hjälp hittade jag något hyggligt snarlikt.

Det blev en riktigt god middag, kallt på skivad och ugnsbakt potatis.

Hoppingivande möte med Uppsala arbetarekommun

20 mars 2016 17:36 | Politik | 2 kommentarer

Birgitta och jag var i egenskap av partiveteraner inbjudna att delta i Uppsala arbetarekommuns årsmöte. Mötet hölls den här gången i vår egen stadsdel, i Tunabergsskolans aula, men eftersom hustrun vet, hur knackig min gångförmåga är, beställde hon taxi.

Många av dem vi träffar vid såna här tillfällen är gamla bekanta från många årtiondens partiaktivitet här i stan, men det tillkommer också nya och yngre aktivister, representanter för Laboremus och SSU. I verksamhetsberättelsen hittar jag deras aktuella medlemssiffror, som framför allt i Laboremus’ fall är förbluffande låga – under första halvan av 1960-talet, när jag var ordförande och aktiv, hade Laboremus ett medlemstal, som var inemot hälften av det hela Uppsala arbetarekommun har i dag.

I Uppsala, landets till storleken fjärde stad, ökade socialdemokratin faktiskt i förra valet ganska påtagligt sin väljarandel, och även om man också där kunde önska sig ännu mer, är det i det här sammanhanget mer förbluffande, att en så liten andel av de s-röstande väljer att vara medlemmar i det parti de röstar på.

Vad är det som avhåller dem från att bli medlemmar och därmed från att själva kunna påverka politikens inriktning? Att man är med i socialdemokratin, ett folkrörelseparti, innebär förvisso, att man väljer rörelseriktning för samhället, men i myriaden av enskilda frågor får olika meningar lov att brytas, och beslut, som ibland är ett slags kompromisser, kan ändras igen, om nya fakta tränger sig på.

Vid dagens möte var jag veterangäst, inte ombud, och behövde alltså inte själv rösta men följde med i det som sas och vad som beslutades. Inte så att jag nödvändigtvis höll med om allt, men det fanns en glöd i delar av motionsdebatten som jag gillade. Och distriktsstyrelsens olika föredragande lyssnade och argumenterade de också, kompromissade i några fall.

Den här i grunden radikala andan fanns också hos den inbjudna gästtalaren, Hyresgäströrelsens ordförande Marie Linder. Hon övertygade inte bara mig utan säkert också den stora majoriteten av de övriga närvarande om att svensk bostadspolitik i sin nuvarande liberaliserade form har nått vägs ände och om att ungdomar, ensamstående, låginkomsttagare, flyktingar med flera stora och utsatta grupper behöver en ny bostadspolitik, där samhällsorganen åter tar ett övergripande ansvar, också för finansieringen.

Men låt mig återvända till årsmötesförhandlingarna.

Till ny ordförande för Uppsala arbetarekommun valdes Peter Gustavsson, som några av er kanske känner till via ABF-förbundet; vi som bor i Uppsala känner Peter som en outtröttlig partiaktivist, en genuin representant för fotfolket i arbetarrörelsen – här i stan är han också aktiv som ordförande i kulturnämnden.

Jag har känt Peter mycket länge, och utan att vi nödvändigtvis tycker lika om allting, är jag beredd att varudeklarera honom som hederlig gammaldags socialdemokratisk vänster.

Jag minns honom från en av hans tidiga socialdemokratiska distriktskongresser, när han fortfarande var SSUare och då han utmanade kongressen genom sin glödande ungdomliga radikalism men kanske ännu mer genom att begära ordet i nästan varje tänkbar fråga.

Det var kanske inte den bästa tänkbara taktiken, och han fick mycket riktigt stryk i de flesta fallen, ibland riktigt mycket stryk.

På vägen hem från kongressen, som hölls någonstans i Norduppland, satt han lite nedslagen i bussen hem till Uppsala. Jag och Birgitta satte oss bredvid honom och hjälptes åt att gjuta nytt mod i honom.

Och han reste sig och tog nya tag, när han kom hem.

På den vägen är det fortfarande.

Melodikrysset nummer 11 2016

19 mars 2016 11:59 | Film, Media, Musik, Trädgård, Ur dagboken, Varia | 10 kommentarer

Den oombedda datauppdateringen har fungerat allt sämre. Och i morse hade min dator ingen internetuppkoppling. Så jag har fått lov att låna dator.

På det hela taget tyckte jag inte dagens kryss var särskilt svårt. Dock fanns där några saker som beredde mig en smula huvudbry.

Till det svåra räknar jag för min del inte dagens operafråga. Det vi hörde var ”Nessun dorma” ur Giacomo Puccinis ”Turandot”.

Nej, det var en filmanknuten fråga som vållade mig lite huvudbry – jag har nämligen aldrig sett ”Bridget Jones dagbok”. Men med hjälp av Jamie O’Neill och ”All By Myself” hittade jag rätt.

Anknytning till en annan filmad figur, Astrid Lindgrens Pippi Långstrump, hade också Sara Riedels ”Sommaren är min”, vars musik har skrivits av sångerskans far, Georg Riedel.

Och då kan vi väl fortsätta på barnlinjen.

Vi fick till exempel höra ”Vi äro musikanter”.

Och dagens kryss inleddes med ”Det gåtfulla folket”, vars text skrevs av Beppe Wolgers till musik av Olle Adolphson. Fast i dag hörde vi den sjungas av Sven-Bertil Taube.

Två av dem som har lett ”Allsång på Skansen” förekom också i krysset.

Egon Kjerrman var känd för att sjunga hellre än bra, och den etiketteringen gjorde han skäl för också när han 1960 lekte rocksångare i ”Kom ner från taket”.

Vad gäller sångröst är Petra Marklund, hon som tidigare kallade sig September, överlägsen. I dag hörde vi henne i ”Det som händer i Göteborg stannar i Göteborg”.

Agnes, i dag med ”Got Me Good”, låter för all del OK.

Men frågar ni mig, föredrar jag Sara Varga och ”Spring för livet”, som hon tävlade med i Melodifestivalen 2011.

Christer Sjögren är ingen av mina favoriter, så jag har inget emot att han och Vikingarna i dag byttes ut mot en annan version av ”Till mitt eget Blue Hawaii”-

Så hade man av begripliga skäl också gjort med Beatles’ ”Here Comes the Sun”.

Att solen kommer hoppas jag verkligen. På måndag flyttar vi nämligen till Öregrund för sommaren. Och snart nog ska vi väl där kunna fylla vaserna med mer än en enkel tulipan.

Vår trädgård där är full av lökväxter.

« Föregående sidaNästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^