Annan dag Vasa

5 mars 2016 17:04 | Musik | 2 kommentarer

På Namn och Nytt i Dagens Nyheter den 5 mars 2016 publicerar Jonas Hallberg en alternativ text till Frank Loeser’s ”Slow Boat to China”, 1948; Hallbergs text ska, enligt anvisningen, sjungas ”glidande käckt”):

Res med mig, Dora, på två skidor till Mora,
det går så lagom fort.
Tid har vi gott om,
du är stenrik som mon.
Mitt enda mål är att bli din tilläggspension.

Åk med mig, Lilian, med expressfart till Siljan,
vi har vår egen fil.
Kroppen och själen har följts åt från Sälen,
de åker egen bil.

Mellanstick:
Vi reser fort bort vår kos
på harmoni och blåbärsjuice.

Valla mig, Agnef, i terrängen kring Gagnef,
var är min tjära nu?
Å ena skidan har du vallat för kram.
Å andra sidan går du fram som bara en sam.

Glid med mig, Hedvig, i naturen kring Rättvik,
du yttrar ej ett knäpp?
Din barm är som björnar, som häckar som örnar.
Kyss nu min Vasaläpp!

Minns ni originalet, ”Slow Boat To China” från 1948 med Rosemary Clooney och Bing Crosby? Bing Crosby har också sjungit in den tillsammans med Peggy Lee. Andra hörvärda versioner är de med Ella Fitzgerald, Fats Domino, Emile Ford & The Checkmates, Benny Goodman, Paul McCartney och Bette Midler.

Slow Boat To China

Text och musik: Frank Loesser, 1948

I’d love to get you
On a slow boat to China
All to myself alone

Get you and keep you
In my arms ever more
Leave all your lovers
Weepin’ on a far away shore

Out on the briny
With the moon big and shiny
Melting your heart of stone
Honey I’d love to get you
On a slow boat to China
All by myself alone

[Instrumental]

I’d love to get ya
On a slow boat to China
All to myself alone
A twist in the rudder
And a rip in the sails
Drifting and dreamin’
Honey throw the compass over the rail

Out on the ocean
Far from all the commotion
Melting your heart of stone
Honey I’d love to get you
On a slow boat to China
All to myself alone

Året efter kom den på svenska i en insjungning av Sven Arefeldt:

I en roddbåt till Kina

Svensk text: Reinhold Foiack och Nils Georg (Georg Eliasson), 1949
Engelsk originaltext och musik: Frank Loesser, 1948 (”Slow Boat To China”)

Jing jinge jing jing jinge jinge jing
jinge jinge jinge jing jing…

Res med mej Stina,
i en roddbåt till Kina,
de’ går så lagom fort.
Tid får jag gott om,
då att hålla din hand,
du har så bråttom,
var gång som vi möts här i land.
Månen ska skina
när vi två, jag och Stina,
gungar mot himlens port.
Res med mej Stina,
i en roddbåt till Kina,
de’ går så lagom fort.

Vi går direkt på repris,
för jag vill inte vänta onödigtvis att be dig…

Res med mej Stina,
i en roddbåt till Kina,
de’ går så lagom fort.
Då får jag ha dig
för mej själv många år.
Men om jag bad dig
kanske små matroser vi får.
Arken ska gunga,
när vi fyrstämmigt sjunga
utanför himlens port.
Res med mej Stina,
i en roddbåt till Kina,
de’ går så lagom fort.

Jing jinge jing…

Melodikrysset nummer 9 2016

5 mars 2016 12:25 | Film, Mat & dryck, Media, Musik, Politik, Teater, Ur dagboken | 4 kommentarer

I dag startade Anders Eldeman med att konstatera, att förra veckans Melodikryss tydligen hade känts svårt – antalet insända svar hade drastiskt sjunkit.

Så fasligt svårt tyckte inte jag att det var. Jag hade för egen del större besvär med att knäcka dagens kryss, Men det kan ju för all del ha att göra med att jag har varit svårt förkyld den här veckan och inte riktigt har kommit i form än.

Jag gillar inte den här årstiden och det den för med sig, till exempel isen, för att genast klara av den näst sista kryssfrågan. Hur jag kom fram till det svaret minns jag inte, men det kan ju vara så enkelt som att bara allra första bokstaven av fyra fattades. Hur som helst har jag, helt mot mina vanliga vanor, inte gjort någon som helst anteckning om vad det var för melodi som spelades.

Det tog också jävligt lång tid innan jag fick något som helst minne av TV-serien ”Syndare i Prag”, som – tror jag – sändes någon gång på 1960- eller 1970-talet. Något djupare intryck gjorde den hur som helst inte.

Själva musiken ur filmen ”The Stripper” kände jag i och för sig genast igen, när jag hörde David Rose & co spela den. Men jag har trots att jag är filmentusiast aldrig sett den, så också det här blev en svår nöt att knäcka.

Och fast jag gillar Marilyn Monroe både som skådespelerska och som sångerska och Irving Berlin hör till mina favoriter bland de klassiska hitmakarna, tog det en bra stund att extrahera ”Heat Wave” ur filmen ”There’s No Business Like Show Business” och sen komma på att det sökta ordet måste vara värmebölja.

Och för att fortsätta på filmlinjen: Vi fick höra Medevi brunnsorkester spela Sten Axelsons och Åke Söderbloms ”Kan du vissla, Johanna?”. Ni har väl sett Ulf Starks film med samma namn?

Anders Ekborg känner jag förstås till, men inte mindes jag spontant hans bidrag i 2010 års Melodifestival, ”Il Salvatore”.

Lotta Engberg är inte ens någon av mina favoriter, så jag mindes heller inte vilken av hennes låtar Radio Väst använde i sitt revynummer om vårallergier. Jo, det var ”Ringen på mitt finger”, som skulle ge oss kryssordet ring.

Och sen hörde vi, som avslutning i dag, en melodifestivallåt, som var av det riktiga schalgerslaget, det vill säga den fastnar omedelbart i musikminnet: ”Se på mig” med Jan Johansen 1995.

Till det hyggligt lättigenkännbara i dag hörde också ”The Final Countdown” med Europe.

Robert Broberg är en artist jag har lyssna mycket på genom åren. Jag har väl i stort sett allt han har gett ut på skiva och jag har också sett honom live på scen. I dag fick vi höra hans ”Jag måste hejda mig”.

Också Peps Persson har jag massor av skivor med. Så det är klart att jag känner igen ”Hög standard”, till och med när den spelas av Lennart Palm.

Och Cornelis Vreeswijks – svaret ska här bli Vreeswijk – svenska utgivning har jag komplett, verkligen inte främst för att han har valturnerat med min hustru. Så visst känner jag igen ”Lasse Liten Blues”, även när den, som i dag, sjungs av Per Myrberg.

Också Hasse Alfredson och Tage Danielsson ställde upp för Socialdemokraterna i val, i annons respektive specialskriven bok (”En soffliggares dagbok”). Under kärnkraftsstridens dagar fjärmade de sig (medan min hustru, som bland annat har varit energiminister, så småningom blev en svuren kärnkraftsmotståndare). Hustrun och jag har sett flera av deras revyer på olika scener i Stockholm och tycker att de ofta var rent lysande. Det var de också ofta i det lilla formatet, till exempel i sången ”Ett glas öl”. Vi såg den i 88-öresrevyn på Skeppet 1970.